Ae OA) SE RAM SMA 0 VA kalla en tidpunkt, då båda Nationerna sto: beväpnade och fientligt sinnade mot hvarandr och då en oenighet egde rum, som, i fall d forisatts, skulle ha!va bragt sorg och elände ö ver båda folken. För öfrigt har dans Maj:t vid sitt beslut v rit ledd af Grundlagen ; och då Hans Moj:t far sig ieke längre böra uppskjuta StorThingets upj lösning, befallte Hans Maj:t att dess 804 sku le tillämpas. Lagen är öfver alla, och det til kommer Konuogen att vaka öfver dess hanc hafvande. Hans Maj:t har med ullfredsställe!se när! Stor-Thingets i Adressen yttrade tillgifvenhet fi Högstdensammes person. Stor-Thinget har, vi flera tillfällen, haft acledning att erfara Har Maj:ts omtauka för dess rättigheter, och Har Maj:ts oaflåtliga åirå, att såsom Nationens tro faste beskyddare, befästa dess frihet och sjel ständighet. Hans Maj:t har med bekymmer märkt de kon troverser som yppet sig; ty Högstdensamme for drar blott G vndlagens noggranna efterlefnad eller grundlazgsenlig undersökning af de förbätt ringar, som den kunde behöfva. Nationen ka emellertid endast hoppas uppnå sådana, dålug na öfverläggningar ledas af ett rättvist afseend å ellas rättighe.er och af en fullkomlig oväl från enhvars sida, som härui deltager. Uti alla de konstitutionella stater, hvilkas lag stiftning man vill rådfråga, erkännas fördelarnt af national-representationens prorogerande, och Hans Maj:t bar anledning att vänta, det sann fo. sterlandskärlek skall öfvertyga enhvar af StorThingets medlemmar, att handlingar, men icke fortfarande debatter derum, grundlägga ett folk: lugn, frihet och lycka. Det förflutna besvarar på ett tillfredsställande sätt hvarje fruktan för det närvarande, i fall en sådar fruktan verkligen skulle finnas. Fem månader äro förflutna, utan att Nationen sett de flesia af de vigtiga lagförslag, Regeringen framställt, handlagda, antagna eller förkastade af Stor-Thinget. De uti Grundlagen af den 4 Nov. 1814 föreslagna tillägg och förbättringar åsyfta endast att förhindra parti-andan att insmyga sig uti ett ädelt och trofast folks sköte, Dessa förslag bära samtligen stämpeln af omtanka för dess sjelf ständighet, i det de söka åstadkomma den jemvigt uti Statsmakternas attributioner, hvilken erfordras att afvärja sådana olyckor, som dem, hvilka, under loppet af århumdraden, uttömde tvenne. nationers hjelpkällor, föranledde deras försvagande , och färgade den Skandinaviska jorden med blod. Halföns framtid och Norrska folkets fortfarande välgång äro oskiljaktigt förenade med Natiopens Representanrters aktning för Grundlagen af den 4 November 1814, och för deras till densamma aflagda ed. Hvarje afvikelse från, eller hvarje brott emot dess föreskrifter, kunna lätteligen blottställa Rikets säkerhet och de genom Riksakten bestämda garantier förfara; men Norrska folket skall elltid hos Konungen finna den oaflåtliga kärlek, den uppmärksamhet för dess väl, och den bjertliga tillgifvenhet, hvaraf Hans Maj:t gifvit detsamma så många bevis. De rättigheter, hvilka Hans Maj:t stadfästat, skola framgent utgöra rättesnöret under alla förhållanden, som ega rum emellan Hans Maj:t och Norrska Nationen. Betröffande hvad Stor-Thinget i dess Adress enfört om de många högst wvigtiga mål, som innu äro oafgjorda, måste Hans Maj:t anmärka, att, ju betydligare denna förteckning är, sedan Stor-Thinget varit församladt tvenne månader utöfver den i Grundlagen förutsatta tiden; desto mer måste Hans Maj:t finna det nödvändigt att: sluta det lagtima Stor-Thinvgets förhandlingar. Eit! urtima Stor-Thing, som snart skall blifva sammankallsåt, skall komma i tillfälle att verka till Nationens bästa, medelst handläggning af de Kongl, Propositioner, som skola blifva detsamma föreagda. För öfrigt kan Hans Maj:t icke dela den ef Stor-Thinget yttrade fruktan för de skadliga och oberäkneliga följderna af Thingets upplösning. Hans Maj:t känner Norrska folkets trohet. De pligter, som denna trohet ålägger Sior-Thinget, äro i hva je hänseende lugnande så väl för folket som för Konungen. Endast de, som sätta sig öfver lagarna, genom utvidgande af deras stränghet, hafva att frukta oberäkneliga följder. In fidem Protocolli Expedieras Fredr. Due. CARL JOHAN. a