latt han skulle fiska efter flera bevis. Ett annat Tlan Lorden och fru N. och ofia tyckt att de som hon brukade. Vittnet hade ock sett Lord Melbourve sittarde på en soffa med fru Norton, med sin hand i hemnes. En gång då vittnet kommit in i sellskapsrummet, vid det Lorden skulie gå, bade vittnet sett Lorden kyssa fru Norton. Jalusierna voro då nere, men drogos upp igen när han gått. Till svar på en fr ga från juryn anförde vittnet likväl, att kyssen blif,it gifven på kindbenet. Elisa Monk, som hade varit Nortons tjenst såsom amma i 6 månader år 1834, berättade att hennes metmor blifvit illamående ungefär 3 måraver efter vitinets antagande itjensten. Under deana tid hade vwviitret en gång sett Lord Melbovrne inne i fruns sängk-mmare. Frua, som hade ringt efter henne, bad henne taga im barnen, som varit inne en halftimme, efier hvilkea tid vitnet åter bhfvit inkallad, för att föra ut dem. Lord Melbourne hade suut bredvid sängen, i hvilken fru Norton legat, och håliit henne i handen. Elisa Gibson hade varit huspiga åt fu N. år 1833 omkring 7 månader. Berattade lika med första vittnet; hade fått befallning att icke insläppa någoa främmande medan Lord M. var inne hos frun, men hade aldrig sett honom kyssa henne. — Thomas Bulliman: hade varit kusk hos M:r Norton eu månad år 1833; hade kört för fru Norton i sällskap ned en Miss Armstiong, en intim vän som ofia besökt hence, till Lord Melburnes hus i South street. M:rs Norton bade der gått in och Miss Armstrong vanligen promenerat omåring tills den förra åter kom ut. En gång hade ban imkommit med en biljett till M:rs Norton och funnit Lerd M. sitta vid hennes sida med banden hvilar.de på hennes axel. — Thomas Tucker, Wiliam Lawley och Jobn Flooke hade äfven varit betjenter hos herr Norton, och deras vittnesmål voro enahanda. Den sistnämnde hade en gång inkommit med operabiljetter och knackat på dörren till sällskapsrummet , samt öppnat då han icke fått något svar, i för modan att frun icke vore inne. Han hade då funnit Lord M. sittande på venstra sidan om spiseln, med armen stödd på knät och handen under örat, med blicken fästad på M:rs Norton, som hade hvilat i en till hälften sittande och till hälfsen liggande ställning på den tjocka mattan framför spiseln. Afven hon hade haft sina blickar fästade på Lorden. — Ett par af dessa sista vittnen öfvertygades likval att hafva blifvit bortkörda ur tjensten för fylleri. Dessutom föreföllo många frågor till John Flooke, i anledning af yttranden som han haft på åtskilliga ställen, att han skulle blifva det förnämsta vittnet emot Premierininistern i England; att om saken gick bra, han skulle få sina fem eller sexhundra pund, och vittne, Znna Cumming, hade också åtskilligt att säga i likhet med de föregående viltnena, men blef beslsgen med att vara af mindre god frejd och öfvertygad om någon tvetalan. Hon tillade för ofrigt till sitt vittnesmål, att hon ofta sett sådana friheter, som förut nämnts, passera emelKs AR MH Mm —-— -— AA NB 4 voro allt för mycket ogenerade tillsammans, utan att Jikväl någonsin dervid misstänka ett oiofligt förhållsnde, emedan hon skrifvit det på räkningen af Lordens gama vänskap med fruns afledne fader, hvarom frun hade berättat henne. — Marta Morries,nui tjenst hos Norton, hade aldrig varseblifvit den minsta osämja emellan makarne, förän i Mars månad dexa år, då frun en gång skulle 1esa bort och ville hafva barnen med sig; herrn hade då kommit hem och sagt till vitt. net att det vore hans befallning att barnen skulle stanna hemma. Då vittnet berättat detta för frun, hade hon svarat att det måste ske så. Isom kherrn befallt, men visat den största sorg öfver att nödgas skiljas från barnen. Dessa voro de hufvudsakliga gravamina, som förekommo emot Svaranden. Deras verkan Itillintetgjordes på ett mästerligt sätt af generaladvokaten Campbell, som var Lord Melbournes ombud, och af hvars tal vi i morgon skola lemna ett sammandrag, tillika med innehållet at några bref från tru Norton till hennes man. (Insändt). I N:o 106 af detta blad har en anonym förFA RA a a a — TUT AA 2402a 2 MA