rationen gjort och lemnat oliqviderade. Man
påminne sig blott det bankrottlika tillstånd, hvari
restaurationen lemnat alla pensidöskassoty så att
staten nu måste sörja för pensionärernes under-
håll. Bland de förbättringår, som bifvit inför-
da i serskilda vägar sedan revolutignen, lade ta-
larea i synnerhet vigt derpå, att 10 millioner
mera nw användas på allmänna undervisningen,
än under restaurationen, och det på ett sätt, som
lände stifiaren af de nuvarande undervisnings-
mrättoingarne, hans fordne embetsbroder Hr
Guizot, till största heder. Atven eklesiastikväsen-
det kostade nu nära 33 million mera, hvilken
summa Juliregeringen användt till inrättande af!
1600 nya församlingar, och öfverhufvud till för-
bättrande af det lägre presterskapets vilkor.
Talaren visade, att en lika twllökning i nyttiga
utgifter egt rum i alla öfriga förvaltningsgrenar,
t. ex. vid byggnaden af broar, vägar och kana-
ler, och väckte siarkt bifall inom huset, då han
frågade, om man hade skäl att vara nöjd med
det sätt, bvarpå restaurationen användt de 1235
millionerne? — Om jag i korthet — fortfor
talaren --- sammanfattar mina uppgifter, så visar
sig ait total-summan af budgeten är ungefår
densamma som forut, men att alla de serskilta
förvaltringsgrenarne fått ökade anslag till om-
kring 80 milloner inalles; att räntorne på stats-
skulden utgå med omkring 10 millioner min-
dre, än under restaurationen, hvaremot amortis-
sements-fonden vissserligen också har 6 millio-
ner mindre i anslag än då. Om vi alltså äfven
lemna ur sigte alia förbättringar i politiskt hän-
seende, så visar sig redan i materiellt ett så
oäsdhagt bättre tillstånd, att ensamt det vore
nog, för att framställa Julirevelutionen såsom en
af de lyckligaste händelser. Jag är icke bland
deras amtal, som önska att revolutonen hade
varit ogjord, och lika litet bländ deras, hvilka,
såsom Hr Lafitte gjorde i går, vilja bedja him-
mel och jord om förlåtelse för den andel, de
haft i denna revolution. — Det har jag al-
drig sagt! — afbröt Hr Lafitte. Jag har ytt-
rat mig vilkorligt. Om — sade jag, en bespa-
ring af lumpna 9 millioner skulle vara allt
det goda, Julirevolutionen tillvägabragt, så
0. s Vv — Desto bättre! — återtog Hr
Thiers. — Jag hade förstått Hr Lafitte så,
att det visat sig för honom såsom en visshet,
att Juli-revolutionen åstadkommit så litet gagn,
att han beklagade att hafva medverkat till den-
samma. Nu finner jag att Hr Lafitte rörande
denna punkt dock blott hyser tvifvelsmål. Jag
är alltså mindre aflägsnad från honom, än jag
befarade. Gerna ville jag harmoniera med alla
ledamöter i denna kammare, och allrahelst med
Hr Lafitte; det gläder mig alltså, att det blott
är ett tvifvel, icke en visshet, som ligger mel-
an våra åsigter af Juli-revolutienens nytta.
Talaren öfvergick derpå till en jemförelse mel-
lan Lafitteska förvaltnings perioden och den nu-
varande. Han kunde icke begripa, huru det
var möjligt för Hr Lafitte, att kalla året 1831,
i jemförelse med året 1836, för ett herrligt
år; talaren sjelf hade då haft den äran att tje-
na under Hr Lafitie, och han skulle aldrig för-
gåta det. Han skulle alltid minnas Hr Lafittes
redliga ansträngningar, att qväfva de rasande,
blodtörstiga upploppen. Väl hade Hr Lafitte
vägrat att öfverlemna åt massans hämnd fyra
hufvuden, som man begärt af honom; men
det är redan för mycket, att någonting så-
dant varit fordradt. Talaren hade stått vid
Hr Lafittes sida, och sett honom nedtryckt af
bekymmer öfver den oerhörda finansbördan, öf-
ver möjligheten af ett krig. Och detta år 1831
ville man nu kalla ett Aherrligt! Ville Hr
Lafitte vara uppriktig mot sig sjelf, så kunde han
icke dölja för sig, att året 1836, då man icke
mera begär några hufvuden, då man är tryggad
både i afseende på det inre och yttre lugnet, då
det icke mera är fråga om nya lån, då man ic-
ke ens vet huru man skall begagna alla de af!
sig sjelf tillströmmande hjelpkällorna, att nämnde
år väl snarare förtjenar ett sådant epithet. Om
den ädle Talaren — så slöt ministern — noga
tänker ef:er, så skallhan utan tvifvel inse, att
han tecknat den närvarande tiden med ganska
skarpa, men deremot sin egen förvaltningsperi-
od med ganska lena drag; en svår period, jag
medger det gerna, den han genomgått med de
fastaste och redligasie tänkesatt, men då de fasta-
ste och redligaste tänkesätt likväl alltid stannade
jåogt efter den jättekraft, som lågi händelserne.