samma, oaktadt de många sofisterier, som de nyssnämnda artikeln innehåller, och oaktadt de plampa språk och beskyllningar för imrno. ralitet, oärlig taktik, nödknep m. m., hvar Allehandas humör emot Aftonbladet gifvit : sig luft. — Det är så mycket mera maktpåliggandt att bibringa Allehanda en redigare åsigt af äm net, som frågan om den rätta betydelsen af unionen emellan de båda rikena och undvikand: af allt missförstånd härutinnan, i framtiden kan blifva af dem aldrastörsta betydelse för hela sambandet de båda nationerna emellan; och som de goda tidningarna eller lydbladen utan undantag icke försummat, att, på sätt vi förutsade, ropa ett enhälligt korus till Allehandas klagovisor om Norrmännens otacksamhet och på. ett glädjefullt sätt fira högtiden, att, i en af de frågor som ligga det aristokratiska och ultrarojalistiska partiet i landet mest om hjertat, kunna tillräkna sig en så kraftig och verksam bundsförvandt. Vi klandra icke, att Dagligt Allehanda u talat sin öfvertygelse, de före att denna i en sers sild fråga råkat instämma med de maktegandes; men vi hafva stora skäl att tro, det denna öfvertygelse blifvit fattad allt för mycket i brådkastet och på grund af en bland de der kända illusionerna, samt att Dagligt Allehanda inom kort kommer att inse, om också icke att erkänna sitt misstag, och inom sig skämmas, att geaomfsin obetänkthet kafva kommit in iblaod den hop, som nu kurtiserar detsamma; och det är derföre vår önskar. att så fort som möjligt hjelpa Allehbanda ur denna brydsamma position. Vi fråga på allvar: Hvad är väl Dagligt Allehandas mening med den repeterade frasen om Norrmännens barnsliga skygghet för all intimare förening med Sverge? Dagligt Allehanda försåkrar sig dermed aldrig hafva menat något slags amalgamering emellan båda rikena, och söker dokuraentera denna försäkran, med åberopande af de loford det: egnat åt Norrmännens efterföljanisvärda försvar för den frihet de lagligen ega och åt de Norrske institutionerne. Vi sätta fullkomligt tro till denna Dagligt Allehandas försäkran; men just detta måste då bevisa att Dagligt Allehanda icke sjelf vetat hvad det sagt, då det talat om en intimare förening med Sverge, och att denna fras upplöser sig i ett nonsens. Allehanda har väl tagit sin tillflykt bakom Konstitutionskomiteens i detta blad aftryckta betänkande, som angår de yttre symbolerna af unionen, och kallat innehållet deraf för barnsligheter, likasom det förut hette ets löjligt fäktande; och det är således genom de opinioner och tänkesätt detta betänkande innehåller, som Norrmännen egentligen skola motverka en intimare förening med Sverige. I hvad förhållande dessa saker stå till hvarandra, kunna åtminstone vi likväl icke begripa. Det är ganska möjligt, ja, vi vilje äfven medgifva att några yttre symbolers beskaffenhet icke utgör något absolut nödvändigt vilkor för föreningens orubbade bestånd — men detta är något helt annat, än att de derom väckta frågorna äro en baraslighet eller ett löjligt fäktande. Om någonting skall kunna bidraga till en intimare förening emellan de båda folken, hvilken Allehanda sjelf erkänt fcke kunna bestå i amalgamerade institutioner, utan i ömsesidig förtrolighet och högaktning; så måste härtill icke kunna ges ett säkrare medel, än att hvardera folket noggrant respekterar det andras rättigheter, afven i minsta omständighet. Då vi nu oupphörligt höra talas om Svenskarnes eftergifvenhet och vänskap för Norrmännen, just af det parti, till hvilket Allet sällat sig, d. v. s. at dem, som ropa om Norrmännens otacksamhet och misstroende , hvarföre visas då icke denna efiergifvenhet och denna vänskap genom medgifvande af Norges rättighetor i afseende på t. ex. unionsflaggan ? Ega de då icke denna rättighet? Ar icke Norgel enligt Riksakten, ställdt i fullkomlig med Sverige i alla mölla hänseenden? eller finnes väl något annat än riksakten, som ligger eller kan betraktas såsom liggande till grund för denna förening? Kunna några antecedentia citeras såsom förbindelser i detta afseende på Norges och anspråk på Sverges sida? Jo, svarar Allehanda, Norg? afträddes till Sverge genom freden i Kiel, och nog af: det var Sverges och dess konungs lagliga rält, enligt folkoch statsrätten, att behandla Norge såsom en af9 RT fynd 3 CC nan hada mabtoen I;