att försälja dricka, hvilket bör räckas gästen
genom en på dörren inrättad lucka. Reuan den-
na föreskrilt är så siräng, att den svårligeu, jag
vågar nästan säga: omöjligen kan efierlefvas,
emedan ingen makt kan ålögga arbetaren, att
endast på ea bestämd tid hafva aptit och till-
gångar for dess tillfredsställande, eller, om båda
finnas, tid och ledighet att begagna den, hvar-
förutan krogen är, vid mfallande oväder, eller
påkommen sjuklighet den enda tillflyktsort för
arbetaren, som härigenom ser sig utestängd der-
ifrån, beröfvad tillfillet att erhålla en nödig för-
friskning, och blotistålld för alla årstidernas o-
behag, till och med när han behöfver släcka sin
törst. Men för en ytterlig laglyduad och en yt-
terlig hårdbjertenhet, samt derjemte en såker,
aldrig svikande klocka, skulle det väl måhända
kunna låta sig göra, att efterlefva dessa punkter;
ef:er dem kommer likväl en fras, som, i fallj
den af någoc menskligt fornufi kan begripas,
åtminstone hittills öfverstigit alla näringsidkares
tydomgsförmåga. I 1:sta 46:s början förbjudes i
nemligen näringsidkare, att någonsin emottaga
gäster, om de icke hålla kokad varm mat, samt!
att någonsin utminutera bränvin, utan denna skyl-
dighets utöfning. Men sedan det är taladt om:
den ofvananförda luckan, hvarigenom icke må
försäljas bränvm eller andra starka drycker på
ett eller annat sätt, heter det: samt, om
kokad varm mat icke hålles, må enahanda in-
skränkning jemväl under måltidstimmarne ega
rum.? Det enda man häraf kanj finna är, att
någon ny inskränkning är näringsrörelsen ålagd;
hvari den består är likväl icke möjligt att upp-
täcka, då måltidstimmar utan kokad varm mat
icke kunnz ega rum, när skyldigheten att hålla
sådan är ett oundgängligt vilkor för sjelfva rät-
tighetens erhållande. Tydningen häraf är såle-
des öfverlemnad åt Ofverst. Emb:ts och dess
underordnades högre insigter eller goda vilja.
Förmodligen saknas icke hvarken de högre in-
sigterna eller goda viljan; men om endera skul-
le fattas , är näringsidkaren intet ögonblick säker
för att ej kunna dömas till böter, eller till
rörelsens förlust. Följden blir, att ban eller
hon måste söka polisbetjeningens bevågenhet och
sådant genom de medel, menniskors bevågenhet
vanhgen vinnes. - Då polisbetjenterne, ehuru
hörande till ståndspersonsklassen icke hafva mer
än 100 Rdr, ön, faller skyldigheten till deras
försörjande till en stor del på krogarna, oeh
utgör en ökad tyngd för dem.
Nu förbjudes vidare näringsidkaren, ett be-
gagoa ungt och arbetsfört tolk af man- eller
qvinnkön. Om detta skulle efter bokstafven
efterlefvas, så blefve rörelsens bedrifvande omöj-
ligt, emedan den, måhända mer än någon an-
nan, erfordrar sådant folk, helst då näringsidka-
ren är ålagd, att vårda en iusig gäst, att icke
lemna förtäring åt en af drycker öfverla-
stad, att qvarhålla misstänkta personer 0. s.
v., hvartill allt fordras ungt och arbetsfördt folk
hvilkas hela styrka för öfrigt, ganska väl tages
i anspråk, om en widsiat och ostyrig person,
till hälften heröfvad sitt förnufts bruk, skall
tyglas, eller en brottsling, som fruktar för straff,
kunna fasthållas.
7:de , som ålägger denna sistnämnde skyldig-
het, och som till och med belägger dess ur-
aktlåtande med böter och nätings-rättighetens
förlust, gör ett undantag för matvaror, hvilka
den tillåter att köpa eller emottaga i pant, af
misstänkta personer. Nu gör likväl aflmänna
lagen intet sådant undantag, och en näringsid-
kare, som köper eller belånar en stulen matvara,
är således blottställd för kollisionem emellan all-
männa lagen och lagens väktare, ÖfverStåthål-
larEmbetet.
Vidare förbjudes näringsidkaren, äfverledes
vid böter och rättighetens förlust, att låta den-
na rättighet af någon annan begagnas det vare
under namn af rakningsgörande eller på hvilket
annat sätt som helst. Häri ligger en ny obe-
stämdhet och en ny omöjlighet. Näringsidka-
ren får icke hålla ungt; arbetsfördt felk. Han
måste inskränka sig till de gamle orkeslösa; han
skall derjemte uppfylla alla de polisförfattningar, !
som jag redan haft råden anföra. Nu behöfver
han likvål sjelf någon gång vara borta; han blir!
sjelf garamal, sjuklig och orkeslös, han skall
då öfverge sin rörelse, 1fall han eljest kan bibehålla
den, och svälta, eller med författningens
viverträdande uthyra den åt någon annan.
Detta sistnämnde blir då vanligen det parti han
vidtager, ty hungern är en fiende, som han fruk-
tar nästan mer, än författningen. Också sker
detta eluderande dagligen; näringsrättigheter ut-