5 BS Öv SVA MMA BETR) RETAS OMP. a
na, hur spirituella och snart sagdt trefliga de
annars verkligen se ut, der de stå och göra sig
ett godt mål af sitt feta rof. Den hvita hästen
på genretaflan, som Hr K. målat gemensamt
med Hr Berger, tyckes oss likväl isynnerhet i
vara målad con amore. Han skrapar i marken,
det gnistrar ur hans ögon, det lefver i hvarje å-
dra. Man skulle vilja klappa honom, man
skulle vilja stryka hans man; han är så glatt
och fin. Men nous revenonvs å nos moutons,
det vill säga, räfvarne! de äro kanske ändå
de yppersta af alla. Se, hvilka ögon! . . .
ah, du mickel! . . . och dessa så insinuanta
svansar . . . ah, du lurifax! . . .
Hi: Palm hade flera landskap på exposiiio-
nen, hvilka icke saknade förtjenst. — Han har
onekligen mycken talang för målning af olika
trädslag, och det är icke något maniereradt i
hans vegetationer och himlar. (Vi kunna icke
yttra oss ofver hans utsigt af en glacigre på
Norska fjällen, ty vi hafva icke sett någon gla-
ciere i verkligheten; vi vilja dock heldre tro
derom allt godt än ondt. Annars torde detta
ämne vara bland det halaste, en landskapsmå-
lare kan ge sig in på.
Af Hr Mazer raknade man icke mindre än
ett fjerdedels hundra originalporträtter. Många
utaf dessa äro ganska lika, ett par frappant li-
ka. Men det är något torfuigt i Hr. M:s
målningar. — Vi vilja icke härmed klandra, att
ban, för att ge relief åt sjelfva hufvudena, sö-
ker undvara alla accessoirer, som skulle afleda
uppmärksamheten från det hufvudsakliga före-
målet, eller åtminstone icke i dessa, om de fin-
nas, nedlägger några bjertare koloriter, tverte-
mot andra porträttmålare, som genom brokiga
kostymer och en rik grund söka smickra ögat,
ofta i afsigt just att afleda uppmärksamheten
från ett mindre lyckadt hufvud. Det är en
torftighet 1 sjelfva fysionomierna, en viss fro-
stighet. De lefva visserligen, det är spel i musk-
lerna; men det hela har något spöklikt, der
saknas värma. Brunne ej i de skönas läppar
uti verkligheten en hetare purpur, värmde ej
deras kinder en skärare rodmad, hur många
suckar mindre skulle höjas hår i verlden, och
hur många poeter mindre rimma i vindskap-
porne!
Af Fröken Adlersparre, Hrr Södermark,
Herlin, Norgren, såg man dessutom flera gan-
ska vackra målade porträtter. Hr S:s porträt-
ter af kungliga familjen höra icke till hans nya-
ste arbeten; de äro, såsom allt hvad han målar,
yppigt och varmt utförda, men icke fulikomligt
trätade. M:lle Böll hade inlemnat ett par i
svartkrita, Hr Cardon, ett par i litografi. Den
eaas sem den andras talang är förut tilräckli-
gen känd... Ai Hr fright såg man ett djur-
stycke i Gouseche, i sitt slag alldeles ypper-
ligt. .
Vi kunna icke sluta denna redogörelse utan
ea allmän anmärkning öfver Akademiens exposi-
tioner. — Det har neuwligen förundrat oss och
många med oss, att så mycken medelmiåtta, ja
till och med uselbet alltid finner en plats i des
sa sulonger. Vi förmoda, att det är hvar och
en elevs, eller konstälskares rättighet, att få sc
sitt arbeie, om än aldrig så obetydligt, ståtliger
paradera på någon af de i alla fall rymliga väg.
garna, och risken är ju ens egen; men vi för
moda tillika, att en ärlig afiådan eller föreställ
ning, uttryckt från Akademiens sida, icke skul.
Je sakna all verkan. Som nu varit och är, få
man ofta vid sidan af de bästa saker, expositio.
nen eger, se andra, som icke uthärda den lin
drigaste kriuik, ett förhållande, sum icke i nå-
got afseende är för expositionen gynnsamt
Mången vänder förr ryggen åt alltsammans, år
att gå och leta efter guldet bland: soporna, - och
det är uvrsäksligt. :
Ett bref: undertecknadt af S. KK. i Stockholm
har älvesi i år till fig arkemmit rel ienestan
29 sk. hbåo sil: d rr blinde Qvrrtermästaren Blom
Han har maftasit denna oåfra med förnvad tac:.