Tyske skalden Castelli hade en vän, med hvil-
ken han ofta skämtade. Båda roade sig med
hvarandra med qvicka infall. Denne vän reste
en gång bort på några veckor, och på fjerde el-
ler femte gästgifvaregården afsände han, på Ca-
stellis bekostnad, ett skyndsamt bud till honom
med ett mycket stort bref, hvilket icke 1nne-
höll annat än följande ord: Jag mår väl. —
Skalden lät skämt vara skämt och betalte budet.
Icke långt derefter mottog den frånvarande vän-
nen på det ställe, hvarest han vistades, en tung,
icke frankerad kista med paketposten. Men
hvadsfanns 1 denna tunga kista? — En sten på
16 skålpund med ett påklistradt blad, på hvil-
ket var skrifvet: Käre vän! Vid den glada un-
derrättelsen, att du mår väl, har denna sten fal-
lit från mitt hjerta. Caste! li.
(Skånska Korrespond.).