han yttrade ånyo sin ledsnad öfver, att skottet icke träffat. KL. half 5 började skarprättaren och hans medhjelpare förberedelserna till den bedröfliga toiletten; Alibaud uthärdade detta förfärliga prof med lugn och undergifvenhet; han klagade blott öfver att det gick så långsamt, och att det tjenade till ingenting. Straxt derpå begärde han åter sin pipa, och bad en af stadssergeanterae att stoppa den åt honom; men det blef hovom -vägradt, emedan det ej kunde förenas med hvad som ännu återstod att göra vid hans påklädning. Öfver hans hufvud kastades en svart slöja, som bands om halsen; resten af kroppen betäcktes af en lång hvit puderskjorta. Skorna togos af hans fötter, emedan domen innehöll ait han skulle föras till afrätsplatsen barfota. Då han var färdig ait uppstiga i vagnen, tog han aisked af fingvaktarne och de personer, som voro omkring honom. Hans undergifvenhet och stoi ska lugn gjorde det lifligaste intryck på alle närvarande.