strafflöst får förspilla den enda säkerhet han har att
bjuda det allmänna för detta förtroende — sin heder;
att en officer, hvilken, hedrad med sin konungs för-
troende på det sätt, som von Schantz var, då den ofta-
nämnda penninge-transaktionen ingicks, genom att värds-
löst bryta sitt löfte, satt skugga på sin karakter, och
upplöst det band, som förenar honom med sina kam-
rater.
Om nu en oflicer, som bör känna, att det enda
vilkoret för att, i det yrke han valt, kunna gagna sin
konung och fäderneslandet, är den rena karakter, hvil-
ken endast kan berättiga honom till den aktning, han
så inom som utom fåderneslandet måste äga, för att
kunna motsvara de fordringar, samhället med rätta gör
på hans tjenst, i dess ställe nedlåter sig till ett hand-
lingssätt, som ej endast beröfvar honom enskilt denna
ställning, utan äfven kan hafva ett menligt inflytande
på hans kamrater, genom uppoffring af anseendet af
den uniform, för hvilken de äfven i främmande land
måste fordra aktning; så tveka vi ej heller att påstå,
det en sådan person gjort sig förtjent af ett omdöme,
öfverensstämmande med vår, till följd af von Schantz
framställda fråga, gifna förklaring.
I det mål Höglofl. Kongl. Krigs-Hofrätten nu har
att afgöra, gäller det att pröfva, om heder skall anses
för hvad den fordom varit, och om denna känsla skall
aktas såsom det ädlaste inom krigarens bröst. Lika
litet som vi kunna tvifia på utslaget häröfver, lika tyd-
ligt tro vi ossy genom den förklaring vi nu afgifvit,
hafva ådagalagt obehörigheten af det påstående af von
Schantz, att vår åsigt om hans handlingssätt varit för
närmande, samt att, om han anser sin heder kränkt,
det ej är oss han derför bör anklaga. Stockholm den
31 Mars 1836.
A. Knorring. Carl Fr. Coyet. C. Meister.
A. Gosselman. C. E. Cederström. A. G. Oxchufvud.
J. Engelhart. BB. von Platen. H. von Steijern.
Otto Aug. Castegren. SS. I. Ilasselberg.
Till Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Kom-
merceKollegium i Stockholm.
Konsulatet i Stettin den 27 November 1835. Jag
ser mig nödsakad, att hos Höglofl. Kongl. Kommerce-
Kollegium anhålla om benägen hjelp och bistånd i föl-
jande angelägenhet:
Herr von Schantz, Ordonnance-officer hos H. M.
Konungen, Adjutant hos H. K. H. Kronprinsen, hit-
kom såsom beledsagande Heders-officer på Gylfe, tilli-
ka med Hans Höghet Prins Max af Leuchtenberg, hvil-
ken jag bade den äran tt emottaga.
Herr von Schantz framställde till mig den begäran,
att jag måtte försträcka honom 150 RB:dr Pr. C:t un-
der det vilkor, att, såsom afskriften af skuldsedeln ut-
visar (vid min återkomst) återställa desamma till herrar
Tottie Arfvidson i Stockholm. Jag har icke velat
afslå denna begäran af det skäl, att jag derigenom trod-
de mig såra en officer af Kongl. Maj:ts svit och Adju-
tant hos H. K. H. Kronprinsen, i hans ställning så-
som hederskavaljer, och Hr von Schantz äfven lät mär-
ka att han icke ville skilja sig från sine (utländska) re-
da penningar och uttryckligen ville förbinda sig, att vid
sin återkomst till Stockholm, som efter hvad kändt är,
inträffade på 48 timmar, återställa dessa penningar till
Hrr Tottie Arvidson till min disposition. Derefter
äro nu nära trenne månader förflutne, Hr von Schantz
har ej allenast icke betalt, utan uppehållit Hrr Tottie
Arfvidsson med löfte, att han utur Kongl. Hofsta-
tens Kassa har att förvänta detta belopp och att åter-
betalningen måste anstå tills sådant skedt, således helt
och hållet stridande emot det gifna skrifteliga löftet.
Det förargligaste och för mig förödmjukande vid denna
sak är likväl, att Hr von Schantz endast användt en
del deraf, men antingen direkte eller indirekte, lika
mycket, kontant medtagit till Stockholm den större de-
len 110 R:dr 15 sk. gr. och nu vägrar att återställa
mig dessa af mig kontant emottagne penningar. Hr
von Schantz har nemligen af mine penningar och i min
närvaro till Hr Gosselmån kontant utbetalt ofvannämn-
de summa af 110 R:dr 15 sk. gr. Pr. C:r och denna
har beräknat och tillställt mig densamma såsom betal-
ning för Gylfes förnödenheter. Redan denna vändning
förekom mig obehaglig, men huru skulle jag kunnat
sätta misstroende till en hederskavaljers gifna löfte. E-
mellertid vtll jag hafva saken afgjord, och har jag der-
före hos Hans Excellence Ministern Grefve af Wetter-
stedt anmält denna händelse samt anhållit, att hos Hans
Korgl. Höghet Kronprinsen, och om så nödigt blifver,
bos Hans Maj:t Konungen anmäla detta förlopp, eme-
dan jag lefver i den förhoppning, att Konungen aller-
högst icke skall tillåta att af denna händelse någon
kränkning tillfogas mig.
Hos Höglofl. Kongl. KommerceKollegium sanhåller
jag ödmjukast på det enträgnaste, att hos Hans Excel-
lence Ministern Grefve af Wetterstedt benäget och på
det enträgnaste understödja min ansökning och äfven,
2 un PP ee LÄ dan av ARR
ee