HOJER, AVISKaAGCE Han NYyarendra 1 orat 1 tvSstnet,
att konuvgen var oförmögen till äktenskap, och
bortgift sin drottning till geefve Munk för at
erhålla en thronarfvinge. Dessutom vidtog Gu-
siaf en myutförrändring, som kanske var nöd.
vändig, men sedermera förorsakade ett stor!
missnöje. Klingande mynt hade så godt som
helt och hållet försvunnit ur landet, och banko-
sedlarne hade sjunkit ned till hälf:en utaf sit!
värde, så alt en riksdaler gällde blott en haif.
Kopparmynt var jemte sedlarne det enda som
var i rörelse. Nu lät Gustaf inlösa alla kop-
parmyntssedlarne till ett värde af fyra och en
half million riksdaler, och satte guld och silf-
vermynt åter i rörelse, så att blanka riksdalrar
ofver allt funnos i landet. Men denna skenba-
ra rikedom kunde han icke erhålla, utan der-
igenom, att han lånt i Holland fyra och en half
milioner klingande mynt; en skuld som seder-
mera endast kunde ersättas, sntingen genom
förskott ur banken, eller nya utlagor på folket.
Baron Liljencrantz, en klok och uti penninge-
ärender erfaren man, varnade konungen och
sade, alt han i framtiden kunde komma att-be-
höfva eu ny penningehjelp af banken. Men
Gustaf, som var glad, att för ögonblicket kom-
ma ur sin penningekvipa, svarade nej, och
banken måste efierskänka inemot 5 millioner af
de 15, den hade att fordra af kronen, och
återlemna alla inkomsser, som voro pantsaita
hos den. På åtskilliga andra vägar sokte Gu-
staf äfvenledes att föröka sina inkomster, till
exempel genom inrättningen af assistansen och
nummer-lotteriet. — Emedlertid använde han
högsta flit, att satta den under fiiketstiden så
förfallna landtarmen och i synnerhet flottan i
behörigt stånd; ty han kände genska väl, att
både Ryssland och Danmark voro missnöjda
med hans regements-forändring. Ryssland var
till en början upptaget utaf Turkiska kriget, så
att Kejsarinnan Catharina ej vågsde angripa
Sverige; men Danmark deremot drog troppar
tillsamman i Norrige, mot vintren mellan 1772
och 1773, och hotade med infall i Sverige.
Gustaf deremot skyndade tlll gränsen, i spet-
sen för nio regementer, och lät hela den öfriga
hären hålla sig stridsfärdig, hvarpå alla fiendt-
ligheterna afstannade, genom hans morbrors,
konung Fredriks i Preussen bemedling. Men
missnöjet fortfor oupphörligt mellan dessa tren-
ne makter, och en stor fruktan uppkom i Sve-
rige för krig år 1776, då Ryssland utrustade
en del af sin skärgårdsflotta. Gustaf försökte
väl, att sluta ovänskapen genom tvenne besök,
som han år 1776 och 1783 aflade hos kejsa-
ringan Catharina uti Petersburg; men, ehuru
han der blef emotiagen med all möjlig artighet,
så lyckades det honom hvarken, att förmå Ry-
ska kejsarinnan att godkänna hans regerings-
form, eller att öfvertala henne, att upplösa för-
bundet med Danmark och hjelpa Gustaf att
eröfra Norrige. Det säges för öfrigt, att Nor-
riges eröfring lätt skulle kunnat verkställas år
1773, om Gustaf velat samtycka till de Norr-
mäns begäran, som då voro hos honom, och
ville undergifva sig Sverige, blott han ville gif-
va Norrige en fri regeringsform. Men Gustaf,
som alltjemt längtade efter en oinskränkt makt,
kuade ej samtycka dertill.
Om Gustaf Adolfs förhållande till sin gemål
berättas följande, för mången troligen obekanta
anekdot:
Den unga Drottningen var emellertid ej be-
stämd till mycken glädje, ty Gustaf Adolf var
stolt och envis, och förklarade redan för henne
i brudkammaren, derigenom att han framtog
bibeln och läste historien om Wasti Esther och
Ahasverus, att han ville vara herre i sitt hus.
(Slut e. a. g-)