Ae OA) SE RAM SMA 0 VA
kalla en tidpunkt, då båda Nationerna sto:
beväpnade och fientligt sinnade mot hvarandr
och då en oenighet egde rum, som, i fall d
forisatts, skulle ha!va bragt sorg och elände ö
ver båda folken.
För öfrigt har dans Maj:t vid sitt beslut v
rit ledd af Grundlagen ; och då Hans Moj:t far
sig ieke längre böra uppskjuta Stor- Thingets upj
lösning, befallte Hans Maj:t att dess 804 sku
le tillämpas. Lagen är öfver alla, och det til
kommer Konuogen att vaka öfver dess hanc
hafvande.
Hans Maj:t har med ullfredsställe!se när!
Stor-Thingets i Adressen yttrade tillgifvenhet fi
Högstdensammes person. Stor-Thinget har, vi
flera tillfällen, haft acledning att erfara Har
Maj:ts omtauka för dess rättigheter, och Har
Maj:ts oaflåtliga åirå, att såsom Nationens tro
faste beskyddare, befästa dess frihet och sjel
ständighet.
Hans Maj:t har med bekymmer märkt de kon
troverser som yppet sig; ty Högstdensamme for
drar blott G vndlagens noggranna efterlefnad
eller grundlazgsenlig undersökning af de förbätt
ringar, som den kunde behöfva. Nationen ka
emellertid endast hoppas uppnå sådana, dålug
na öfverläggningar ledas af ett rättvist afseend
å ellas rättighe.er och af en fullkomlig oväl
från enhvars sida, som härui deltager.
Uti alla de konstitutionella stater, hvilkas lag
stiftning man vill rådfråga, erkännas fördelarnt
af national-representationens prorogerande, och
Hans Maj:t bar anledning att vänta, det sann fo.
sterlandskärlek skall öfvertyga enhvar af Stor-
Thingets medlemmar, att handlingar, men icke
fortfarande debatter derum, grundlägga ett folk:
lugn, frihet och lycka.
Det förflutna besvarar på ett tillfredsställande
sätt hvarje fruktan för det närvarande, i fall en
sådar fruktan verkligen skulle finnas.
Fem månader äro förflutna, utan att Nationen
sett de flesia af de vigtiga lagförslag, Regeringen
framställt, handlagda, antagna eller förkastade af
Stor-Thinget.
De uti Grundlagen af den 4 Nov. 1814 fö-
reslagna tillägg och förbättringar åsyfta endast
att förhindra parti-andan att insmyga sig uti ett
ädelt och trofast folks sköte, Dessa förslag bära
samtligen stämpeln af omtanka för dess sjelf
ständighet, i det de söka åstadkomma den jem-
vigt uti Statsmakternas attributioner, hvilken er-
fordras att afvärja sådana olyckor, som dem,
hvilka, under loppet af århumdraden, uttömde
tvenne. nationers hjelpkällor, föranledde deras
försvagande , och färgade den Skandinaviska jor-
den med blod.
Halföns framtid och Norrska folkets fortfaran-
de välgång äro oskiljaktigt förenade med Natio-
pens Representanrters aktning för Grundlagen af
den 4 November 1814, och för deras till den-
samma aflagda ed.
Hvarje afvikelse från, eller hvarje brott emot
dess föreskrifter, kunna lätteligen blottställa Ri-
kets säkerhet och de genom Riksakten bestäm-
da garantier förfara; men Norrska folket skall
elltid hos Konungen finna den oaflåtliga kärlek,
den uppmärksamhet för dess väl, och den bjert-
liga tillgifvenhet, hvaraf Hans Maj:t gifvit det-
samma så många bevis. De rättigheter, hvilka
Hans Maj:t stadfästat, skola framgent utgöra rät-
tesnöret under alla förhållanden, som ega rum
emellan Hans Maj:t och Norrska Nationen.
Betröffande hvad Stor-Thinget i dess Adress
enfört om de många högst wvigtiga mål, som
innu äro oafgjorda, måste Hans Maj:t anmärka,
att, ju betydligare denna förteckning är, sedan
Stor-Thinget varit församladt tvenne månader
utöfver den i Grundlagen förutsatta tiden; desto
mer måste Hans Maj:t finna det nödvändigt att:
sluta det lagtima Stor-Thinvgets förhandlingar. Eit!
urtima Stor-Thing, som snart skall blifva samman-
kallsåt, skall komma i tillfälle att verka till Na-
tionens bästa, medelst handläggning af de Kongl,
Propositioner, som skola blifva detsamma före-
agda. För öfrigt kan Hans Maj:t icke dela
den ef Stor-Thinget yttrade fruktan för de skad-
liga och oberäkneliga följderna af Thingets upp-
lösning. Hans Maj:t känner Norrska folkets
trohet. De pligter, som denna trohet ålägger
Sior-Thinget, äro i hva je hänseende lugnande
så väl för folket som för Konungen.
Endast de, som sätta sig öfver lagarna, ge-
nom utvidgande af deras stränghet, hafva att
frukta oberäkneliga följder.
In fidem Protocolli
Expedieras Fredr. Due.
CARL JOHAN.
a