för andia gången blifvit emot mig i denna rättegång använd, att nemligen affordra mig förklaring öfver fällda yttranden, i uppenbar af sigt att kunna uppå förklaringen bygga en anklagelse emot mig, enär sjelfva yttranderne äro af beskaffenhet att ej kunna grundlägga en sådan. Denna behandling kan ej oöfverensstämma med Svensk rättegångsordning, som, i likhet med andra civiliserade länders, åsyftar att uppdaga och straffa, men ej att åstadkomma eller tllskapa brott; och jag ämnar ej heller denna gång låta ett sådant försök lyckas. Deremot är jag för mma så skriftliga som muntliga yttranden både villig och pligtig att ansvara ; men ingalunda må Premier-Löjtnant Liljehöök föreställa sig, att jag underkastar mig ansvar för hvad vissa tidningsredaktioner behaga förutsätta, äfven om dessa förutsättningar viona stöd af PremierLöjtnantens vrängda framställning af mitt uti den ifrågavarande skriften, så lydande yttrande : jag delar icke Prem. Löjtn. Liljehööks, utan hans härvarande Elfva anklagade kamraters åsigt, rörande Hr von Schantzs uppförande mot He Bergeman; hvilket yttrande åter Hr Liljehöök uti sin mot mig riktade klagoskrift funnit för godt att citera sålunda, som skulle jag hafva yttrat, att jag ansåg för en heder att dela, icke Prem. Löjtu. Liljehööks, utan de anklagade Elfva Premier-Löjtnanternas åsigt uti ifrågavarande sak ; och hvaraf Herr Liljehöök , sedan han på ett annat ställe i sin skrift ånyo vrängt mina ord på det sätt, att han der uppgifver mig hafva yttrat, att jag ansåge för en heder att icke vara liktänkande med Liijehöök, tagit sig anledning att äska infordrande af min förklaring, huruvida jag uti ifrågavarande yttrande åsyftat Liljehöök , och i sådan händelse af hvilken anledning jag kunnat finna mig befogad Itill så beskaffade, för en Officers heder kränkande tillmälen. Den rättighet måtte icke kunna mig betagas att dela eller icke dela öfvertygelse med Prem. Löjto. Liljehöök uti hvad ämne som hekt, och det är blott af denna rättighet jag begagnat mig uti ofvan anförda yttrande, hvaraf Liljehöök fuanit sig förnärmad. Enär det således är uppenbart, att mitt omförmälte yttrande icke innehåller något, som kunnat göra Liljehöök befogad till sin förda klagan, men att Liljehöök deremot icke allenast vrängt mitt yttrande genom tillsättning af ord, hvilka skulle göra det kränkande för hans heder, utan ock af denna falska tillsats hemtat anledning till den emot mig inför Rätta riktade beskyllning , att hafva emot honom nyttjat tillmålen, kränkande för en Officers heder; så finner jag mig föranlåten yrka, att Premierlöjtn. Liljehöok härför måtte stå till laga ansvar; i följd hvaraf jag anhåller, att Kongl. Krigs-Hofrätten täcktes öfverlemna till Dess Krigsfiskal att mot bemälte Premierlöjtnant anställa åtal, på det jag må vinna den upprättelse, som mig enligt lag tillkommer för Premierlöjtnantens fatska uppgifter och förnärmande beskyllningar, hvilka äro desto mera straffvärda, som de blifvit riktade mot em af Liljehööks förmän. Götheborg den 4 Augusti 1836. Claes Cronstedt.