gra uppt C er; men denna väntan uppfyldes ic 2. Octaves advokat hide den tatangen attj tjattra åhorarnes uppmärksamhet och väcka deras delagande till förmån för sin klient, men utan att uppenbara någonting om hins namn och hä: ko vst; han talade om allt, utan att bestämdt sägs något, utan att bekräfta någon gissning; he ökade till och med de närvarandes ovisshet då ban sade, att den skrift Octave ingifvit till sfomstolen i SaiatPont, erdast varen roman, och at han icke trodde på savningen at en evdi uppgift deruti. Sed n han uppräknat de serskilda omständigheter i hfves, hvarunder en obrottslig menniska kan se sig tvungen att förtiga sitt name; sade sakförsren, att Octave befann sig i em sf dessa kuaesore; men hex antydde ingen serskild denbland och slutede med at förklara, det Octare ver Konom obekant, och att kan var okuunig em d: hemligheter denne ville dölja för verlden Då ken slvligen vidrörde sjelfva rättsfrågan, påstod hans, I 1 Öctave ej kunde anses som lös drifvare, medmn ett aktningsvärdt fruntimmer rek!asmerade iuwseom, och han egde medel till sin bergnieg. Herr Sicard,, som var åklagare. framställde den anklagade såsom en monomen, såsom en al dessa menuistor, hvilka äro galna efter rykt barhet. och som använda aila medel, för at låta tala om sig. Han fordrade en alivarsan napst, emetsn Octaves exempel kunde bli skadligt, och dwrastolarne ur stård, att skydda all. männa ordvivsyen emot dylika personers till. grepp: Sedan afvokaten svarat härpå, företog dom stolen sir direrlaggning, och fallde straxt derp sitt utslag, hvarigenom den anklagades besvä afsloxos, och första irstansens dom fastställdes Octave bockade sig för sina domare och gick. Under ir Poujols försvarstal, -såg man när intill skranlet eit fruntimmer, som fållde tårar Hon påstod sig känna Octave. Då man för den ne talade esn fruntimrets närvaro, ropade han Det är va toka, en svagsint; hon säger att ja är hennes bror; men jag kånner henne icke.