ru det mig nådigst anbefallta uppdraget hos Hans Hög-
het Hertigen af Leuchtenberg blifvit uppfyldt, så anser
jag ast det vore lika otillbörligt af mig at ens ingå i
något det ringast- genmäle, å hvad uti förklaringen kan
hänföras till denna min ställning och befattning, som
jag anser de af mina kamrater i denna anda gjorda
framställningar vara illa passande. Jag går derföre helt
och hållet förbi denna, PremierLojtnantsgraden ej röran-
de del af de uttryckte vackra maximerna och, fåstande
mig endast vid ae öfage eller krigsmannens heder, som
jag, ehvad penningeaffarer vidkommer, icke tror i nå-
gon mohn skiljer sig fran hvarje annan medborgares
heder, samt skyldigheten att punktlikt uppfylla ingång-
ne förbindelser. För att undanrödja den i förklaringen
gjorda skefva analysering af förballandet, erfordras en-
dast återföra frågan i dess enkla och rätta skick, som
är: huruvida elt begärt, ej afslaget uppskof, med en
erkänd enskild skuldförbindelses infriande utöfver den
deri utsatta förfallotid, kan innebära någon vanhedran-
de gerning eller icke? Och på besvarandet häraf be-
rör hufvudsakligen enligt min tanka, omdömet öfver
mitt klandrade forbållande. Ingen skulle högre än jag
oönskat, att min ekonomiska stallning gjort det för mig
möjligt, att utan uppskofs erhållande städse fpuvkt-
ligen uppfylla mina 1sgångne förbindelser. — Jag sä-
ger till och med, att om det berodde på mig, så
skalle jag icke ega en obetald skuld, men tyvärr har
detta icke blifvit min lott; jag har icke desto min-
dre hittills gjort hvar man tätt, samt hoppas att
äfven hädanelter kunna göra det, och så lävge jag här-
med fortfar, vågar jag tro, att man icke äger skäl förevita
mig hafsa vanhedrat den unitorm jag bär, till och med
i händelse någon gäng äfven hädanefter en anbällan om
anstånd uti uppfyllandet af ingångna försindelser skulle
biitva af behofvet påkallade.
Hvad förklaringen vidare innehåller, anser jag för det
närvarande ej tarfva något svar, enär mine vederparier
icze med ringaste skäl våderlagt min klagan, utan med
oförvåntad suflisance, som ullfyliest blottar deras oriktiga
uppfattning om gränsen emellan hvad en militär, såsom
enskild person, å ena sidan, eller å den landra såsom
tjensteman och tillhörande en viss korps, tillkommer,
fortfarit i att såsom riktigt försvara sine åtgärder, nnder
förmenande att deras opinion icke kan förnekas af mig
eller någon annan, samt att dena dom de redan öfver
mig behagat fälla och fastställa, borde af hvarje rätt-
skaffens man gillas, ehuru den allmänt är grundad på
Konsul Bergemanus bref, som synbarhgen är författadt
i ett ögonbick, då författarens sinnesstämning varit
mindre sorgfellig att undvika, det en försummelse stäm-
plades med brottets firger, och så!edes begagnade uttryck,
hvilka gifva om saken ett helt och hållet oriktigt be-
grepp. I alla händelser lärer Höglofl. Kongl. KrigsHof-
rätten anse nödigt att till ett närmare utredande af de
omständigheter jag anfört, och de skiljaktvgheter mine
Herrar kamrater uppgfvit, anbefalla det i vederböran-
de actors märvaro laga undersökning må anställas; der-
efter mig lärer gunstbenåget tillstädjas att mine
slutpåståenden framställa. Skulle dock emot hvad jag
förmodar och här ofvan yrkat, Höglofl. Kongl. KrigsHof-
Rätten finna någon närmare undersökning icke vara af
nöden samt att mig derföre nu tillkomme, att genast
slutpåståenden framställa, så nödgas jag bärmedelst, för
en sådan händelse, ödmjukast till upprättelses vinnande
yrka, att Hog:ofl. Kongl. Krigs Hofrätten måtte förklara
ifrågaställde affär vara af den enskilda beskaffenhet, att
förklaranderne icke ågt sig dermed, på sätt som skedt,
befatta, samt att följakteligen deras vidtagne åtgärder och
yitranden varit obefogade, öfverlemnande jag 1 öfrigt åt
Hr Krigsfiskalens ompröfvande att tillse, huruvida skäl
förefinnas attpåfordra tillämpning af 9 uti Duells Pla-
katet den f22 Augusti 1682; eller hvilken annan be-
straffning han, efter krigslag samt gällande författningar,
kan finna sig lagligen hefogad att påyrka. Stockholm
den 19 April 1836. :
J. C.v. Schantz.
Premier-Löjtnant vid nmongl. Maj:ts Flotta
Ödmjukt Memorial!
Efter erhållen del, ej mindre af den förklaring Pre-
mierLöjtnanterne vid Kongl. Maj:ts flotta, Friherre Adolf
von Knorring, Carl Fredric Coijet, August Adolf Chri-
stian Meister, Csrl August Gosselman, Friherre Carl E-
manuel Cederström, Adolf Georg Oxehulvud, Fredrik
Engelhart, Grefve Baltzar von Piaten, Henrik Wilhelm
Vulf von Steijern, Otto Adolf Castegren och Samuel
Ludvig Hasselberg aflemnat öfver den, af Premier-Löjtnan-
ten Johan Carl von Schantz, till Höglofl. Kongl. Krigs
Hofrätten ivgifven klagoskrift innefattande begäran om
laga åtal emot samtlige förenämnde Premier-Löjtnanter,
för det de ; anledning af en enskildt PremierLöjtoanten
von Schautz rörande pennin geaffär med konsuln i
Stettin C. A. Bergemann, skola, på ett, bemälde
Löjtnants heder kränkande och olagligt sätt, sokt
nödga honom till afskedstagande från dess vid Kgl, .
Maj:ts flotta innebafvande tjenst; än ock PremierLojtnan-
tem van Sehant;e infardrade och öfver herörde förkla