hellre, äfvensom att en presterlig lirare möjli-
gen med tiden kunde, med afseende på bättre
utkomst, som väl ingen må någon förtänka,
synnerligast vid en syssla med knappa bergnings-
tillgångar, blifva ett presterligt bitråde för an-
tingen psestor eller kommimister i församl., och
således skolesysslan komma att utgöra om icke
en subordinerad åtminstone coordinerad sak,
hvilket aldrig kunde komma i frågas, om lirsren
icke vore prest. De:ta har blitvit visadt Hr.
W, med ödmjuk anhållan om blott den ändring
uti dispositionen, att inga andra vore kom-
petente sökande till den if:ågavarande skolsys-
lan, ån de, som kunde pr-stera bevis fån mnå-
got af rikets gymnasier om försvarliga studier.
Afven detta upptogs med mycken ogunst, hvil-
ket den förvarade brefväxlingen bevisar. Och
då underställer jag ånyo allmäshetens bepröf-
vande hvad allvar, åtminstone de sednare åren,
He W. har baft med hela anstalten, så skryt-
sam i sin början och så plötslig i sitt slut.
Mönne icke den gamla seotensen här med san
ning. kam användas: Perturiant montes etc. Ån-
nu tillkommer en omständighet, som gifver tull
dementi åt gifvarens allvar med hela den bepri-
sade uppoffringen. Jag har mig nemligen med
fu!l visshet bekant, att det i sin åtgärd med
må!et så mycket klsndrade Skara konsistorium
har gått Hr W:s önskan, sit den sökta prester-
liga meritberåkningen måtte hos Kongl. Mej:!
med underdånigt förord tillstyrkas, så mycket
till möte, som det i följd af äldre bandlingssätt
och af hvad som, äfven vid riksdag, passerat
just 1 fråga om presteår vid folkskolor, såsom
en presterlig auktorit möjligen kunnat, deige-
nom, att det önskade tillstyckandet blifvit er-
bjirdet, hlott mot det vilkor, att Hr W. ville
tillåta, ati blifvande presterlige läraren vid hans
skola på Axiorp, i likhet med hvad som re-
dan eger rum i 2:ne andra förssml. i stiftet, neml
Undenäs och Bellefors, tillika finge vara Bruks-
predikant på Carls alunbruk 1 Säters socken,
der alla presterliga göromål hitills blifvit be-
stridda af den närbvende komministern, och så-
ledes icke borde upptaga mycken tid för den
blifvande skolläraren. Och kan väl detta er-
bjudande icke räknas konsistorium till last, då
det dermed afsåg en församlings bästa? Men
äfven detta behagade icke Hr W., oaktadt han
uti sin disposition hade föreskrifvit läraren vid
sin skola, att han understundom skulle deltaga
i presterliga göromål och biträda med predi-
kande, utan afslogs med mycken indelikatess i
2 ojäfvige, hederlige mäns närvaro, vid hvilket
tillfälle, för att göra afslaget så mycket svårare,
Hr W. äfven erinrades om innehållet af bifo
gade sockenstämmoprotokol!l. — Men såväl det-
ta, som alla öfrga bevekelsegrunder användes
förgäfves. Hr W. var döf för alla råd, som i
minsta mohn afveko från hans ensidiga åsigter
och envisa vilja. - Mången skulle kunna fatta
den misstankan, att han bifogat sitt vilkor vid
donationen, för att få ullfälle att under något
sken af heder lösa sig ifrån sina löften i detta
hänseende. .
Hvad sjelfva hemmanet Axtorp beträffar, så
anser jag mig böra derom lemna den upplys-
ning, att det på hälftenbruk gifve: omkring 30
t:r i behållning, hvaraf ungefär 195 t:r höst-
och 135 diverse vårsäd; men att denna gård
blifvit till minst en tredjedel försämrad derigenom,
att Hr W., mot en ringa årlig penningeafgift,
har på, om jag ej bedrager mig, 30 år, bort-
förpantat hela dess vidlyfiga, vackra, odelbara
utmark, och derigenom förekommit gårdens för-
bättring till högre afkastning. ÅAumngen gifver
omkring 28 å 30 lass hö, hvaraf icke fullt hälf-
ten tillfaller egarne, då gården brukas af hälf-
tenhrukare. Kreatursbetet är nu, sedan utmar-
ken blifvit bortsåld, högst ringa uti blott en
enda beteshage, och skogen alldeles otillräcklig
till husbehof, hvars förut ringa afvel äfven
bhfvit förminskad genom 2:ae förpantningar, så
att skogseffekter både till stängsel och vedbrand
måste köpas och hemtas längre väg. En äldre
förpantning finnes äfven på garden, som ytter-
ligare förminskar dess afgift. — Häraf iovhemtas
lätt, att en blifvande skollärare icke utan De-
kymmer hade kunnat lefva med hushåll af det-
ta hemmans afkastning. Dock hade Horns
församling med mycken tacksamhet och erkänsla
mottagit denna gård såsom gåfva, samt gerna at
egna tillgångar bidragit till lärarens rikligare ut-
komst.
rr .—— om 2 w
