it ytterligare skada, så att intet af sjelfva skråfet lärer kunna bergas. Det är att förmoda, att en noggrann underökning om händelsen och allt hvad dertill höer, kommer att anställas, och att icke blott artygets Hefal och besättning, stan äfven passaserare blifva hörda. — Detta lärer blifva å mycket mer nödvändigt, som redan de nest besynnerliga rykten äro i omlopp angående yrsakerna till strandringen, utkomna genom pas;agerare, som anländt på båt från Jutland till Göheborg. — Sålunda har det sagts, enligt hvad correspondenter från Götheborg uppgifva , att ;ädret varit så vackert och vinden så god, att ala seglen voro till; att fartyget på detta sätt, med tillhjelp af segel och machineri , satt upp med den förförligaste fart på ett långslutt uppgående grund, klockan ett om natten. Då otaliga ångbåtar hvarje vecka hela året igenom äro i rörelse mellan de lika farliga stränderna af Nordsjön, inloppet till Elben, kring Helgoland, Holländska kusten m. fl. ; då man det oaktodt icke känner mer än en enda händelse, att ett ångfartyg på dessa vatten förgåtts, nemligen det vackta Superb, men hvilket skedde, om vi minnas rätt, i Februari månad under en af de hårdaste stormar, så är det en särdeles otur, att ett af Svenska kronans icke skulle kunna göra en enda resa utom Östersjön. Om det nu skulle finnas, att endast missräkning om kosan eller en oriktigt vald kurs varit orsakeu till olyckan, så frukta vi det någon skulle kunna fråga, hvilketdera är mera kränkande för den Svenska flaggans heder, att vackert väder och god vind sätta bort kronans fartyg, på en af de mest kända kuster, eller at icke betala en revers på dagen; och det måste då synas, som om Premier-Löjtnanten Enemark bättre förstår sig på att binda fast matroser i vanten, än på navigationen. Det gör oss ondt, att nödgas anställa dessa betraktelser, af tvenne skäl, först och främst för Hr Enemarks skull, som då han är känd såsom en mar af ganska aktningsvärd karakter, måste finna sig så nedtryckt af olyckan, som någon kan blifva; och för det andra, emedan det fianes ett parti härstädes, som alltid sökt nedsätta ångfartyget Odin i jemförelse med Gylfe. Hva och en finner dock, att ifrågavarande händelse icke var fartygets eller machineriets fel, enär det sednare var i bästa stånd och med full och rask fart satte fartyget upp i sanden. För öfrigt, säges det, att ångfartyget Gylfe som föres af Premier-löjtnanten Oxehufvud, tyvärr icke heller skall saknat sina missöden under den sista resan. Det förekommer redan, hvad mar vet, besynnerligt nog, att de som förde detta fartyg icke kunde hitta ut genom inloppsrännan vid Malmö, utan att sätta på grund ehuru det af Malmö-tidningen synes eller åtminstone derj påstås, att vattnel i den rätta kosan är en och en half fot djupare, än ångfartyget hade erfordrat ; hvarigenom emellertid kölen gått förlorad. Det synes påtagligen , att odet icke sträck en gynnande hand öfver dessa fartyg, så länge de begagnats endast för nöjets skull och fö Hofvets räkning. Måhända vore det nu skäl medan vi ännu hafva ett qvar, nemligen Gylfe, att försöka detsamma för pyttans, medelst reguliera paketfarter för passagerare, i likhet med Kongl. ångfartygen Prins Carl i Norge och Fredrik VI i Danmark.