hänseende; hvilken åsigt af några kögt biträddes, kom
mig att frukta, det jag misstagit mig i mitt eget om-
döme, samt det dessutom var för mig af yttersta vigt,
att känna, huru min höga Chef, hvars Adjutant jag är,
ansett denna affär (hvarom jag var i okunnighet, än-
da tills några timmar efter sammankomsten den 7:de);
innan jag gaf mitt bestämda beslut tillkänna, så yttrade
jag, efter moget öfvervägande, att jag behöfde tid, in-
nan jag fattade något bestämdt beslut. Om vår höge
Chef ansett mitt behandlande af denna ifrågavarande
transaktions-affären vara af så agraverande beskaffen-
het, som här vid sammanträdet den 7:de yttrades; så
hade min afgång deraf blifvit en ovilkorlig följd; äfven-
så hade förhållandet blifvit, i den händelse kamraterne
inom Korpsen biträdt den yttrade åsigten.
Nu, mine Herrar, sedan jag af vår Höge Chef
blifvit frikänd, såsom jag förut haft äran nämna, och
då jag vunnit den fullkomliga visshet, att nästan ingen
af mina förmän, eller de så kallade Regements-Office-
rarne, äfvensom flere af mina äldre kamrater, inom
graden, icke biträda den mening, som här vid sam-
mankomsten den 7.de dennes gjorde sig gällande; så
är. jag skyldig dessa mina Förmäns och kamraters åsigt,
lika mycken differens, som jag bör visa Herrarnes be-
dömande. Och det är nu, sedan jag, genom detta
sent omsider inträffade sammanträde, blifvit satt i till-
fälle meddela kamraterne mitt bestämda beslut i denna
sak, som jag härmed högtidligen förklarar, att, så län-
ge Hans Ma:jt Konungen och vår Höge Chef äro med
min tjenstebefauning nöjde, så länge fortfar jag dermed.
ÅAfvenledes får jag här den äran förklara, att
hvad nu mera i denna affär kan, på ett eller annat
sält, åvägabringas mot mig, blir af mig behandladt,
såsom vore det personligen mot mig riktadt; och är jag
till denna nu uttalade åsigt, så mycket mera befogad,
att låna mitt omdöme, som den af en Hög person lä-
rer blifvit uttalad, då denna affär för honom framsiäll-
des, nemigen: att det vore att anse såsom fullkomlig
persekution, om dermed vidare någon befattning vid-
; toges.
Hr Amiralen Grefve Cronstedt ingaf en så lydan-
de skrift:
Sedan Krigs-Rätten, uppå ej mindre Krigsfiska-
lens än den tillförordnade serskildta Actorns yrkanden,
genom beslut den 20:de Maj förklarat mig såsom part
uti det af Premier-Löjtnanten von Schantz emot åtskil-
liga dess kamrater anhängigt gjorda mål, så anser jag
mig böra anföra följande:
Enär afsigter, vore de än ostridiga, hvilka icke
emanerat 1 någon brottslig handling, aldrig varit och,
jag hoppas det, aldrig skola bli föremål för någon ju-
diciell bestraffning i Sverige, så lärer, i juridiskt hän-
seende, denna sak vara af föga betydenhet. Deremot
torde densamma äga desto större moralisk betydelse
för hvar och en, som icke gjort sig lös och ledig från
den stränga rätts-känsla, hvilken hittills utmärkt Sven-
ska Nationen framför de flesta andra. I vissa främ-
mande länder har man länge sett, hurusom åtskilligt
folk sökt och lyckats att begagna lagen till skydd för
hvarjehanda oredliga företag, men så länge redlighet
och ärlighet utgöra ett allmänt karaktersdrag hos vår
Nation, skall det visserligen icke lyckas någon, att, vid
Svensk Domstol, komma ifrån en åtagen förbindelse,
på det sätt ew i detta mål edeligen afhördt vittne fö-
reslagit, och hvarföre, i följd af en sådan tanke, jag
beklagar att detta vittne tillhör den korps, hvars med-
lemmar vida mera än andra sina landsmän komma i
beröring med menniskor på alla jordens delar, der de
föreställa den Nation, till hvilken de höra.
Till de många exempel af motsägelser och in-
konseqvens , vår närvarande tid företer, torde man få
räkna Hr von Schantz förhållande i hela denna sak,
der han å ena sidan visat sig så litet öm om uppfyl-
landet af en heders-förbindelse, att han icke tvekat att
för egna behof använda de penningar, som han af
Premier-Löjtnant Gosselman mottagit, och hvilka bordt
lemnas till Konsul Bergemann; men å den andra sidan
ådagalagt en sådan ömtålighet om sin medborgerliga
existimation, att han, uti sina kamraters ogillande om-
-dome öfver ett sådant hans uppförande och förhållan-
de, velat finna ett brott mot den lag, hvars förnämsta
ändamål är, att hindra förgripelser mot andras heder,
samt goda namn och rykte, men icke att lemna skydd
åt penninge-vinglerier å utländsk ort, vanryktände för