der det ledamöterna från Underhuset tvertom
stått obetäckta. Denna abnormitet stötte höge-
ligen för hufvudet förra vicekonungen i Irland,
grefve Haddington, som, efter konferensens slut,
äste Öfverhusets uppmärksamhet på ett så be-
tänkligt tidens tecken, som att Lorderne börja-
de bete sig såsom gentlemen. Konseljpresiden-
ten markis Landsdowne måste, för att ej alltför
mycket reia de anspråksfulle och andryge ari-
stokraterne, förklara händelsen såsom en ren till-
fällighet, utan något inflytande för framtiden
på deras aerrligheters prerogativer. Men med
saken lärer dock hänga så tillhopa, att Under-
husets ledamöter, som tröttnat vid att längre
stå med hattarne i hand under det Lorderne
sitta obetäckta, ämnat att äfven vid konferensen
sätta sig med betäckta hufvuden. För att före-
komma allt obehagligt gräl rörande denna eti-
kettfråga, lärer det emedlertid i all tysthet blif-
vit så bedrifvit, att Lorderne skulle stå obetäckta,
och sedan isen en gång blifvit bruten, lärer det
gamla Sruket efterhand komma ur mode.
På Hertigens af Wellington begaran upp-
sköts diskussionen öfver den ifrågavarande bil-
len till d. 27 Juni. Den var annars utsatt till
midsommarsafton.
Skattkammarkanslern har nu 1 Underhuset
formligen föreslagit nedsättning aftidningsstäm-
pelafgiften till 1 pence för hvarje nummer. Ett
Snendemen! af Sir Charles Knightley, att bibehålla
denna afgift och i stället nedsätta accisen på tvål
och såpa, föll vid omröstningen med 208 röster
mot 241.
Den 18 dennes, årsdagen af slaget vid Wa-
terloo, gaf Hertigen af Wellington, såsom van-
ligt, en stor middag, hvilken bivistades af Ko-
nungen, Prinsep af Oranien och en mängd offi-
cerare, som varit med i nämnde batalj.
En vigtig notis ix Morning Chronicle, i fall
den bekräftar sig, är att, enligt ett köpmansbref
från Odessa af d. 23 Maj, skulle guvernören
derstädes Grefve Woronzoflf hafva skickat en agent
till mynningarne af Donaufloden, för att tullse
att ej några hinder måtte läggas i vägen för En-
gelska fartyg, att passera upp och ned på den-
na flod. Det nämnes icke ett ord huru det
kommer att förfaras med andra nationers skepp,
som befinna sig i samma predikement som de
Engelska.
Ungern.
En vid första paåseendet mystisk artikel, da-
terad från Pressburg den 14 Juni, har cirkule-
rat i flera tyska tiuningar, och ger anledning
till den förmodan, att Ungern, ehuru ängsligt
det än bevakas af? en faderlig regering, ändock
icke kunnat hållas alldeles fritt från den smitta,
som grasserar i det öfriga Europa. Hvar och
Len, som är någorlunda van vid det officiella
språket i dylika ämnen, kan lätt öfversätta ar-
tikeln på vanligt språk. Den lyder så:
Regeringen har, i känslan af sin styrka, lå-
itit häkta några 2xeentriska hufvuden, som äro
I smittade af propagandans farliga idder, och i-
bland hvilka åtskilliga finnas, som under Landt-
dagen i Pressburg ofta, på ett för sjelfva natio-
nen anstötligt, högst bullersamt sätt, sökte ned-
sätta adeln och rikets konstitution. Några till-
höra de i Ungern såkallade Jurater, af hvilka
flere beklädde kopistbefattningar hos de depute-
rade, och som i de sista tiderna på ett eget
vis söka göra gällande sina falska åsigter. O-
bekymrad om några få vilseförda ynglingars gal-
na företag, hade regeringen åskådat dessa uug-
domsförvillelser, så länge de icke gingo för
långt; men de blefvo djerfvare, och några af
dem låto förleda sig att utsprida riksförrädiska
skrifter och samla underskrifier till dagliga a-
dresser. Nu griper Regeringen allvarsamt in;
och alla vältänkande gilla i fullt mått dess åt-
gärder. I flera Comitater hafva arresterin-
gar skett; äfven talas om arresteringar i Her-
manstadt. På samma gång skall man ätven
hafva gripit en pohlsk General (Malachuzsky),
som haftien kassa af I million. Den begynta un
dersökningen skall väl sprida ljus öfver dessa säll.
samma händelser. — Den bekante baron VWVes-
seleny, som för några veckor sedan var i Pesth
och på ett så bullersamt sätt välkomnades af de
dervarande Jurater, har fått pass tillltalien. —
De i Grosswardein häktade personer sitta i kri-
minalfängelset i Pesth.
Den anmärkning, man lattast kan göra vid
denna atikel, är den, att hela dess lydelse, i
synnerhet mot slutet, ger en egen tydning å
den uppgiften i början, att de häktade bloti
voro några få.
m