der det ledamöterna från Underhuset tvertom stått obetäckta. Denna abnormitet stötte högeligen för hufvudet förra vicekonungen i Irland, grefve Haddington, som, efter konferensens slut, äste Öfverhusets uppmärksamhet på ett så betänkligt tidens tecken, som att Lorderne började bete sig såsom gentlemen. Konseljpresidenten markis Landsdowne måste, för att ej alltför mycket reia de anspråksfulle och andryge aristokraterne, förklara händelsen såsom en ren tillfällighet, utan något inflytande för framtiden på deras aerrligheters prerogativer. Men med saken lärer dock hänga så tillhopa, att Underhusets ledamöter, som tröttnat vid att längre stå med hattarne i hand under det Lorderne sitta obetäckta, ämnat att äfven vid konferensen sätta sig med betäckta hufvuden. För att förekomma allt obehagligt gräl rörande denna etikettfråga, lärer det emedlertid i all tysthet blifvit så bedrifvit, att Lorderne skulle stå obetäckta, och sedan isen en gång blifvit bruten, lärer det gamla Sruket efterhand komma ur mode. På Hertigens af Wellington begaran uppsköts diskussionen öfver den ifrågavarande billen till d. 27 Juni. Den var annars utsatt till midsommarsafton. Skattkammarkanslern har nu 1 Underhuset formligen föreslagit nedsättning aftidningsstämpelafgiften till 1 pence för hvarje nummer. Ett Snendemen! af Sir Charles Knightley, att bibehålla denna afgift och i stället nedsätta accisen på tvål och såpa, föll vid omröstningen med 208 röster mot 241. Den 18 dennes, årsdagen af slaget vid Waterloo, gaf Hertigen af Wellington, såsom vanligt, en stor middag, hvilken bivistades af Konungen, Prinsep af Oranien och en mängd officerare, som varit med i nämnde batalj. En vigtig notis ix Morning Chronicle, i fall den bekräftar sig, är att, enligt ett köpmansbref från Odessa af d. 23 Maj, skulle guvernören derstädes Grefve Woronzoflf hafva skickat en agent till mynningarne af Donaufloden, för att tullse att ej några hinder måtte läggas i vägen för Engelska fartyg, att passera upp och ned på denna flod. Det nämnes icke ett ord huru det kommer att förfaras med andra nationers skepp, som befinna sig i samma predikement som de Engelska. Ungern. En vid första paåseendet mystisk artikel, daterad från Pressburg den 14 Juni, har cirkulerat i flera tyska tiuningar, och ger anledning till den förmodan, att Ungern, ehuru ängsligt det än bevakas af? en faderlig regering, ändock icke kunnat hållas alldeles fritt från den smitta, som grasserar i det öfriga Europa. Hvar och Len, som är någorlunda van vid det officiella språket i dylika ämnen, kan lätt öfversätta artikeln på vanligt språk. Den lyder så: Regeringen har, i känslan af sin styrka, låitit häkta några 2xeentriska hufvuden, som äro I smittade af propagandans farliga idder, och ibland hvilka åtskilliga finnas, som under Landtdagen i Pressburg ofta, på ett för sjelfva nationen anstötligt, högst bullersamt sätt, sökte nedsätta adeln och rikets konstitution. Några tillhöra de i Ungern såkallade Jurater, af hvilka flere beklädde kopistbefattningar hos de deputerade, och som i de sista tiderna på ett eget vis söka göra gällande sina falska åsigter. Obekymrad om några få vilseförda ynglingars galna företag, hade regeringen åskådat dessa uugdomsförvillelser, så länge de icke gingo för långt; men de blefvo djerfvare, och några af dem låto förleda sig att utsprida riksförrädiska skrifter och samla underskrifier till dagliga adresser. Nu griper Regeringen allvarsamt in; och alla vältänkande gilla i fullt mått dess åtgärder. I flera Comitater hafva arresteringar skett; äfven talas om arresteringar i Hermanstadt. På samma gång skall man ätven hafva gripit en pohlsk General (Malachuzsky), som haftien kassa af I million. Den begynta un dersökningen skall väl sprida ljus öfver dessa säll. samma händelser. — Den bekante baron VWVesseleny, som för några veckor sedan var i Pesth och på ett så bullersamt sätt välkomnades af de dervarande Jurater, har fått pass tillltalien. — De i Grosswardein häktade personer sitta i kriminalfängelset i Pesth. Den anmärkning, man lattast kan göra vid denna atikel, är den, att hela dess lydelse, i synnerhet mot slutet, ger en egen tydning å den uppgiften i början, att de häktade bloti voro några få. m