(Insändt.)
ETT ALLVARLIGT ORD I DE NOR-
SKA SAKERNA.?
Första artikeln.
Hvad man hittills yttrat i detta ämne, synes mig
gå än omkring än bredvid det. Man har inblandat
så mycket, som icke hörer dit, och förbigått en
hel hop, som kanske vore det första att öfyer-
väga. Jag har läsit, hvad som är skrifvet i
frågan; men jag minnes icke nu någondera för-
fattarens formella ord, och jag orkar icke omlä-
sa hela akten. Så mycket mins jag —- och kan-
ske inblandar jag äfven ett och annat, som jag
icke läsit, blott hört — att man förebrått Norr-
männen otacksamhet mot Sverige och dess Ko-
nung; kitslighet och begär att i allo blott föro-
lämpa; småaktig afund; okunnighet i de saker,
hvarom de hkval oförtrutet fattat beslut, och
Gud vet hvad allt. Man har beklaget, att de
icke fått nog stryk; man har frågat, hur långt
det skulle gå an att låta dem rusa; man har
påstått, att Storthinget icke uttryckte Norska
folkets tankar; man har om Storthingsmännen
framkastat de förhatligaste insinuationer, bland
annat att de förlängde sessionen, för att så myc-
ket längre få uppbära arfvodet o. d.
ti Jag känner icke Nerrmännen, åtminstone icke