pe pette vy AM UViRA I UlLUd d tv a ha hd herde sh af Gustafs första regeringsår efter 1772 års revolution : ?Då det stora kriget år 1776 utbrast mellan Engl nd och Amerika, och de mäktiga Engelska flitorna började att borttaga de fiedl:ga folkslagens handelsfartyg, slöt Gustaf den III ett förbusd med Ryssland och Dannemark, som kallades den beväpnade neutrahteten, och dessa trenne makter utrustade en flotta af 36 krigsskepp, hvilza så beskyddade den Nordiska handelu, att Sverige vaun stora summor under de sju åren detta krig varade. Afven för bergverken och slöjderna drog man en berömlig omsorg. Hittils hade koppsaren utförts rå ur landet; men nu förordnades det, att den skulle förådlas hemma. Man uppfann ett nytt sätt, att smälta silfret vid Sala silivergrufva, så att denna gaf mycket mera vinst, än den gifvit på nära ett halft århundrade, och man i: kallade utlandska arbetare, för att förbättra smidena vid Eskilstuna manufakturverk. Gustaf befalldpresterskapet, att besörja om en ny och förbättrad ofversättning af bibeln, samt utgaf år 1774 en ny tryckfrihets-förordning. — Vör öfrigt var Gustaf III en stor och utmärkt gynnare af kouster och vetenskaper, hvarom de akademier tillräckligt vittna, som under hans tid upprättades eller upplifvades. Åt den redan förut stiftade vetenskaps-, samt målareoch bildhuggare-akademien gaf han. nya förmåner. Den redan af hans moder stiftade vitterhets-akademien, som flera år icke uträttat något, satte han å nyo i verksamhet, och befallde att den skulle göra undersökningar i vårt fosterlands historia, samt våra gamla förfäders seder, hvarföre den också fick namn af historie-, vitterbetsoch antiqvitets-akademien. Men sjelf grundlade han ett lärdt sällskap eller Svenska akademien, som skul!e bestå af aderton ledamöter och sysselsätta sig med att fullkomna Svenska språket, och genom belöningar uppmuntra unga Svenska författare, som inlemnade vackra afhbandlingar. Alla större snillen och lärda voro säkra om understöd af honom. Vi hafva nu anfört den hedrande sidan af Konung Gus:afs regering, och då vi tillägga hans alskvärda sätt att umgås med menniskor, de glada sällskaper han höll och de nöjen han: visste att förskaffa alla, som kommo till hans hof, så kan man ej undra, att många af dessa, som: ännu lefva, anse Gustaf III:s regering för en! gyllene tid. Men Gustaf II hade vissa fel i sitt lyene och i sin uppfostran, som hindrade honom att blifva en så stor konung för Sverige, som han var ämnad af naturen. Den uppfo-j stran hans moder gifvit honom och hans vistande vid Franska hofvet hade skaffat bonom ett starkt begär efter oinskränkt makt. Han brann utaf ärelystnad, att en gång få utmärka sig genom ett krig; och slut gen hade han ett mera slösaktigt lynne, än ett så fattigt land som Sverige kunde tåla utaf sin konung, Så använde han stora summor på spektakler, byggnader och operahus, fester vid hofvet och skänker och löner till sina gunstlingar. Således måste han oupphörligt göra skulder, och söka sig nya utvägar, för att betala sina utgifter. I början af sin regering hade Gustaf strängt förbjudit all bränvinsbränning i landet, för att bespara riket omkostnaden af att inköpa utomlands ifrån tre eller fyra hundra tusen tunnor säd; emedan man ännu icke då brände bränvin af potates. Så nyttigt detta var för landet, så väckte det likväl et stort missnöje hos en betydlig del bland all mogen, som ej ville sakna sitt bränvin. Men knappt hade dessa förfatiningar varat tre år, förrän Gustaf föll på den tanken, att till sina inkomsters förökande göra bränvins-bränningen till en kronans rättighet, eller såkalladt regale. Nu uppköpte Konungen spanmål både utrikes och in:ikes, lät upprätta kronobrännerier i alla landskaper, simt krogar på alla tingsställen, marknader och vid kyrkorna. Detta sistnämnda upretade i synnerhet Svenska folkets fromhet, som ej ville se sina heliga ställen så vanbelgade och dessutom väcktes missnöje genom fiskalernas undersökving i enskilda mäns hus, hvilket tvingade många menniskor, att svära meneder inför domstolarna, för att fria sig ifrån böter. Biskop Serenius hade rätt, då han varnade Konung Gustaf, att han skulle akta sig, att sota sig på bränvinspannorna ; ty detta förminskade mycket folkets kärlek för honom, och hans fiender underläto icke att förtala honom derför, äfvensom de anklagade honom för förakt för religionen och att han lät sina gunstlingar för betalning bortsälja pastorater. Alla OM . ee nn 1