hellre, äfvensom att en presterlig lirare möjligen med tiden kunde, med afseende på bättre utkomst, som väl ingen må någon förtänka, synnerligast vid en syssla med knappa bergningstillgångar, blifva ett presterligt bitråde för antingen psestor eller kommimister i församl., och således skolesysslan komma att utgöra om icke en subordinerad åtminstone coordinerad sak, hvilket aldrig kunde komma i frågas, om lirsren icke vore prest. De:ta har blitvit visadt Hr. W, med ödmjuk anhållan om blott den ändring uti dispositionen, att inga andra vore kompetente sökande till den if:ågavarande skolsyslan, ån de, som kunde pr-stera bevis fån mnågot af rikets gymnasier om försvarliga studier. Afven detta upptogs med mycken ogunst, hvilket den förvarade brefväxlingen bevisar. Och då underställer jag ånyo allmäshetens bepröfvande hvad allvar, åtminstone de sednare åren, He W. har baft med hela anstalten, så skrytsam i sin början och så plötslig i sitt slut. Mönne icke den gamla seotensen här med san ning. kam användas: Perturiant montes etc. Ånnu tillkommer en omständighet, som gifver tull dementi åt gifvarens allvar med hela den beprisade uppoffringen. Jag har mig nemligen med fu!l visshet bekant, att det i sin åtgärd med må!et så mycket klsndrade Skara konsistorium har gått Hr W:s önskan, sit den sökta presterliga meritberåkningen måtte hos Kongl. Mej:! med underdånigt förord tillstyrkas, så mycket till möte, som det i följd af äldre bandlingssätt och af hvad som, äfven vid riksdag, passerat just 1 fråga om presteår vid folkskolor, såsom en presterlig auktorit möjligen kunnat, deigenom, att det önskade tillstyckandet blifvit erbjirdet, hlott mot det vilkor, att Hr W. ville tillåta, ati blifvande presterlige läraren vid hans skola på Axiorp, i likhet med hvad som redan eger rum i 2:ne andra förssml. i stiftet, neml Undenäs och Bellefors, tillika finge vara Brukspredikant på Carls alunbruk 1 Säters socken, der alla presterliga göromål hitills blifvit bestridda af den närbvende komministern, och således icke borde upptaga mycken tid för den blifvande skolläraren. Och kan väl detta erbjudande icke räknas konsistorium till last, då det dermed afsåg en församlings bästa? Men äfven detta behagade icke Hr W., oaktadt han uti sin disposition hade föreskrifvit läraren vid sin skola, att han understundom skulle deltaga i presterliga göromål och biträda med predikande, utan afslogs med mycken indelikatess i 2 ojäfvige, hederlige mäns närvaro, vid hvilket tillfälle, för att göra afslaget så mycket svårare, Hr W. äfven erinrades om innehållet af bifo gade sockenstämmoprotokol!l. — Men såväl detta, som alla öfrga bevekelsegrunder användes förgäfves. Hr W. var döf för alla råd, som i minsta mohn afveko från hans ensidiga åsigter och envisa vilja. Mången skulle kunna fatta den misstankan, att han bifogat sitt vilkor vid donationen, för att få ullfälle att under något sken af heder lösa sig ifrån sina löften i detta hänseende. . Hvad sjelfva hemmanet Axtorp beträffar, så anser jag mig böra derom lemna den upplysning, att det på hälftenbruk gifve: omkring 30 t:r i behållning, hvaraf ungefär 195 t:r höstoch 135 diverse vårsäd; men att denna gård blifvit till minst en tredjedel försämrad derigenom, att Hr W., mot en ringa årlig penningeafgift, har på, om jag ej bedrager mig, 30 år, bortförpantat hela dess vidlyfiga, vackra, odelbara utmark, och derigenom förekommit gårdens förbättring till högre afkastning. ÅAumngen gifver omkring 28 å 30 lass hö, hvaraf icke fullt hälften tillfaller egarne, då gården brukas af hälftenhrukare. Kreatursbetet är nu, sedan utmarken blifvit bortsåld, högst ringa uti blott en enda beteshage, och skogen alldeles otillräcklig till husbehof, hvars förut ringa afvel äfven bhfvit förminskad genom 2:ae förpantningar, så att skogseffekter både till stängsel och vedbrand måste köpas och hemtas längre väg. En äldre förpantning finnes äfven på garden, som ytterligare förminskar dess afgift. — Häraf iovhemtas lätt, att en blifvande skollärare icke utan Dekymmer hade kunnat lefva med hushåll af detta hemmans afkastning. Dock hade Horns församling med mycken tacksamhet och erkänsla mottagit denna gård såsom gåfva, samt gerna at egna tillgångar bidragit till lärarens rikligare utkomst. rr .—— om 2 w