da förestalla mig. I allt fall skulle Jag tro, att man
bör såsom pålitligast anse mine egne skriftliga uppgil-
ter om nödvändigheten och afsigten med det af mig
sjelf begärda sammanträdet, hvilke mine skrifvelser äro
i vederparternes händer och böra kunna presteras. Det
i förklaringen giorde tillägget, till det i min förra in-
laga omlörmälte förlopp, att både Premier-löjtnant Lil-
jehöök och jag uppläste skrifteliga anföranden vid sista
sammanträdet, är med rätta förhållandet enligt, och att
detta ej af mig i nämnde skrifvelse blifvit anmärkt,
kommer deraf, att dessa yttranden , som upplästes ef-
ter det Friherre Knorring, på sätt jag anfört, utrönt
de flestes äsigt, och deföre, då de ej medförde något
resultat, ansågs al foga vigt i berättelsen om förloppet;
men säsom supplement ull det i Mörklaringen. gjorde
tillägget, torde nu äfven få omnämnas att Premier-
löjtnant von Steijern, vid nämnde sammankomst också
uppläste ett skriftligt anförande, hvars innehåll jag icke
riktigt uppfattat.
PremierLöjtuaat Gosselman synes hafva forgälit, att j
der var hon, som efter erhål:en kännedom derom, att
jag ämnade af Koasul Bergemann begära penningar, an-
modade mig upptaga så mycket, att han deraf kunde få
så stor del, som han i och för fartyget Gylifes utgifter
behöfde, och hvilka han efter gångaar kurs skulle åter-
lemna mig i Stockholm i Svenska penmugar, då han
på detta sätt, efier hans eget föregifvande, undginge det
obehagliga, att i sina räkeuaskaper med förvaltuingea ar
sjöärvuderaa berätna kurstforhållandea m. m. Då jag
eredvilligt gick Hr Gosselmans öuskan till mötes, och
inedels: en större sumimas upplagande, hvaraf han er-
boll del, undenröjde det för honom obehagliga af en
något vid yftigare redovisniog, kunde jag ej förmoda att
denna mia visade beredvillighet, imot kamraten och
slägtingeu lir Gosselman, skulle mötas med en orikiig
och förvrängd framställning af verkliga förhållandet
med denua afför, som föröfrigt vid tillfället oss emellan
behanaälades med all grannlagenhet, ty Hr Gosselman åter-
betalte mig de honom utaa afgifven förbindelse förskjutne
penniugsr, icke dea 21 Seplember men den 23, hvil-
ket för mig då var likgiltigt.
Högst oriktigt har afven Hr Gosselman framställt att
jag yttrat, detjag i egenskap af kavaljer hos Hans Hög-
het Hertigen af Leuchtenberg, hade åtskillig2 utgifter i
Stettin, till hvilka; besiridande jag behöfde upptaga
penningar; att detta af Hr Gosselman framställes, för-
undrar mig så mycket mer, som Hr Gosselman ganska
väl visste, att Jagi och för min befattning icke egde nå-
gra utgifcer att bestrida i Stettin, och af sjelfva den af
mig der använda summans obetydhghet, 40 Rdr per
kourant kan lätt inses, att den i och för denna min be-
fattning icke var behöfllig. Hade jag i anledning af
mitt nådigst lemnade uppdrag, haft utbetalningar att gö-
ra i Stettin, och derfore der nödgats uppbära penunin-
gar, så hde detta penuingeförskott icke blifvit i mitt
namn uppburet, vch hade den afgifne förbindelsen till
återbetalning, säkerligen efter vedertaget bruk innebu-
rit de för upptagandet af penningarne föranledde orsa-
kerne; som emellertid denna affär emellan Hr Gossel-
man och mig, enskildt och med ömsesidigt förtroende
behandlades, lärer det blifva svårt lagligen styrka hvil-
kenderas uppgilt är med sanmingen ölfverensstämmande,
men min gäller dock lika så mycket som Hr Gosselmans,
och har till sin fördel, utom den klarhet, som verklig-
heten och sanningen alltid tillhörer, äfven rimligheten,
eller en mycket större probabilitet, än den opåkallad af
ir Gosselman framkastade insinuationen; helst Hr Gos-
selman, om han ej äskat del af lånet, eller deraf hade
någoa fördel, icke larer hafva emottagit det; hvilket allt
synes mig hafva bordt af Hr Gosselman besinnas.
Straxt efter denne Hr Gosselmans msinuatiror och
såsom appendix dertill, förekommer uti förklaringen än-
nu en, så insidiöst gjord framställning, att man deraf
möjligen skulle kunna draga den slutsats, det jag velat
undandraga mig all betalningsskyldighet; ty det säges
att, oaktadt således den betydhgaste delen af lånet stod
i mina händer att till förbindelsens godtgörande använ-
das, lemnades dock det hela obetalt intill den 4 sist-
lidne Jaouari, då ryktet om affåren, satt i rörelse genom
fir Bergemanns bref, gjorde alla uadanflyxter omöjliga;
Jag skulle hafva undvikit relevera denna framställ-
ning, som synes mig bättre passa uti ea infam lIibell,
än uti en af muitårer författad förklaring tll militär
domstol, och hade med föraktets tystaad gått den för-
bi, om den icke genom ett allmänt läst tiduingsblad
blifvit, som det sagts mig, producerad jemte det öfriga
af mina motparters förklaring. Det är af denna anled-
ning, j2g appmanar förklaranderna i bevis leda om an-
nat än anstånd är vordet af mig satt i fråga, eller Jag
någonsin förnekat skyldigheten att infria den afgilne
förbindelsen, skulle detta bevis, som jag förmodar, ute-
blifva, då hänskjuter jag det vederstyggliga af insinua-
tionen i skötet på den eller dem, som till dess fram-
kastande gjort sig vållande.
Föröfrigt förekomma uti den afgifoe förklaringen
åtskillhge ganska vackra och väl liudande anhorismer
——— O t — .7- ;—— — — -———- - - - - --- - ——- ? —-———- .-—-—-——— —O— K - ---—O—O— -..——L— ——----- a I — — ÖA — vv — — — — — ———
—- - -———