Hvar morgon utgick han från Biccire och hem-
kom om afionen utmattad, och uthungrad men
lastad med lifsförnödenheter för den han kallat
sin Gud. Fordom drinkare och slagskämpe,
hade han nu blifvit nykter och foglig. Hans
minne är föcveradt i läkarens familj såsom ett
uttryck af det sublimaste, som erkänslan och
tillgifvenheten kan tänka sig skönt och ädelt.
.Femti södra, galvingar befriades från sma
jernbojor af den djerfve läkaren, och nästan al-
la bletvo återställda till helsan. Om någon
förblef vansinnig, var det en följd af dess låvga
odrägliga pinotid. Denna revolution i läkare:
konsten utvisade, ati gselenskapen fordom varit
obotlig endast , derföre, att man bahandlade
dem med skedjor och gissel. Och —- hvad är
väl galenskap? En sjukdom hos hjernan. Den-
na sjukdom är någon gång alstrad af brottet. Och
brottet, hvad är vål det? En elak disposition i
hjernaa, intet annat. Hvar och en vet det nu
för tiden. Frenologien har gjort det till en re-
dan allmänt känd sanning. Nå väl hvarför icke
då behandla brottet som galenskapen, hvilken kau
åstadkomna samma feljder? Man kedjar eller
gisslar icke längre dåren och man hopkedjar
brotislingarna två och två, man öfverlemnar dem
åt galerupsyningsmannens piskor! Man är lika
litet logisk härutinnan, som då man afhugger
dårens hu fvud, för det denne dåre mördat. Ty
om man afskaffat piskan och kedjan derför att
de reta galoingen, så vet man nogsamt att ku-
lan och piskan uppväcka icke mindre farlig ret
ning hus brottslivgarna. Och hyad vill väl det
ta säga? hvarföre så mycken grymhet, och
framför allt, hvarföre denna orimli. het? Vill man
göra brotiet oboiligt? Samfundet, till hvars
hämnare man så högmodig: upphäft sig, är det
väl belåtet härmed? Detta lika brottsliga som.
rysliga slafsystem, som förstör och förderfvar
anda till märgen i benen, skall sätta skräck i
samfandet och hämna sig på samma sätt, som
man velat hemna sig medelst detsamma, d. v. s,
med grymhet och hårdhet. Tror man väl att
det är nödvändigare att taga forsigtighetsmått mot
en fånges möjliga flykt, än en dåres? Dåren
försatt i frihet, skall döda en menniska då han
löper genom staden, ifall stunden faller öfver
honom, liksåväl som den förrymde brottslin-
gen. Behåll då så väl den ena som den an-
dra i säkert förvar, men kedja icke, samman-
koppla icke; spöa icke, den ena me, än den andra;
studera, rätta, förbättra , — se der er rättighet, er
pligt! Men med godhet, tålamod, vaksamhet,
exempel, upplysning ock tiden. Elak hehand-
ling mot en fånge är feghet och brottslighet.
Då den brottslige en gång är i edra händer,
bör ni visa er den starkare; mer om ni miss-
bruka styrkan för att plåga, så handlar ni
fegt; detta är gammalt, som har blifvit uppre-
padt och återupprepadt tusen och en gång.
Och likväl behofs det sägas och omsägas deg
efter dag, då man ständigt slår oss i ansigtet
med det vämjeliga, förnedrande skådespelet,
som hvar åttonde dag upprepas på Bictre:
brottslingars hopsmidande ioch afresa. Således
löste en läkare, på eget bevåg, kedjorna på 50
vansinnige, 50 vilda djur som regeringen
1792 kallade dem; och på samma ställe, på.
samma stengård, låter regeiingen 1836, lugn,
stadgad, riktad med 40 års erfarenhet och fysi-
ologiska rön, sammankoppla sida vid sida, fot
vid fot, hand vid hand, uti jernringar,
lefvande varelser, med fara att sönderbry-
ta lemmarna; menniskor, - hvaribland en,
som icke kunnat betala sina skulder; en
yngling som hos en slagtare begått stöld, se-
dermera godtgjord af den brottsbges familj; en
fattig gubbe — hvilken en sexteåra hederlig
Jefnad icke kunnat ursäkta för ett ögonblicks
fel, och ändtligen en olycklig, som lagen åter
hemäktigat sig efter ett års o5rottsligt uppförav-
de, efter hans flykt från Toulon. Nå väl, se
alla dessa skickas till slafhuset; skramlet af de-
ras kedjor återljuder som demoners appeli öro-
nen på de 70:åra värdarne 1 Bagno, moralens
skola, eller huru? Ypperliga, förädlande inrätt-
ning, der den cederende handlanden får lära sig
bli förfalskare, och der ynglingen får lära hur
det går till att öfve tjufnad med vapen i hand.
O Gud! huru väl hämnar man icke sam-
hället; huru respekterar man icke sunda