Article Image
Hvar morgon utgick han från Biccire och hemkom om afionen utmattad, och uthungrad men lastad med lifsförnödenheter för den han kallat sin Gud. Fordom drinkare och slagskämpe, hade han nu blifvit nykter och foglig. Hans minne är föcveradt i läkarens familj såsom ett uttryck af det sublimaste, som erkänslan och tillgifvenheten kan tänka sig skönt och ädelt. .Femti södra, galvingar befriades från sma jernbojor af den djerfve läkaren, och nästan alla bletvo återställda till helsan. Om någon förblef vansinnig, var det en följd af dess låvga odrägliga pinotid. Denna revolution i läkare: konsten utvisade, ati gselenskapen fordom varit obotlig endast , derföre, att man bahandlade dem med skedjor och gissel. Och —hvad är väl galenskap? En sjukdom hos hjernan. Denna sjukdom är någon gång alstrad af brottet. Och brottet, hvad är vål det? En elak disposition i hjernaa, intet annat. Hvar och en vet det nu för tiden. Frenologien har gjort det till en redan allmänt känd sanning. Nå väl hvarför icke då behandla brottet som galenskapen, hvilken kau åstadkomna samma feljder? Man kedjar eller gisslar icke längre dåren och man hopkedjar brotislingarna två och två, man öfverlemnar dem åt galerupsyningsmannens piskor! Man är lika litet logisk härutinnan, som då man afhugger dårens hu fvud, för det denne dåre mördat. Ty om man afskaffat piskan och kedjan derför att de reta galoingen, så vet man nogsamt att kulan och piskan uppväcka icke mindre farlig ret ning hus brottslivgarna. Och hyad vill väl det ta säga? hvarföre så mycken grymhet, och framför allt, hvarföre denna orimli. het? Vill man göra brotiet oboiligt? Samfundet, till hvars hämnare man så högmodig: upphäft sig, är det väl belåtet härmed? Detta lika brottsliga som. rysliga slafsystem, som förstör och förderfvar anda till märgen i benen, skall sätta skräck i samfandet och hämna sig på samma sätt, som man velat hemna sig medelst detsamma, d. v. s, med grymhet och hårdhet. Tror man väl att det är nödvändigare att taga forsigtighetsmått mot en fånges möjliga flykt, än en dåres? Dåren försatt i frihet, skall döda en menniska då han löper genom staden, ifall stunden faller öfver honom, liksåväl som den förrymde brottslingen. Behåll då så väl den ena som den andra i säkert förvar, men kedja icke, sammankoppla icke; spöa icke, den ena me, än den andra; studera, rätta, förbättra , — se der er rättighet, er pligt! Men med godhet, tålamod, vaksamhet, exempel, upplysning ock tiden. Elak hehandling mot en fånge är feghet och brottslighet. Då den brottslige en gång är i edra händer, bör ni visa er den starkare; mer om ni missbruka styrkan för att plåga, så handlar ni fegt; detta är gammalt, som har blifvit upprepadt och återupprepadt tusen och en gång. Och likväl behofs det sägas och omsägas deg efter dag, då man ständigt slår oss i ansigtet med det vämjeliga, förnedrande skådespelet, som hvar åttonde dag upprepas på Bictre: brottslingars hopsmidande ioch afresa. Således löste en läkare, på eget bevåg, kedjorna på 50 vansinnige, 50 vilda djur som regeringen 1792 kallade dem; och på samma ställe, på. samma stengård, låter regeiingen 1836, lugn, stadgad, riktad med 40 års erfarenhet och fysiologiska rön, sammankoppla sida vid sida, fot vid fot, hand vid hand, uti jernringar, lefvande varelser, med fara att sönderbryta lemmarna; menniskor, hvaribland en, som icke kunnat betala sina skulder; en yngling som hos en slagtare begått stöld, sedermera godtgjord af den brottsbges familj; en fattig gubbe — hvilken en sexteåra hederlig Jefnad icke kunnat ursäkta för ett ögonblicks fel, och ändtligen en olycklig, som lagen åter hemäktigat sig efter ett års o5rottsligt uppföravde, efter hans flykt från Toulon. Nå väl, se alla dessa skickas till slafhuset; skramlet af deras kedjor återljuder som demoners appeli öronen på de 70:åra värdarne 1 Bagno, moralens skola, eller huru? Ypperliga, förädlande inrättning, der den cederende handlanden får lära sig bli förfalskare, och der ynglingen får lära hur det går till att öfve tjufnad med vapen i hand. O Gud! huru väl hämnar man icke samhället; huru respekterar man icke sunda

15 juli 1836, sida 3

Thumbnail