Norton är broder och presumtif arfvinge till
Lord Grautley. Misstress Ndårion var dotter till
afl. Mr Thomas Sheridan, så väl bekant i En-
gelska lagstiftningens historia, och -hon förena-
de med en ovarlig skönhet och de mest inta-
gande personliga behag, samma lysande förståud
och talanger, för hvilka dess familj linge hade
varit uimärkt. De hade blifvit gifta i Juli
1827; Mr Norton var då 27 år gammal; Miss
Sheridan 19. Det var ett giltermål af ömsesi-
dig tillgifvenhet, mine Her:rar, eller åtminstone
på Hr Nortons sida; ja, jag kan tillsgga, af
den mest gränslösa kärlek. Deras inkomster
voro den tiden högst inskränkta i förhållande
till de;as rang. De byrde sig ett litet hus nä-
ra Storys Gate. Vid den tid, då brölloppet
stod, var Lord Melbourne icke bekant med
någoudera af dem. Ett barn föddes dea 10
Juli 1829 — deras äldsta son. Den första be-
kantskapen med Lord Melbourne begynte i bör-
jan af år 1831 på följande sätt: Mr Noitou
hade ea syssla vid konkursdomstolen. Denna
syssla indrogs. Någon berättade dem då, att
Lord Melbourne, som den tiden var Stats-se-
kreterare för inrikes departemeutet, i sin ung
dom hade varit nära vän till någon affru Nor-
tons familj. Fru Norton skref i följd deraf till
Lord Melbourne, för att begära hans bemed
ling till sin mans förmån. Foljden häraf var
ett besök , i stället att svara sknf:ligen på bref-
vet; och kort derefter blef Mr Norton an-
ställd såsom magistratsperson vid en af polis
kamrarne i London. Detta skedde i April 1831.
Göromålen vid denna syssla nödgade Hr Nor-
ton ait tillbringa större delen af dagen på em-
betsrummet, vanligen ifrån klockan 10 om för-
middagen till sju på aftonen, på ett betydligt
afstånd från sitt hem; och han spisade då äf-
ven merendels middag borta. Vid denna tid
blef Lord Melbourne en ständig gäst hos
Nortons. Han ville väl icke såga, att Lordens
besök hade inskränkt sig endast till de tider,
då Hr Norton vår borta, emedan Lorden hade
ansetts för Hr Nortons intima vän, och kommit
i huset i denna egenskap, hvarför ock Norton
icke haft annan känsla för honom, äa vänskap
och tillgifvenhet. Men han hade i allt fall gjort
ständiga besök under Nortons bortovaro. Van-
ligen hade han komuit dit omkring klockan 3,
sedan han slutat sina göromål uti inrikes de-
partementet, och detta alltid 3 eller 4 gånger i
veckan, samt plägade lemna huset innan Nor-
ton hemkom. e
Härefter började talaren att framdraga alla de
omständigaeter, som enhgt hans förmenande
skulle bevisa, att ett brottsligt umgämge mellan
Lorden och Fru Norton begynts kort efter den-
nes bekantskap i huset. Han fästade likväl der-
vid uppmärksamheten på, att det i sådana sa-
ker y:terst sällan kan lyckas att åstadkomma be
stämda och solklara bevis om den brottsliga
handlingen, utan att man vanligen får döma ef
ter bindande omständigheter, i fall dessa leda
till den öfvertygelsen, att brott blifvit begånget
Till stöd harför citerades åtskilliga auktoriteter
och juridiska författare, hvilke framställt samma
sats och yttrat, att i frågan om äktenskaps-
brott icke ett utslag ibland hundrade skulle blif-
va fällande, i fall man icke finge döma efter de
omständigheter, som kunna gifva domaren er
fullkomlig inre odfvertygelse att brottet blifvi
konsummeradt.
Advokaten ingick derpå uti en vidlyftig och
detaljerad utveckling af den bevisning han hade
att åberopa till Lordens f.llande. Den bestod
deruti, att Lorden, vid sina besök hos fru Nor-
ton, sällan hade gått genom stora porten åt ga-
tan utan genom en annan mindre port; uti
sjelfva den förtrolighet som hade visat sig i um-
gänget dem emellan, uti tonen af de få biljetter
från Lorden till fru Norton, hvilka man lyckats
öfverkomma, och hvilka icke börjat i den van-
liga formen, utan endast innehållit orden: Jag
kan i dag ej komma förr än så och så dags;
— låt såga budet om ni vill att jag i dag
skall komma sednare o. s. v. hvilket, ehurv
foörsigiigt och utan något utiryck som kunde
förråda ett kärleksförhållande, talaren hk-
väl ansåg ganska bevisande, sammanlagdt mec
öfriga omständigheter. Dessutom hade Fri
ÅN SR a KU fr e.V, pc
