trött-öss-för fullständigheten skull böra -efter-
komma denna begäran, och meddela derföre
atikela här nedan:
OM REPRESENTATIONSFRÅGAN.
Tredje artikeln.
(De föregående tvenne artiklarna se N:r 85,
88, 91 af Det Ejerde Aftonbladet.)
Ibland de invändningar man gjort emot vår
Representationsforms närmande till någon likhet
med den Norrska, är den föregifaa omöjligheten
att deri kunna umbära Adel, såsom ett eget in-
gredierande element. Man påstår att detta stånd
hos oss eger en styrka och betydenhet, som
ssjelfmant konstituerar dem till en statsmakt. Det
återstår då att undersöka om detta är verkliga
förbållandet, om det är Adelns egen betydenhet
som bibehåller den såsom en del af representa-
tionen,. eller om det icke är tvärtom dess repre -
sentationsrätt, som underhåller dess betydenhet
Yoch ger den inflyteise. Om man ser sig om-
kring i helå Europa, så skall man finna, att A-
delns tid såsom. sersiulda stånd, såsom previlegi-
erad, korporation, dels de facto redan är förbi,
dels med stora steg värmar sig till sitt upphö-
rande. Den fortfar i Byssland, Ungern och Po-
Ten. icke derföre, att den är Adel, utan derföre
att den är, hvad den fordom var i hela Euro-
pa, under ståndets blomstrande tid, den bildade
klassen.. Ju mer deremot medelklassen tillväxt
själsodling och förmögenhet, desto mer har A-
Jelns anseende sjonkit, derför att dess. blidning
förblandats med, mecelklassens och dess förmö-
genhet,. — som sj kunnat förkofras genom de me-
de , hvaraf bon uppkommit: eröfringar, in-
Aräktningar på laadtmannens rätt ech konungar-
nes. ynnest, samt ej eller tillväxt genom samma
väg som förkofrat medelklassens: handel och in-
dustri; har mera af- äntilltagit. Fordom stark
genom de öfriga ståndens svaghet och obetyd-
Tighet, har hon 1. sia ordning blifvit svag, i
samma mån. de andras betydenhet tillväxt. Det-
ta är. det allmänna forhållandet i Europa. Deri-
genom har den ännu för. ett halft sekel sedan
otänkbara händelsen inträffat, att man i Frank-
rike genom ett lagstiftande maktens beslut, form-
ligen upphäft Adeln, och att sådant skett, icke
med våld eller förföljelse, utan under skratt och
med det dödande tillägget, att vapen och insig-
nier kunde hvar och en etter behag tillägga sig.
IT -England förestår en krisis troligen Adeln så-
som: privilegierad kast, och den tyckes endast
hafva valet mellan tvenne alternativer, antingen
att frivilligt nedstiga från sin plats, eller att med
våld bortträngas derifrån, för att förblandas 1
nationens omätliga massa. I Spanien, Tyskland
och Italien äro väl ännu stora rikedomar ho-
pade hos några få adeliga fämiljer; men mäng-
den är fattig och saktar inflytelse. Detta är det
allmänna förhå!landet i Europa. Det återstår
att. efterse, om förbållandet hos oss är annor-
-lunda. i
Hvar och en, det minsta bekant med ställnin-
gen och umgängeslifvets ton, vet ganska väl,
att ståndsskillnad hos oss numera föga eller icke
existerar, och att den finnes i umgänget ännu
mindre, än inför lagen. - Den Adelsman, som
bröstade sig öfver sitt adelskap, som i grund af
det, sökte förhäfva sig öfver en ofrälse, skulle
göra sig löjlig, och försöket hörer derföre nu-
mera endact till sällsyntheterna. En Adelsman,
som ej har något annat för sig än sitt diplom,
vore det än aldrig så gammalt, men saknar, vi säga
icke talanger, men relationer, förmögenhet eller
skicklighet att producera sig, kommer icke läng-
re, hvarken i befordringsväg eller i umgänges-
kretsarna än en ofrälse af samma förhållanden,
och i förbindelser af hvad slag som helst, vän-
skapligt umgänge och äktenskap göres ingen,
eller så godt som nigen åtskillnad emellan fräl-
se och ofrälse. De förmåner, som konstitution
och lagar tillägga Adelsmannen: rättigheten till
ett antal platser inom den högsta lagskipningen,
beredningen och banken, samt ett högre forum
i vissa fall, äro så obetydliga, att de öfriga
klasserna icke hafva skäl att missunna den, el-
ler att de icke kunna sägas npphäfva den all-
männa jemlikheten mel!an stånden. i
Icke desto mindre existerar en ganska bestämd
och oemotsäglig ståndsskilnad, ett faktiskt före-
träde, beviljadt Adein framför de öfriga stånden,
hvilket det vore en orimlighet, att vilja sätta i
fråga. Ser man sig omkring, så finner man Å-
delns inflytelse och preponderans märkbar öf-
verallt. Beträder man hofvets krets, så ser man