da förestalla mig. I allt fall skulle Jag tro, att man bör såsom pålitligast anse mine egne skriftliga uppgilter om nödvändigheten och afsigten med det af mig sjelf begärda sammanträdet, hvilke mine skrifvelser äro i vederparternes händer och böra kunna presteras. Det i förklaringen giorde tillägget, till det i min förra inlaga omlörmälte förlopp, att både Premier-löjtnant Liljehöök och jag uppläste skrifteliga anföranden vid sista sammanträdet, är med rätta förhållandet enligt, och att detta ej af mig i nämnde skrifvelse blifvit anmärkt, kommer deraf, att dessa yttranden , som upplästes efter det Friherre Knorring, på sätt jag anfört, utrönt de flestes äsigt, och deföre, då de ej medförde något resultat, ansågs al foga vigt i berättelsen om förloppet; men säsom supplement ull det i Mörklaringen. gjorde tillägget, torde nu äfven få omnämnas att Premierlöjtnant von Steijern, vid nämnde sammankomst också uppläste ett skriftligt anförande, hvars innehåll jag icke riktigt uppfattat. PremierLöjtuaat Gosselman synes hafva forgälit, att j der var hon, som efter erhål:en kännedom derom, att jag ämnade af Koasul Bergemann begära penningar, anmodade mig upptaga så mycket, att han deraf kunde få så stor del, som han i och för fartyget Gylifes utgifter behöfde, och hvilka han efter gångaar kurs skulle återlemna mig i Stockholm i Svenska penmugar, då han på detta sätt, efier hans eget föregifvande, undginge det obehagliga, att i sina räkeuaskaper med förvaltuingea ar sjöärvuderaa berätna kurstforhållandea m. m. Då jag eredvilligt gick Hr Gosselmans öuskan till mötes, och inedels: en större sumimas upplagande, hvaraf han erboll del, undenröjde det för honom obehagliga af en något vid yftigare redovisniog, kunde jag ej förmoda att denna mia visade beredvillighet, imot kamraten och slägtingeu lir Gosselman, skulle mötas med en orikiig och förvrängd framställning af verkliga förhållandet med denua afför, som föröfrigt vid tillfället oss emellan behanaälades med all grannlagenhet, ty Hr Gosselman återbetalte mig de honom utaa afgifven förbindelse förskjutne penniugsr, icke dea 21 Seplember men den 23, hvilket för mig då var likgiltigt. Högst oriktigt har afven Hr Gosselman framställt att jag yttrat, detjag i egenskap af kavaljer hos Hans Höghet Hertigen af Leuchtenberg, hade åtskillig2 utgifter i Stettin, till hvilka; besiridande jag behöfde upptaga penningar; att detta af Hr Gosselman framställes, förundrar mig så mycket mer, som Hr Gosselman ganska väl visste, att Jagi och för min befattning icke egde några utgifcer att bestrida i Stettin, och af sjelfva den af mig der använda summans obetydhghet, 40 Rdr per kourant kan lätt inses, att den i och för denna min befattning icke var behöfllig. Hade jag i anledning af mitt nådigst lemnade uppdrag, haft utbetalningar att göra i Stettin, och derfore der nödgats uppbära penuningar, så hde detta penuingeförskott icke blifvit i mitt namn uppburet, vch hade den afgifne förbindelsen till återbetalning, säkerligen efter vedertaget bruk inneburit de för upptagandet af penningarne föranledde orsakerne; som emellertid denna affär emellan Hr Gosselman och mig, enskildt och med ömsesidigt förtroende behandlades, lärer det blifva svårt lagligen styrka hvilkenderas uppgilt är med sanmingen ölfverensstämmande, men min gäller dock lika så mycket som Hr Gosselmans, och har till sin fördel, utom den klarhet, som verkligheten och sanningen alltid tillhörer, äfven rimligheten, eller en mycket större probabilitet, än den opåkallad af ir Gosselman framkastade insinuationen; helst Hr Gosselman, om han ej äskat del af lånet, eller deraf hade någoa fördel, icke larer hafva emottagit det; hvilket allt synes mig hafva bordt af Hr Gosselman besinnas. Straxt efter denne Hr Gosselmans msinuatiror och såsom appendix dertill, förekommer uti förklaringen ännu en, så insidiöst gjord framställning, att man deraf möjligen skulle kunna draga den slutsats, det jag velat undandraga mig all betalningsskyldighet; ty det säges att, oaktadt således den betydhgaste delen af lånet stod i mina händer att till förbindelsens godtgörande användas, lemnades dock det hela obetalt intill den 4 sistlidne Jaouari, då ryktet om affåren, satt i rörelse genom fir Bergemanns bref, gjorde alla uadanflyxter omöjliga; Jag skulle hafva undvikit relevera denna framställning, som synes mig bättre passa uti ea infam lIibell, än uti en af muitårer författad förklaring tll militär domstol, och hade med föraktets tystaad gått den förbi, om den icke genom ett allmänt läst tiduingsblad blifvit, som det sagts mig, producerad jemte det öfriga af mina motparters förklaring. Det är af denna anledning, j2g appmanar förklaranderna i bevis leda om annat än anstånd är vordet af mig satt i fråga, eller Jag någonsin förnekat skyldigheten att infria den afgilne förbindelsen, skulle detta bevis, som jag förmodar, uteblifva, då hänskjuter jag det vederstyggliga af insinuationen i skötet på den eller dem, som till dess framkastande gjort sig vållande. Föröfrigt förekomma uti den afgifoe förklaringen åtskillhge ganska vackra och väl liudande anhorismer ——— O t — .7;—— — — -——— -- —— ? —-———.-—-—-——— —O— K ---—O—O— -..——L— ——----a I — — ÖA — vv — — — — — ——— —-———