(Insändt.) En liten erinran i den Norska stridsfrågan. Dagligt Allehanda har i sina artiklar om Norge yttrat, att Norge genom freden i Kiel afträddes till Sverge, alldeles på samma sätt som Skåne afträddes genom freden i Köpenhamn. D. A. har härvid begått en liten irring, som väl i hufvudsaken kan anses icke vara af någon serdeles vigt, men som, enär den nog ofta återkommer, det ändå icke torde vara olämpligt att rätta. Till en början får man då anmärka, att Skåoe icke afträddes till Sverge genom freden i Köpenhamn, utan genom freden i Roskild den 26 Febr. 1658. Skåne blef derutinnan, enär Konungen af Sverge redan jure belli var i besittning af flere Danska monarkiens länder, af Konung Fredrik III afträdt till Konung Carl X, jemte en hop andra, i fredslutet uppräknade provinser, utan något serskildt tillägg för Skåne; och afträdandet skedde på Konung Fredriks och hans successorers, på Danmarks och Norges konungars och kronors vägnar. Freden i Kiel, den 14 Januari 1814 innehål!er deremot i 5 art , att Norge afträddes utaf Danmark till Sverge, så att de Norska stiften på fasta landet, hvilka uppräknas (Grönland, Irland och Ferröarna voro undantagne) skulle utgöra ett konungarike förenadt med Sverge. Det beror, efter denna lilla upplysning, på en hvar att besinna och för sig uppgöra, huruvida Norge afträddes alldeles på samma sätt som Skåne; men säkert synes det åtminstone, att skilnaden i de båda afträdelse-akterna lifligt senterades af Den, som afträdandet af Norge närmast interesserade, nemligen H. Maj:t vår nu regerande konung, hvilken icke ens under insurrektionskriget 1814 betraktade Norge såsom en eröfrad provins, utan alltid behandlade Norrmännen såsom en nation, och aldrig i Norge ville se annat än eft med Sverge förenadt konungarike. TE —— LL