(Insändt.)
En liten erinran i den Norska strids-
frågan.
Dagligt Allehanda har i sina artiklar om Nor-
ge yttrat, att Norge genom freden i Kiel af-
träddes till Sverge, alldeles på samma sätt
som Skåne afträddes genom freden i Kö-
penhamn.
D. A. har härvid begått en liten irring,
som väl i hufvudsaken kan anses icke vara af
någon serdeles vigt, men som, enär den nog
ofta återkommer, det ändå icke torde vara o-
lämpligt att rätta.
Till en början får man då anmärka, att Skå-
oe icke afträddes till Sverge genom freden i
Köpenhamn, utan genom freden i Roskild den
26 Febr. 1658. Skåne blef derutinnan, enär
Konungen af Sverge redan jure belli var i
besittning af flere Danska monarkiens länder, af
Konung Fredrik III afträdt till Konung Carl X,
jemte en hop andra, i fredslutet uppräknade
provinser, utan något serskildt tillägg för Skåne;
och afträdandet skedde på Konung Fredriks
och hans successorers, på Danmarks och Nor-
ges konungars och kronors vägnar.
Freden i Kiel, den 14 Januari 1814 inne-
hål!er deremot i 5 art , att Norge afträddes ut-
af Danmark till Sverge, så att de Norska stif-
ten på fasta landet, hvilka uppräknas (Grönland,
Irland och Ferröarna voro undantagne) skulle ut-
göra ett konungarike förenadt med Sverge.
Det beror, efter denna lilla upplysning, på en
hvar att besinna och för sig uppgöra, huruvida
Norge afträddes alldeles på samma sätt som
Skåne; men säkert synes det åtminstone, att
skilnaden i de båda afträdelse-akterna lifligt
senterades af Den, som afträdandet af Norge
närmast interesserade, nemligen H. Maj:t vår nu
regerande konung, hvilken icke ens under insur-
rektionskriget 1814 betraktade Norge såsom en
eröfrad provins, utan alltid behandlade Norr-
männen såsom en nation, och aldrig i Norge ville
se annat än eft med Sverge förenadt konun-
garike.
TE —— LL