Norton är broder och presumtif arfvinge till Lord Grautley. Misstress Ndårion var dotter till afl. Mr Thomas Sheridan, så väl bekant i Engelska lagstiftningens historia, och -hon förenade med en ovarlig skönhet och de mest intagande personliga behag, samma lysande förståud och talanger, för hvilka dess familj linge hade varit uimärkt. De hade blifvit gifta i Juli 1827; Mr Norton var då 27 år gammal; Miss Sheridan 19. Det var ett giltermål af ömsesidig tillgifvenhet, mine Her:rar, eller åtminstone på Hr Nortons sida; ja, jag kan tillsgga, af den mest gränslösa kärlek. Deras inkomster voro den tiden högst inskränkta i förhållande till de;as rang. De byrde sig ett litet hus nära Storys Gate. Vid den tid, då brölloppet stod, var Lord Melbourne icke bekant med någoudera af dem. Ett barn föddes dea 10 Juli 1829 — deras äldsta son. Den första bekantskapen med Lord Melbourne begynte i början af år 1831 på följande sätt: Mr Noitou hade ea syssla vid konkursdomstolen. Denna syssla indrogs. Någon berättade dem då, att Lord Melbourne, som den tiden var Stats-sekreterare för inrikes departemeutet, i sin ung dom hade varit nära vän till någon affru Nortons familj. Fru Norton skref i följd deraf till Lord Melbourne, för att begära hans bemed ling till sin mans förmån. Foljden häraf var ett besök , i stället att svara sknf:ligen på brefvet; och kort derefter blef Mr Norton anställd såsom magistratsperson vid en af polis kamrarne i London. Detta skedde i April 1831. Göromålen vid denna syssla nödgade Hr Norton ait tillbringa större delen af dagen på embetsrummet, vanligen ifrån klockan 10 om förmiddagen till sju på aftonen, på ett betydligt afstånd från sitt hem; och han spisade då äfven merendels middag borta. Vid denna tid blef Lord Melbourne en ständig gäst hos Nortons. Han ville väl icke såga, att Lordens besök hade inskränkt sig endast till de tider, då Hr Norton vår borta, emedan Lorden hade ansetts för Hr Nortons intima vän, och kommit i huset i denna egenskap, hvarför ock Norton icke haft annan känsla för honom, äa vänskap och tillgifvenhet. Men han hade i allt fall gjort ständiga besök under Nortons bortovaro. Vanligen hade han komuit dit omkring klockan 3, sedan han slutat sina göromål uti inrikes departementet, och detta alltid 3 eller 4 gånger i veckan, samt plägade lemna huset innan Norton hemkom. e Härefter började talaren att framdraga alla de omständigaeter, som enhgt hans förmenande skulle bevisa, att ett brottsligt umgämge mellan Lorden och Fru Norton begynts kort efter dennes bekantskap i huset. Han fästade likväl dervid uppmärksamheten på, att det i sådana saker y:terst sällan kan lyckas att åstadkomma be stämda och solklara bevis om den brottsliga handlingen, utan att man vanligen får döma ef ter bindande omständigheter, i fall dessa leda till den öfvertygelsen, att brott blifvit begånget Till stöd harför citerades åtskilliga auktoriteter och juridiska författare, hvilke framställt samma sats och yttrat, att i frågan om äktenskapsbrott icke ett utslag ibland hundrade skulle blifva fällande, i fall man icke finge döma efter de omständigheter, som kunna gifva domaren er fullkomlig inre odfvertygelse att brottet blifvi konsummeradt. Advokaten ingick derpå uti en vidlyftig och detaljerad utveckling af den bevisning han hade att åberopa till Lordens f.llande. Den bestod deruti, att Lorden, vid sina besök hos fru Norton, sällan hade gått genom stora porten åt gatan utan genom en annan mindre port; uti sjelfva den förtrolighet som hade visat sig i umgänget dem emellan, uti tonen af de få biljetter från Lorden till fru Norton, hvilka man lyckats öfverkomma, och hvilka icke börjat i den vanliga formen, utan endast innehållit orden: Jag kan i dag ej komma förr än så och så dags; — låt såga budet om ni vill att jag i dag skall komma sednare o. s. v. hvilket, ehurv foörsigiigt och utan något utiryck som kunde förråda ett kärleksförhållande, talaren hkväl ansåg ganska bevisande, sammanlagdt mec öfriga omständigheter. Dessutom hade Fri ÅN SR a KU fr e.V, pc