Tyske skalden Castelli hade en vän, med hvilken han ofta skämtade. Båda roade sig med hvarandra med qvicka infall. Denne vän reste en gång bort på några veckor, och på fjerde eller femte gästgifvaregården afsände han, på Castellis bekostnad, ett skyndsamt bud till honom med ett mycket stort bref, hvilket icke 1nnehöll annat än följande ord: Jag mår väl. — Skalden lät skämt vara skämt och betalte budet. Icke långt derefter mottog den frånvarande vännen på det ställe, hvarest han vistades, en tung, icke frankerad kista med paketposten. Men hvadsfanns 1 denna tunga kista? — En sten på 16 skålpund med ett påklistradt blad, på hvilket var skrifvet: Käre vän! Vid den glada underrättelsen, att du mår väl, har denna sten fallit från mitt hjerta. Caste! li. (Skånska Korrespond.).