do
Såsom bidrog till Alibauds Karakteristik med-
jande ur en Fraänsysk tidning, röran-
i dela vi följan
de havs förhållande i fängelset dagarne före
hans död och den sista morgonen.
Alibaud, som Lördagsafion (d. 9 Juli) trodde
att afrättningen skuile gå för sig morgonen derpå,
kastade sig med kladerne på i sin säng. Om-
kring kl. 5 vaknade han, och då han erfor
att bans sista dag ännu ej var kommen, kläd-
ide han af sig, och lade sig åter att sofva. En
del af den följande dagen tillbragte han mun-
tert och glädtigt, och hade ett samtal med sin
advokat Hr Ledru, som omsider, efter flera
misslyckade försök, fått tillåtelse att besöka ho-
nom. Man hörde Alibaud sjunga några ku-
pletter ur en Languedocsk visa; hans ansigte,
som ända dittills icke visat minsta uttryck af
rörelse, förrådde att dessa minnen från hans
barndom talade till hans känsla. KL 11 på
qvällen satte han sig att skrifva, och gick till
sängs midnattstiden. Fan sof godt ända till
kl. 2 om morgonen. Då han vaknade, be-
gärde han sin pipa, och sedan han rökt en
liten stund, gick han till fängelsefönstret och
såg ut åt himlahvalfvet: jag tror, sade han
lugnt till en af bevakningen, att det blir storm
i dag. Kl. 3 ankom Hr Dufresne, öfverupp-
syningsman öfver fängelserne, jemte fångpredi-
kanten vid Luxemburgs fängelse. Alibaud mot-
tog artigt abbd G.ivel, och yttrade till honom
med stadig röst: Jag tackar er, min Herre, för
edert besök, men jag har alldeles icke behof
af edert biträde; mitt samvete är lugnt. Och