gingo i samma anda, som skapat de stora r z
formerna. - Redan kort efter Casimir Periers
anträde till styrelsen, då fråga om afskaffande
af pärskapets ärftlighet förevar, yttrade denne
minister sin personliga motvilja mot en sådan
mesyr. Om en kommunalrepresentation 1n-
fördes under den första tiden efier Juli-revolu-
tionen, så är det deremot allmänt -bekant, att
just det nu rådande systemet sträfvat att hin-
dra, att af denna representation skulle blifva
annat än en iom formalitet, då det just varit
ministcren, com satt sig emot de förslag, hvil-
ka åsyftar att befria regeringen ifrån en mängd
småbesiyr, som ovilkorligen borde tillhöra kom-
mynerna eller departementerna sjelfva, och som
Ipå det:a sätt skötas i England, men hvilka det
viilhörde principen af Napoleons despousm, att
draga till en gemensam centralpunkt, just för
att fråntaga folket lusten och vanan, att sjelf
behandla sina allmänna sngelägenheter. Dere-
lmot har man såsom frukten af den sednare ti-
I dens eller juste miliö-systemet, sett belägvings-
tillståndet, associationsrättens upphäfvande, en
folkrättighet, som regeringen i England aldrig satt i
j fråga att hindra, och hvilken der just derföre icke
åstadkommit några upplopp: vidare vissa brott-
måls dragande undan juryn till pärsdomstolen,
samt tryckfrihetens inskränkning genom de be-
kanta September-lagarne. Vi lemna derhän,
huruvida, eller huru länge den representativa
eller majoritetsstyrelsen kan anses bestå med det
nuvarande regeringssystemet. Att Ludvig Fi-
lip icke tager sina ministrar utom denna majo-
ritet, så länge densamma går in på allt hvad
han önskar, är ganska naturligt, och han vore
i motsatt fall nästan vanvettig. Men någon lag,
som bestamdt förbinder honom dertill, fiunes dock
icke, och det återstår äunu att se, huru kamrarna
skulle bete sig, i händelse konungen en gång finge
det infallet, att icke fråga efter denna majori-
tets beslut, utan behålla en minister, som för-
Horat dess förtroende. Beträffande den omtalda
nedsättningen af ministrarnes och embetsmän-
nens löner, på hvilken Argus lagt en serdeles
i vigt, så förekommer den kuriosa omständighe-
ten, ait enligt hvad vi ej längesedan sett, bud-
getten det oaktadt i närvarande ögonblick är
större än någonsin förr, och att de hemliga
I fondernes oupphörliga tillväxt under de senare å-
ren uppätit icke blott allt, hvad som besparats
genom nämnde nedsättning, utan äfven långt
deratöfver. Det allmänna synes då icke hafva
lserdeles vunnit på bytet.
Detta allt osktadt är det obestridligt, aut äåf-
i ven det ruvarande systemet i Frankrike har si-
ina stora förtjenster och mårga ljusa sidor, ifall
J man jemför det med det stationära eller reaktio-
jnära tillståndet i vissa andra länder, der man
såsom hos oss, ännu hör yrkas såsom grund-
lsats, att ministrarna icke ea gång behöfva haf-
va något system, och att regeringen alldeles ic-
ke behöfver rätta sig efter representationens
önskningar; ja der man till och med ser för-
fattare, hvilka förråda eller attryckligen tillkän-
vagifva sina böjelser för statskupper, få en plats
för sina foster i det officiella bladet. — Allting
är relatift här 1 verlden, och ifrån en sådan re-
lativ synpunkt betraktad, skulle vi icke ett ö-
goublick tveka att oinskränkt medgifva riktighe-
sa af Argi loford. Det är dock icke blott på
sådant sätt, eller jemförelsevis med andra län-
ide ;r, man får betrakta ett statsskick, utgåinget
ån en folkrevolution, ty man skulle då, huru-
dant tillståndet än befinnes, alltid kunna upple-
ta något stölle, der det vore värre; och att det
nuvarande Frankrike står omätligt framom re-
staurationens Fran ;, vill ingen bestrida; utan
man måste rätla sitt omdöme efter den omslån-
digheten, i hvad mån det utvecklar sig eller
går tillbaka från sitt ursprung. i
såsom bidrog till Alibauds k Carakteristik med-
