AX —LHMMMJMMMJMMJMJM—V! THEATRARNE I LONDON. Öfver deta ämne innehåller ett bref från London, dat. d. 1 dennes, och hyvslket står att läsa i ett Tyskt bled, följande intressanta notiser: Engelska teatrarne besökas föga mer af den stora verlden, och hafva råkat något i förfall. De börja swa representationer för tidigt, och komma således i kollision med Engelsmännens vanliga lefnadssätt. Den Italienska och Fransyska teatern, der spektaklet icke börjar förrän kl. 8, utgör af detta skäl de fashionablas aftonnöje. Fransyska teatern vid St. James ger ganska goda representationer. Den är byggd för ett år sedan, och är en af de vackraste salonger jag sett. I synnerhet är upplysningen, denna Engeiska teatrarnes prydnad, här af sällsynt prakt. Sherie och den behagligt koketta Jenny Vertpre upptrada på denna teater, och det hör till goda tonen att gå att se dem. AÅAnnu mera är Italienska operan (Konungens teater) föreningspunkten för den förnäma verlden, och besökes älven af hofvet, som der intager helt enkla sidologer, hvilka icke genom någonting utmärka sig framför de andra. Huset är ganska stort och inredt på Italienskt sätt, med slutna toger och förhängen, hvilket gör att det, för att ej synas mörkt, mycket väl behöfver det röda draperiet och den genomträngande gasupplysningen. Denna teater har för närvarande de största talanger, som -sångverlden i våra dagar har att uppvisa, och en så fulländad föreställning af Bellinis svanesång il Puritani har jag aldrig förr hört, hvarken i Italien eller Wien. Grisi har, genom sin mäktiga stämma och sitt högttragisktdeklamatoriska föredrag, blifvit en af de största sångarinnor, och Hrr Lablache, Tamburini och Ruhbmi äro öfver hela verlden så kända, att ingenting vidare om dem behofver sägas, än att deras mojenger och föredrag, i synnerhet det försmältande och uttrycket i PRubinis stämma, om möjligt smarare tillän aftagit. Deremot kunna hvarken körerne eller orkestern på något sätt jemnföras med stora operans i Paris, och till och med rurylane, der den oupphunna Melibran låter höra sig, står höri framom Ttalienska operan. Det var för mig ganska intressant att tvenne aftnar å rad i la Sonnambula höra först Grisi och sedan Malibran; jag fann förhållandet vara såsom kopiaas till origivalet. Malibran besitter dem skaparde kraftens gudagnista, och .hon är för närvarande icke blott den största sångarinnan, utan derjemte den mest fuiländade skådespelerskan. Hon rörer, förtjusar, hånförer, och de hemlighetsfulla, för henne sjelf ofta oförklarliga, springfjedrarne i hennes geni, anslå med oemotståndlig trollkraft hvarje sträng i själen. Hennes giftermål med den stora violisten Barriot ger anledning befara, att hon icke mera kommer att länge tillhöra tbeatern, emedan hona redan köpt sig en skön landtegendon nära Brössel, och ämnar blott så länge visa sig å scenen, till dess hon kan sätta sig i ro mec en årlig inkomst af 60,000 francs, hvilket ty. värr icke kan dröja länge, emedan bon har 124 L. Sterling (efter pärvarsnde kurs 1,411 Bd Bko) hvarje afton han spelar. — En sällsyn