Till Höglofl. Kongl. Krigs-Hof-Rätten!
Alagde att afgifva förklaring öfver den klagan Pre-
mier-Löjtnanten von Schantz ansett sig befogad anföra
öfver vårt handlingssätt, föranledt af en affär emellan
honom och Svenska Konsuln i Stettin, Hr Bergemann,
tro vi oss ej bättre kunna fullgöra denna skyldighet,
än medelst en enkel framställning af sakens förlopp och
af motiverne till de åtgärder som öfverklagas.
I slutet af sistl. December månad hade ett rykte
spridt sig, att till Kongl. Kommerse-Kollegium inkom-
mit en skrifvelse, som mot en af våra kamrater inne-
fattade klagomål af den natur, att de förnärmade både
hans och Korpsens heder. Vi begärde och erhöllo del
af denna skrifvelse, som, daterad den 27:de Novem-
ber 18353, i bestyrkt öfversättning härjemte fogas.
Deraf inhämtades, att Premier-Löjtn. von Schantz,
hvilken såsom Ordonnans-Officer hos Hans Maj:t Ko-
nungen, Adjutant hos Hans Kongl. Höghet Kronprin-
sen och Cavailler hos Hans Höghet Prins Max af
Leuchtenberg inträffat i Stettin med ångfartyget Gylfe,
hade anmodat Konsuln Bergemann att lemna sig ett
lån stort 150 Rdr Pr. C:t, med utfästelse, att vid
ankomsten till Stockholm inbetala dem till Hrr Tottie
Arfvidson derstädes: att Bergemann med afseende å
den egenskap och de befattningar von Schantz inneha-
de, ansett sig ej kunna vägra hans begäran, då han, på
sätt berördt är, förpligtat sig till skyndsam aåterbetal-
ning, att likväl, ehuru nära 3:ne månader förflutit, von
Schantz icke allenast intet betalt, utan äfven tillkänna-
gifvit, att han hade att förvänta denna betalning ifrån
Kongl. Svenska Hofstats-kassan, och att anstånd skulle
lemnas med betalningen, till dess den derifrån utfölle,
hvilket stridde emot von Schantz. utgifne skriftliga för-
bindelse : att för Bergemann såsom nedslående i denna
affär förekommit, att von Schantz endast användt en
liten del af penningarne i Stettin, men medfört största
delen kontant, direkt eller indirekt till Stockholm och
nu vägrat återställa den förskjutna summan, hvaraf han
i Bergemanns närvaro öfverlemnat 110 Rdr 15 gr. till
Premier-Löjtnanten Gosselman, som återbetalt summan,
för Gylfes behof: att: denna sak varit för Bergemann
obehaglig, men att han icke kunnat fatta misstroende
till ett gifvet löfte af en heders-kavaljer: att då han
önskat denna sak afgjord, han anmält förhållandet till
Hans Excellens Grefve Wetterstedt, för att blifva Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen , och i nödfall Hans Maj:t
Konungen, föredragen, helst Bergemann förmodade att
Hans Maj:t icke ville tillåta, att genom denna händel-
se någon förlust Bergemann förorsakades, samt att han
på det högsta anhölle, att Kgl. Kommerse-Kollegium,
med afseende å den honom vederfarna behandling, ville
härutinnan lemna honom understöd.
För att upplysa i hvad mån de i brefvet sålunda
antydda förhållanden ägde grund el!er ej, anmodades
Premier-Löjtnanten von Schantz, att den 7 sistl. Ja-
nuari infinna sig på Skeppsholmen, hvilken anmodan
han äfven efterkom. Premier-Löjtnanten medgaf då,
att han hos Konsul Bergemann upptagit det i brefvet
omförmåldte lån uppå den förbindelse, hvaraf afskrift
åtföljde brefvet, samt att han deraf till Premier-Löjt-
nanten Gosselman öfverlemnat 100 Rdr Pr. C:t till
liqvid af skeppsräkningar, äfvensom att han två dagar
efter återkomsten till Stockholm i September månad
återfått de af Gosselman uppburne penningar, men ej
förr än den 4:de Januari liqviderat Bergemanns fordran
å handelshuset. Tottie Arfvidsons kontor.
Jag von Knorring framställde då till von Schantz
den frågan, huru han sjelf ansåg en sak af denna
natur böra behandlas, hvarpå han yttrade, att innan
frågan besvarades, ville han sjelf framställa en annan
eller om kamraterna funno ifrågavarande hans
handling vanhederlig , dertill jag von Platen svarade
Ja, dermed vi Coijet, von Steijern, von Knorring,
Mejster, Cederström, Castegren och Hasselberg instäm-
de, utan att sådant af Premier-Lojtnanten Lilljehöök,
på sätt i klagoskriften oriktigt uppgifves, vid tillfället
motsades. Prem.-Löjtn. v. Schantz förklarade derefter,
att han ej hade något vidare att anföra, utan skulle kam-
raternas tanka om saken bestämma hams handlingssätt.
Utan att, såsom vidare i klagoskriften föregifves, för-
behålla sig någon betänketid, upprepade von Schantz 2:ne
gånger berörde utlåtelse med sluthgt tillägg, att han då
vore olycklig, hvartill svarades, att detta borde man
förut hafva betänkt och icke först nu, då man genom
sitt förfarande blottställt sig för obehagliga påföljder,
yttra en tanke, som för hvarje man af känsla, var af
föga mindre betydelse än en förebråelse. Samtalet slöts
med yttrad önskan af von Schåntz, att saken ej måtte
för mycket presseras, så att han kunde äga tillfälle att )
1 ordning ställa sina affärer för verkställigheten af det
steg, han i följd af kamraternas tillkännagifna, opinion,
fann sig föranlåten vidtaga. j
Af Premier-Löjtnanten von Schantz berörde utlå-
tande fulleligen öfvertygade om verkligheten af hans ;
föresats anmMmadade kamraterna ace PCAaas AÄAhK Masson