Till Höglofl. Kongl. Krigs-Hof-Rätten! Alagde att afgifva förklaring öfver den klagan Premier-Löjtnanten von Schantz ansett sig befogad anföra öfver vårt handlingssätt, föranledt af en affär emellan honom och Svenska Konsuln i Stettin, Hr Bergemann, tro vi oss ej bättre kunna fullgöra denna skyldighet, än medelst en enkel framställning af sakens förlopp och af motiverne till de åtgärder som öfverklagas. I slutet af sistl. December månad hade ett rykte spridt sig, att till Kongl. Kommerse-Kollegium inkommit en skrifvelse, som mot en af våra kamrater innefattade klagomål af den natur, att de förnärmade både hans och Korpsens heder. Vi begärde och erhöllo del af denna skrifvelse, som, daterad den 27:de November 18353, i bestyrkt öfversättning härjemte fogas. Deraf inhämtades, att Premier-Löjtn. von Schantz, hvilken såsom Ordonnans-Officer hos Hans Maj:t Konungen, Adjutant hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen och Cavailler hos Hans Höghet Prins Max af Leuchtenberg inträffat i Stettin med ångfartyget Gylfe, hade anmodat Konsuln Bergemann att lemna sig ett lån stort 150 Rdr Pr. C:t, med utfästelse, att vid ankomsten till Stockholm inbetala dem till Hrr Tottie Arfvidson derstädes: att Bergemann med afseende å den egenskap och de befattningar von Schantz innehade, ansett sig ej kunna vägra hans begäran, då han, på sätt berördt är, förpligtat sig till skyndsam aåterbetalning, att likväl, ehuru nära 3:ne månader förflutit, von Schantz icke allenast intet betalt, utan äfven tillkännagifvit, att han hade att förvänta denna betalning ifrån Kongl. Svenska Hofstats-kassan, och att anstånd skulle lemnas med betalningen, till dess den derifrån utfölle, hvilket stridde emot von Schantz. utgifne skriftliga förbindelse : att för Bergemann såsom nedslående i denna affär förekommit, att von Schantz endast användt en liten del af penningarne i Stettin, men medfört största delen kontant, direkt eller indirekt till Stockholm och nu vägrat återställa den förskjutna summan, hvaraf han i Bergemanns närvaro öfverlemnat 110 Rdr 15 gr. till Premier-Löjtnanten Gosselman, som återbetalt summan, för Gylfes behof: att: denna sak varit för Bergemann obehaglig, men att han icke kunnat fatta misstroende till ett gifvet löfte af en heders-kavaljer: att då han önskat denna sak afgjord, han anmält förhållandet till Hans Excellens Grefve Wetterstedt, för att blifva Hans Kongl. Höghet Kronprinsen , och i nödfall Hans Maj:t Konungen, föredragen, helst Bergemann förmodade att Hans Maj:t icke ville tillåta, att genom denna händelse någon förlust Bergemann förorsakades, samt att han på det högsta anhölle, att Kgl. Kommerse-Kollegium, med afseende å den honom vederfarna behandling, ville härutinnan lemna honom understöd. För att upplysa i hvad mån de i brefvet sålunda antydda förhållanden ägde grund el!er ej, anmodades Premier-Löjtnanten von Schantz, att den 7 sistl. Januari infinna sig på Skeppsholmen, hvilken anmodan han äfven efterkom. Premier-Löjtnanten medgaf då, att han hos Konsul Bergemann upptagit det i brefvet omförmåldte lån uppå den förbindelse, hvaraf afskrift åtföljde brefvet, samt att han deraf till Premier-Löjtnanten Gosselman öfverlemnat 100 Rdr Pr. C:t till liqvid af skeppsräkningar, äfvensom att han två dagar efter återkomsten till Stockholm i September månad återfått de af Gosselman uppburne penningar, men ej förr än den 4:de Januari liqviderat Bergemanns fordran å handelshuset. Tottie Arfvidsons kontor. Jag von Knorring framställde då till von Schantz den frågan, huru han sjelf ansåg en sak af denna natur böra behandlas, hvarpå han yttrade, att innan frågan besvarades, ville han sjelf framställa en annan eller om kamraterna funno ifrågavarande hans handling vanhederlig , dertill jag von Platen svarade Ja, dermed vi Coijet, von Steijern, von Knorring, Mejster, Cederström, Castegren och Hasselberg instämde, utan att sådant af Premier-Lojtnanten Lilljehöök, på sätt i klagoskriften oriktigt uppgifves, vid tillfället motsades. Prem.-Löjtn. v. Schantz förklarade derefter, att han ej hade något vidare att anföra, utan skulle kamraternas tanka om saken bestämma hams handlingssätt. Utan att, såsom vidare i klagoskriften föregifves, förbehålla sig någon betänketid, upprepade von Schantz 2:ne gånger berörde utlåtelse med sluthgt tillägg, att han då vore olycklig, hvartill svarades, att detta borde man förut hafva betänkt och icke först nu, då man genom sitt förfarande blottställt sig för obehagliga påföljder, yttra en tanke, som för hvarje man af känsla, var af föga mindre betydelse än en förebråelse. Samtalet slöts med yttrad önskan af von Schåntz, att saken ej måtte för mycket presseras, så att han kunde äga tillfälle att ) 1 ordning ställa sina affärer för verkställigheten af det steg, han i följd af kamraternas tillkännagifna, opinion, fann sig föranlåten vidtaga. j Af Premier-Löjtnanten von Schantz berörde utlåtande fulleligen öfvertygade om verkligheten af hans ; föresats anmMmadade kamraterna ace PCAaas AÄAhK Masson