cc NN Stege 5 vigt, då val lOtvar, av datuppa UCallde sig, men att has likväl skuile låta kamraternas sammanstämmande mening blifva gruaden för siu haudlingssit; och att han derom framdeles ville gilva dem sitt beslut tillkänna. Hr Grefve von Platen frågade härefier Hr PremierLöjtnanten Hallga, om icke ir Premier-Löjtnanten von Sca-ntz aflägsnat sig, innan vittnet, i sällskap med Hrr Piemier-Löj nanterne Friherre Pfiff, lledborg, Grefve Cronhjelm och Liljehöök straxt derpå utgått samt om vitinet hört något beslut om Hr von Schantz afskedstagande vid sammanträdet fattas; — hvartill vittnet svarade, att Hr Premier-Löjtaanten von Schantz först gått ifein sa cmant ädet, och att vitnet icke hört något beslut i berö:de afseende fattas. Hr Haridshöfsiugen Hederst öm sade nu sig anse sin nårvaro icke nödig, hvarföre He Häradshöfdingen anhöll fi bor gå, hvilket bifölls. hva efter han trädde af. Utaf Hr Premier Löjtnanten Liljehöök gjordes äfven följande tliagg i dess vittnesmål: Att de vid sammantradet deo 7:de Januari närvarande kamrater, utom vitnet, ansett det vara en deras skylsighet, att direkte underrätta Hr Amiralen af Klint, såsom Hr Premier-Löstnantea von Schantz närmaste förssan eller den, under hvilken han närmast sorterat, ait Hr Premier Löjtnanten skulle taga afsked, samt att då bemälte Hr Premier-Löjtnant, uuder uppläsandet af sitt anförande den 29:de Janvari, kommit till de orden, att han vore direkte anställd under H. K. H. Kronprinsens befäl i och för expeditionen till Stettin, samt att Hans Kongl. Höghet icke funnit Hr ven Schantz förhåland2 vanhederligt, Hr Grefve voa Platen , med omisskäunelig hetta, framträdt mot Hr Premier-Löojtnanten von Schantz och sagt: Detta är lögn. Att vittnet, som tyckt Hr Grefve von Platens uttryck icke vara passande och äfven anat, att He von Sehautz uppgift icke varit oriktig, dervid yttrat: Förlåt mig Hr Grefve, jag tror det är sant, åtminstone tror jag mig leda det i bevis, i hvad som rörer Hans Maj:ts tanke, och grunden för detta sitt omdöme, som äfven funnits antydt i vittnets upplästa skriitliga anförande, hade vittnet hämtat deraf, att Hr Premier-Löjtnanten von Schantz då änvu varit qvar såsom Ordonnans-Officer hos Hans Maj:t Konungen. Hr Premier-Löjtoaoaten Grefve von Platen ville nu af vittnet hafva upplyst, om vittnet ansett Hr Grefvens omvit:nade svar höra så v:l till Hr von Schantz uppgift, att han ännu vore i S:or-Amirals-Embetets Expedition tjenstgörande, som uppgiften att H. K. H. Kronprinsen gillat hans handlingssätt. Vittnet svarade, att för sin del hade vittnet uppfattat Hr Grefvens svar, såsom blott bestridande uppgiften om ordet vanhederligt. Härefter begärde vittnet att få till Protokollet förklara, det han kommit i erfarenhet utaf, att den 13 sistlidne Maj blifvit till Krigs Rätten inlemoad en till Hr Premier-Lojtnanten von Schantz från Hr Friherre van .Knvorring aflåten skrifvelse, derut: denne senare uppgifvit, att han sammankallat den del af graden, som varit närvarande den 7:de Januari, och att samma personsl icke ansett sig hafva nödigt bevilja flere möten eller sammankomster med Hr Premier-Löjtnauten von Schantz: Att detta vore något, som vittnet, för sin del, på det högsta bestred, emedan vittnet, ehuru också närvarande den 7:de Januari, och så edes utgörande en del af den personal, som i brefvet åberopats, aldrig blifvit härom tiilspord eiler delat det i brefvet åberopade afslaget, väl hade vittnet, vid något til!fälle, sett ett projekt till en skrifvelse i, som vittnet tyckte, min dre passande ordalag författad och ämnad att till Hr von Schan:z aflåtas, men vittnet hade protesterat emot en sådan skrifrelses afsändande, under förklarande att, om den ändå afsändes, vittnet skulle bifoga sin protest deremot. Detta begärde vittnet till Protokollet, på det att de, som fingo del af handlingarne i målet, icke måtte förledas att tro, det vittnet i denna affär handlat olika. Hr Friherre von Knorring bestred riktigheten af hvad vittnet, vid förra rättegångstillfället, berättat, angående Hr Friherrens uttryck vid sammanträdet den 7:de Januari, med förklarande, att fir Friherren aldrig anselt det vara vanhederligt att begära anstånd med betalningen af skulden, utan blott att icke betala, då man utfåst sig göra det. Actor anhöll nu, att få Hrr Kommendör-Kapitenerne och Riddarne J. H. Kreuger och Carl Servais, såsom vittnen afhörda, och då de anmältes vara i Knigs-Rättens förmak tillstädes, lemnades dem företräde, hvarefier de, ojäfvade, svuro vittnes-ed och, serskildt hörda, berättade : 1:o. Herr Kommendör-Kapitenen och Riddaren Kreuger: Att vittnet ej mindes när han fått kännedom om Konsul Bergemanns skrifvelse, men någon dag hade Hr Amiralen Grefve Cronstedt i Förvaltningen af Sjö-ärenderna, inkallat vittnet, jemte ännu oafhörda vittnet, Hr Kommendör-Kapitenen Servais, och för dem sagt, att ett obehagligt bref emot Premiereg a Cahant; nh annsa All Kanol Kam