att försälja dricka, hvilket bör räckas gästen genom en på dörren inrättad lucka. Reuan denna föreskrilt är så siräng, att den svårligeu, jag vågar nästan säga: omöjligen kan efierlefvas, emedan ingen makt kan ålögga arbetaren, att endast på ea bestämd tid hafva aptit och tillgångar for dess tillfredsställande, eller, om båda finnas, tid och ledighet att begagna den, hvarförutan krogen är, vid mfallande oväder, eller påkommen sjuklighet den enda tillflyktsort för arbetaren, som härigenom ser sig utestängd derifrån, beröfvad tillfillet att erhålla en nödig förfriskning, och blotistålld för alla årstidernas obehag, till och med när han behöfver släcka sin törst. Men för en ytterlig laglyduad och en ytterlig hårdbjertenhet, samt derjemte en såker, aldrig svikande klocka, skulle det väl måhända kunna låta sig göra, att efterlefva dessa punkter; ef:er dem kommer likväl en fras, som, i fallj den af någoc menskligt fornufi kan begripas, åtminstone hittills öfverstigit alla näringsidkares tydomgsförmåga. I 1:sta 46:s början förbjudes i nemligen näringsidkare, att någonsin emottaga gäster, om de icke hålla kokad varm mat, samt! att någonsin utminutera bränvin, utan denna skyldighets utöfning. Men sedan det är taladt om: den ofvananförda luckan, hvarigenom icke må försäljas bränvm eller andra starka drycker på ett eller annat sätt, heter det: samt, om kokad varm mat icke hålles, må enahanda inskränkning jemväl under måltidstimmarne ega rum.? Det enda man häraf kanj finna är, att någon ny inskränkning är näringsrörelsen ålagd; hvari den består är likväl icke möjligt att upptäcka, då måltidstimmar utan kokad varm mat icke kunnz ega rum, när skyldigheten att hålla sådan är ett oundgängligt vilkor för sjelfva rättighetens erhållande. Tydningen häraf är således öfverlemnad åt Ofverst. Emb:ts och dess underordnades högre insigter eller goda vilja. Förmodligen saknas icke hvarken de högre insigterna eller goda viljan; men om endera skulle fattas , är näringsidkaren intet ögonblick säker för att ej kunna dömas till böter, eller till rörelsens förlust. Följden blir, att ban eller hon måste söka polisbetjeningens bevågenhet och sådant genom de medel, menniskors bevågenhet vanhgen vinnes. Då polisbetjenterne, ehuru hörande till ståndspersonsklassen icke hafva mer än 100 Rdr, ön, faller skyldigheten till deras försörjande till en stor del på krogarna, oeh utgör en ökad tyngd för dem. Nu förbjudes vidare näringsidkaren, ett begagoa ungt och arbetsfört tolk af maneller qvinnkön. Om detta skulle efter bokstafven efterlefvas, så blefve rörelsens bedrifvande omöjligt, emedan den, måhända mer än någon annan, erfordrar sådant folk, helst då näringsidkaren är ålagd, att vårda en iusig gäst, att icke lemna förtäring åt en af drycker öfverlastad, att qvarhålla misstänkta personer 0. s. v., hvartill allt fordras ungt och arbetsfördt folk hvilkas hela styrka för öfrigt, ganska väl tages i anspråk, om en widsiat och ostyrig person, till hälften heröfvad sitt förnufts bruk, skall tyglas, eller en brottsling, som fruktar för straff, kunna fasthållas. 7:de , som ålägger denna sistnämnde skyldighet, och som till och med belägger dess uraktlåtande med böter och nätings-rättighetens förlust, gör ett undantag för matvaror, hvilka den tillåter att köpa eller emottaga i pant, af misstänkta personer. Nu gör likväl aflmänna lagen intet sådant undantag, och en näringsidkare, som köper eller belånar en stulen matvara, är således blottställd för kollisionem emellan allmänna lagen och lagens väktare, ÖfverStåthållarEmbetet. Vidare förbjudes näringsidkaren, äfverledes vid böter och rättighetens förlust, att låta denna rättighet af någon annan begagnas det vare under namn af rakningsgörande eller på hvilket annat sätt som helst. Häri ligger en ny obestämdhet och en ny omöjlighet. Näringsidkaren får icke hålla ungt; arbetsfördt felk. Han måste inskränka sig till de gamle orkeslösa; han skall derjemte uppfylla alla de polisförfattningar, ! som jag redan haft råden anföra. Nu behöfver han likvål sjelf någon gång vara borta; han blir! sjelf garamal, sjuklig och orkeslös, han skall då öfverge sin rörelse, 1fall han eljest kan bibehålla den, och svälta, eller med författningens viverträdande uthyra den åt någon annan. Detta sistnämnde blir då vanligen det parti han vidtager, ty hungern är en fiende, som han fruktar nästan mer, än författningen. Också sker detta eluderande dagligen; näringsrättigheter ut