AX -
—LHMMMJMMMJMMJMJM—V!
THEATRARNE I LONDON.
Öfver deta ämne innehåller ett bref från
London, dat. d. 1 dennes, och hyvslket står
att läsa i ett Tyskt bled, följande intressanta
notiser:
Engelska teatrarne besökas föga mer af den
stora verlden, och hafva råkat något i förfall.
De börja swa representationer för tidigt, och
komma således i kollision med Engelsmännens
vanliga lefnadssätt. Den Italienska och Fran-
syska teatern, der spektaklet icke börjar förrän
kl. 8, utgör af detta skäl de fashionablas afton-
nöje. Fransyska teatern vid St. James ger gan-
ska goda representationer. Den är byggd för
ett år sedan, och är en af de vackraste salon-
ger jag sett. I synnerhet är upplysningen, den-
na Engeiska teatrarnes prydnad, här af sällsynt
prakt. Sherie och den behagligt koketta Jenny
Vertpre upptrada på denna teater, och det hör
till goda tonen att gå att se dem. AÅAnnu mera
är Italienska operan (Konungens teater) förenings-
punkten för den förnäma verlden, och besökes
älven af hofvet, som der intager helt enkla sido-
loger, hvilka icke genom någonting utmärka sig
framför de andra. Huset är ganska stort och
inredt på Italienskt sätt, med slutna toger och
förhängen, hvilket gör att det, för att ej synas
mörkt, mycket väl behöfver det röda draperiet
och den genomträngande gasupplysningen. Den-
na teater har för närvarande de största talanger,
som -sångverlden i våra dagar har att uppvisa,
och en så fulländad föreställning af Bellinis sva-
nesång il Puritani har jag aldrig förr hört,
hvarken i Italien eller Wien. Grisi har, genom
sin mäktiga stämma och sitt högttragiskt- dekla-
matoriska föredrag, blifvit en af de största sån-
garinnor, och Hrr Lablache, Tamburini och
Ruhbmi äro öfver hela verlden så kända, att in-
genting vidare om dem behofver sägas, än att
deras mojenger och föredrag, i synnerhet det
försmältande och uttrycket i PRubinis stämma,
om möjligt smarare till- än aftagit. Deremot
kunna hvarken körerne eller orkestern på något
sätt jemnföras med stora operans i Paris, och
till och med rurylane, der den oupphunna
Melibran låter höra sig, står höri framom Ttali-
enska operan. Det var för mig ganska intres-
sant att tvenne aftnar å rad i la Sonnambula
höra först Grisi och sedan Malibran; jag fann
förhållandet vara såsom kopiaas till origivalet.
Malibran besitter dem skaparde kraftens gudagnista,
och .hon är för närvarande icke blott den stör-
sta sångarinnan, utan derjemte den mest fuilän-
dade skådespelerskan. Hon rörer, förtjusar, hån-
förer, och de hemlighetsfulla, för henne sjelf of-
ta oförklarliga, springfjedrarne i hennes geni,
anslå med oemotståndlig trollkraft hvarje sträng
i själen. Hennes giftermål med den stora violi-
sten Barriot ger anledning befara, att hon icke
mera kommer att länge tillhöra tbeatern, eme-
dan hona redan köpt sig en skön landtegendon
nära Brössel, och ämnar blott så länge visa sig
å scenen, till dess hon kan sätta sig i ro mec
en årlig inkomst af 60,000 francs, hvilket ty.
värr icke kan dröja länge, emedan bon har 124
L. Sterling (efter pärvarsnde kurs 1,411 Bd
Bko) hvarje afton han spelar. — En sällsyn