för andia gången blifvit emot mig i denna rät-
tegång använd, att nemligen affordra mig för-
klaring öfver fällda yttranden, i uppenbar af
sigt att kunna uppå förklaringen bygga en an-
klagelse emot mig, enär sjelfva yttranderne äro
af beskaffenhet att ej kunna grundlägga en så-
dan. Denna behandling kan ej oöfverensstämma
med Svensk rättegångsordning, som, i likhet med
andra civiliserade länders, åsyftar att uppdaga
och straffa, men ej att åstadkomma eller tll-
skapa brott; och jag ämnar ej heller denna
gång låta ett sådant försök lyckas. Deremot är
jag för mma så skriftliga som muntliga yttran-
den både villig och pligtig att ansvara ; men inga-
lunda må Premier-Löjtnant Liljehöök föreställa
sig, att jag underkastar mig ansvar för hvad
vissa tidningsredaktioner behaga förutsätta,
äfven om dessa förutsättningar viona stöd af
Premier- Löjtnantens vrängda framställning af mitt
uti den ifrågavarande skriften, så lydande ytt-
rande : jag delar icke Prem. Löjtn. Liljehööks,
utan hans härvarande Elfva anklagade kamra-
ters åsigt, rörande Hr von Schantzs uppföran-
de mot He Bergeman; hvilket yttrande åter
Hr Liljehöök uti sin mot mig riktade klagoskrift
funnit för godt att citera sålunda, som skulle
jag hafva yttrat, att jag ansåg för en heder
att dela, icke Prem. Löjtu. Liljehööks, utan de
anklagade Elfva Premier-Löjtnanternas åsigt uti
ifrågavarande sak ; och hvaraf Herr Liljehöök ,
sedan han på ett annat ställe i sin skrift ånyo
vrängt mina ord på det sätt, att han der upp-
gifver mig hafva yttrat, att jag ansåge för en
heder att icke vara liktänkande med Liijehöök,
tagit sig anledning att äska infordrande af min
förklaring, huruvida jag uti ifrågavarande ytt-
rande åsyftat Liljehöök , och i sådan händelse
af hvilken anledning jag kunnat finna mig be-
fogad Itill så beskaffade, för en Officers heder
kränkande tillmälen.
Den rättighet måtte icke kunna mig betagas
att dela eller icke dela öfvertygelse med Prem.
Löjto. Liljehöök uti hvad ämne som hekt,
och det är blott af denna rättighet jag begag-
nat mig uti ofvan anförda yttrande, hvaraf Lil-
jehöök fuanit sig förnärmad.
Enär det således är uppenbart, att mitt om-
förmälte yttrande icke innehåller något, som
kunnat göra Liljehöök befogad till sin förda
klagan, men att Liljehöök deremot icke allenast
vrängt mitt yttrande genom tillsättning af ord,
hvilka skulle göra det kränkande för hans he-
der, utan ock af denna falska tillsats hemtat
anledning till den emot mig inför Rätta riktade
beskyllning , att hafva emot honom nyttjat till-
målen, kränkande för en Officers heder; så
finner jag mig föranlåten yrka, att Premierlöjtn.
Liljehöok härför måtte stå till laga ansvar; i
följd hvaraf jag anhåller, att Kongl. Krigs-Hof-
rätten täcktes öfverlemna till Dess Krigsfiskal
att mot bemälte Premierlöjtnant anställa åtal,
på det jag må vinna den upprättelse, som mig
enligt lag tillkommer för Premierlöjtnantens
fatska uppgifter och förnärmande beskyllningar,
hvilka äro desto mera straffvärda, som de blif-
vit riktade mot em af Liljehööks förmän.
Götheborg den 4 Augusti 1836.
Claes Cronstedt.