FA RR rn
lag vid Banon. Han sjelf blef dervid icke fin-
gen, utan har till krigsministern insändt rap-
port om sitt missöde. Denne har gifvit befall-
ning, att genast låta arrestera honom, och stäl-
la honom inför en krigsrätt.
De Carlistiske bandeheferne, som från Cata-
lonien inträngde i Aragonien och der togos till
fånga, skola transporteras till Jaca och der skju-
tas. Den Madridska ofliciella tidringen inne-
håller likväl ingenting om en sådan stränghet,
utan endast ett bief från civilguvernören i Hu-
esca, hvari han anmäler fångarnes emotiagande.
De bestå af Brigadieren Torres, 1 Adjutant, 4
Kaptener, 4 Löjtnanter och en soldat. Man
väntade likväl ytterligare en fältpredikant, 12
soldater och 4 standarer.
Men om Drottningens trupper icke alltid ut-
öfva vedergällningsrätten mot sina fångar, så
underlåta likväl. Carlisterne, nu mindre än förr,
att förfara emot sina med den grymhet, som
alltid utmärkt krig, hvari politisk eller 1eligiös
fanatism äro hufvuddrifffedrarne, och som derfö-
re så mycket mer måste utmärka ett, hvari de
båda motifverna äro nästan lika mäktiga. Så-
lunda hade Carl sterne, vid deras sista anfall på
General Evans linier, framför Passages, tagit 7
Engelska soldater till fånga. Innan man skred
till afrättningen, tillfrågade man dem om deras
religion. Sex af dem voro protestanter, och som
de vägrade, att bikta efter katolska bruket, blef-
vo de genast mördade. De-n sjunde var en Ir-
ländsk katolik; han öfverlemnades åt en Car-
listisk prest, som beredde honom till döden,
och gaf honom absolution. Följande nmorgonen
blef likväl äfven han skjuten. Ännu 15 tim-
mar derefter lågo slagtoffrens lik obegrafna på
marken.
Underrättelsen om en insurrektionell Juntas
organiserande i Sarragossa har ej bekräftat sig.
Afven i Barcelona har lugnet ännu icke varit
stördt. Mima har utfärdat ett cirkulär till
autoriteterna i Catalonien, hvari han uppma-
nar dem til lugnets b behållande och till qväf-
vande af hvarje motsträfvighet mot regeringen,
hvar helst något spår till en sådan skulle vi-
sa sig. Man talade äfven om ett annat (likväl
icke offentliggjordt) cirkulär, hvari tillstyrkes
den beväpnade maktens användande mot ord-
ningens störare, der det hotas med provincial-
styrelsens förläggande till en annan stad, i fall
omständigheterna så fordra, och hvari dea
grundsats yttras, att utskylders erläggande till
en insurektitonell myndighet icke befciade från
skattskyldigheten till staten.
Portugal.
Prins Ferdinand skulle d. 20 med ångfarty-
get Terceira efresa till Porto, för att derifrån
företaga en färd genom landet. Han skulle
dervid åtföljås af Terceira, Saldanha, van de
Weyer och en talrik stab.
Tyskland.
De franska prinsarne hafva i Wien utdelat
40,000 Fr. 1 drickspengar samt dessutom till
hofbetjeningen skänkt en mängd brillanterade
kråsnålar och ringar. De fyra högsta hofem-
betsmänven fingo dyrbara dosor med Hertigens
af Orleans porträtt; en och annan äfven He-
derslegionens kors. — Berättelserna i Wiens
tidningar om prinsarnes emottagning och vistan-
de vid Kejserliga hofvet göra ett obeskrifligt
intryck på Carl X:s hof, som föga bekym-
rat sig om berättelserna från Berlin, röran-
de deras reception derstädes. Hertiginnan a
Angouleme ville länge icke tro, att Kejserlige
hofvet skulle emottaga de resande; men en di-
plomat, med hvilken hon talade, sade: Ma-
dame, le Roi des Francais le desire, et VEm-
pereur Ferdinand Pordonne. Med denna Hjobs-
post ankom hon till Prag.
I Leipzig tilldrog sig den 11 följande hän-
delse, som der gjort mycket uppseende. Jus
som den Frankfurtska snällposten skulle afgå
stod framför ingången till posthuset en läng, stark
byggd Rysk Oflicer och rökte en cigarr. Skild-
vakten på stället underrättade främlingen ganska
höfligt, att tobaksrökning icke var tillåten der-
stådes ; men i stället att rätta sig håarefter, fat-
tade Ryssen soldaten i bröstet och slog honom
till marken. Nu skyndade åtskillige i grann-
skapet sysselsatte arbetskarlar fram till stället,
och bemäktigade sig våldsverkaren, hvilken
fördes i arrest till högvakten.
England.
Den 138 förelade Lord Russell Unkerhuset be-
tänkandet från den komite, som blifvit nedsatt!
för att utveckla skälen, hvarför Huset ej kan