ru det mig nådigst anbefallta uppdraget hos Hans Höghet Hertigen af Leuchtenberg blifvit uppfyldt, så anser jag ast det vore lika otillbörligt af mig at ens ingå i något det ringastgenmäle, å hvad uti förklaringen kan hänföras till denna min ställning och befattning, som jag anser de af mina kamrater i denna anda gjorda framställningar vara illa passande. Jag går derföre helt och hållet förbi denna, PremierLojtnantsgraden ej rörande del af de uttryckte vackra maximerna och, fåstande mig endast vid ae öfage eller krigsmannens heder, som jag, ehvad penningeaffarer vidkommer, icke tror i någon mohn skiljer sig fran hvarje annan medborgares heder, samt skyldigheten att punktlikt uppfylla ingångne förbindelser. För att undanrödja den i förklaringen gjorda skefva analysering af förballandet, erfordras endast återföra frågan i dess enkla och rätta skick, som är: huruvida elt begärt, ej afslaget uppskof, med en erkänd enskild skuldförbindelses infriande utöfver den deri utsatta förfallotid, kan innebära någon vanhedrande gerning eller icke? Och på besvarandet häraf berör hufvudsakligen enligt min tanka, omdömet öfver mitt klandrade forbållande. Ingen skulle högre än jag oönskat, att min ekonomiska stallning gjort det för mig möjligt, att utan uppskofs erhållande städse fpuvktligen uppfylla mina 1sgångne förbindelser. — Jag säger till och med, att om det berodde på mig, så skalle jag icke ega en obetald skuld, men tyvärr har detta icke blifvit min lott; jag har icke desto mindre hittills gjort hvar man tätt, samt hoppas att äfven hädanelter kunna göra det, och så lävge jag härmed fortfar, vågar jag tro, att man icke äger skäl förevita mig hafsa vanhedrat den unitorm jag bär, till och med i händelse någon gäng äfven hädanefter en anbällan om anstånd uti uppfyllandet af ingångna försindelser skulle biitva af behofvet påkallade. Hvad förklaringen vidare innehåller, anser jag för det närvarande ej tarfva något svar, enär mine vederparier icze med ringaste skäl våderlagt min klagan, utan med oförvåntad suflisance, som ullfyliest blottar deras oriktiga uppfattning om gränsen emellan hvad en militär, såsom enskild person, å ena sidan, eller å den landra såsom tjensteman och tillhörande en viss korps, tillkommer, fortfarit i att såsom riktigt försvara sine åtgärder, nnder förmenande att deras opinion icke kan förnekas af mig eller någon annan, samt att dena dom de redan öfver mig behagat fälla och fastställa, borde af hvarje rättskaffens man gillas, ehuru den allmänt är grundad på Konsul Bergemanus bref, som synbarhgen är författadt i ett ögonbick, då författarens sinnesstämning varit mindre sorgfellig att undvika, det en försummelse stämplades med brottets firger, och så!edes begagnade uttryck, hvilka gifva om saken ett helt och hållet oriktigt begrepp. I alla händelser lärer Höglofl. Kongl. KrigsHofrätten anse nödigt att till ett närmare utredande af de omständigheter jag anfört, och de skiljaktvgheter mine Herrar kamrater uppgfvit, anbefalla det i vederbörande actors märvaro laga undersökning må anställas; derefter mig lärer gunstbenåget tillstädjas att mine slutpåståenden framställa. Skulle dock emot hvad jag förmodar och här ofvan yrkat, Höglofl. Kongl. KrigsHofRätten finna någon närmare undersökning icke vara af nöden samt att mig derföre nu tillkomme, att genast slutpåståenden framställa, så nödgas jag bärmedelst, för en sådan händelse, ödmjukast till upprättelses vinnande yrka, att Hog:ofl. Kongl. Krigs Hofrätten måtte förklara ifrågaställde affär vara af den enskilda beskaffenhet, att förklaranderne icke ågt sig dermed, på sätt som skedt, befatta, samt att följakteligen deras vidtagne åtgärder och yitranden varit obefogade, öfverlemnande jag 1 öfrigt åt Hr Krigsfiskalens ompröfvande att tillse, huruvida skäl förefinnas attpåfordra tillämpning af 9 uti Duells Plakatet den f22 Augusti 1682; eller hvilken annan bestraffning han, efter krigslag samt gällande författningar, kan finna sig lagligen hefogad att påyrka. Stockholm den 19 April 1836. : J. C.v. Schantz. Premier-Löjtnant vid nmongl. Maj:ts Flotta Ödmjukt Memorial! Efter erhållen del, ej mindre af den förklaring PremierLöjtnanterne vid Kongl. Maj:ts flotta, Friherre Adolf von Knorring, Carl Fredric Coijet, August Adolf Christian Meister, Csrl August Gosselman, Friherre Carl Emanuel Cederström, Adolf Georg Oxehulvud, Fredrik Engelhart, Grefve Baltzar von Piaten, Henrik Wilhelm Vulf von Steijern, Otto Adolf Castegren och Samuel Ludvig Hasselberg aflemnat öfver den, af Premier-Löjtnanten Johan Carl von Schantz, till Höglofl. Kongl. Krigs Hofrätten ivgifven klagoskrift innefattande begäran om laga åtal emot samtlige förenämnde Premier-Löjtnanter, för det de ; anledning af en enskildt PremierLöjtoanten von Schautz rörande pennin geaffär med konsuln i Stettin C. A. Bergemann, skola, på ett, bemälde Löjtnants heder kränkande och olagligt sätt, sokt nödga honom till afskedstagande från dess vid Kgl, . Maj:ts flotta innebafvande tjenst; än ock PremierLojtnantem van Sehant;e infardrade och öfver herörde förkla