pe pette vy AM UViRA I UlLUd d tv a ha hd herde sh
af Gustafs första regeringsår efter 1772 års re-
volution :
?Då det stora kriget år 1776 utbrast mellan
Engl nd och Amerika, och de mäktiga Engelska
flitorna började att borttaga de fiedl:ga folksla-
gens handelsfartyg, slöt Gustaf den III ett för-
busd med Ryssland och Dannemark, som kal-
lades den beväpnade neutrahteten, och dessa
trenne makter utrustade en flotta af 36 krigs-
skepp, hvilza så beskyddade den Nordiska han-
delu, att Sverige vaun stora summor under de
sju åren detta krig varade. Afven för bergver-
ken och slöjderna drog man en berömlig om-
sorg. Hittils hade koppsaren utförts rå ur lan-
det; men nu förordnades det, att den skulle
förådlas hemma. Man uppfann ett nytt sätt, att
smälta silfret vid Sala silivergrufva, så att denna
gaf mycket mera vinst, än den gifvit på nära
ett halft århundrade, och man i: kallade utland-
ska arbetare, för att förbättra smidena vid Eskils-
tuna manufakturverk. Gustaf befalld- prester-
skapet, att besörja om en ny och förbättrad
ofversättning af bibeln, samt utgaf år 1774 en ny
tryckfrihets-förordning. — Vör öfrigt var Gustaf III
en stor och utmärkt gynnare af kouster och veten-
skaper, hvarom de akademier tillräckligt vittna,
som under hans tid upprättades eller upplifva-
des. Åt den redan förut stiftade vetenskaps-,
samt målare- och bildhuggare-akademien gaf han.
nya förmåner. Den redan af hans moder stif-
tade vitterhets-akademien, som flera år icke ut-
rättat något, satte han å nyo i verksamhet, och
befallde att den skulle göra undersökningar i
vårt fosterlands historia, samt våra gamla förfä-
ders seder, hvarföre den också fick namn af
historie-, vitterbets- och antiqvitets-akademien.
Men sjelf grundlade han ett lärdt sällskap eller
Svenska akademien, som skul!e bestå af aderton
ledamöter och sysselsätta sig med att fullkomna
Svenska språket, och genom belöningar upp-
muntra unga Svenska författare, som inlemnade
vackra afhbandlingar. Alla större snillen och lär-
da voro säkra om understöd af honom.
Vi hafva nu anfört den hedrande sidan af
Konung Gus:afs regering, och då vi tillägga
hans alskvärda sätt att umgås med menniskor,
de glada sällskaper han höll och de nöjen han:
visste att förskaffa alla, som kommo till hans hof,
så kan man ej undra, att många af dessa, som:
ännu lefva, anse Gustaf III:s regering för en!
gyllene tid. Men Gustaf II hade vissa fel i
sitt lyene och i sin uppfostran, som hindrade
honom att blifva en så stor konung för Sverige,
som han var ämnad af naturen. Den uppfo-j
stran hans moder gifvit honom och hans vistan-
de vid Franska hofvet hade skaffat bonom ett
starkt begär efter oinskränkt makt. Han brann
utaf ärelystnad, att en gång få utmärka sig ge-
nom ett krig; och slut gen hade han ett mera
slösaktigt lynne, än ett så fattigt land som Sverige
kunde tåla utaf sin konung, Så använde han
stora summor på spektakler, byggnader och
operahus, fester vid hofvet och skänker och lö-
ner till sina gunstlingar. Således måste han
oupphörligt göra skulder, och söka sig nya ut-
vägar, för att betala sina utgifter. I början af
sin regering hade Gustaf strängt förbjudit all
bränvinsbränning i landet, för att bespara riket
omkostnaden af att inköpa utomlands ifrån tre
eller fyra hundra tusen tunnor säd; emedan man
ännu icke då brände bränvin af potates. Så
nyttigt detta var för landet, så väckte det likväl
et stort missnöje hos en betydlig del bland all
mogen, som ej ville sakna sitt bränvin. Men
knappt hade dessa förfatiningar varat tre år,
förrän Gustaf föll på den tanken, att till sina
inkomsters förökande göra bränvins-bränningen
till en kronans rättighet, eller såkalladt regale.
Nu uppköpte Konungen spanmål både utrikes
och in:ikes, lät upprätta kronobrännerier i alla
landskaper, simt krogar på alla tingsställen, mark-
nader och vid kyrkorna. Detta sistnämnda up-
retade i synnerhet Svenska folkets fromhet,
som ej ville se sina heliga ställen så van-
belgade och dessutom väcktes missnöje genom
fiskalernas undersökving i enskilda mäns hus,
hvilket tvingade många menniskor, att svära
meneder inför domstolarna, för att fria sig ifrån
böter. Biskop Serenius hade rätt, då han var-
nade Konung Gustaf, att han skulle akta sig,
att sota sig på bränvinspannorna ; ty detta för-
minskade mycket folkets kärlek för honom, och
hans fiender underläto icke att förtala honom
derför, äfvensom de anklagade honom för för-
akt för religionen och att han lät sina gunst-
lingar för betalning bortsälja pastorater. Alla
- - OM . ee nn 1