I —Lreo— — br — — nr — — LL te i — AAA ret nn — — Lt tsenaen—n —o— — ——— .—.—— Ö—e—e——— he !te—— — — —————..Nqnmn;:;mm:sxe— oe— — — Sr — !veomx— — LL mm —-KZ w— Sr— — —-—-—--—-—--qLrn Ö—— Val HarvVaraDuc , OMMNCIH Ulldlvytiutylas dat 2U01:HA0Uilg mellan hvad som sades och gjordes under sammankomsten den 5 Januari då jag var frånvarande, och det som förehades den 7:de då jag var tillstädes , förorsakat d i förklaringen oriktigt uppgifna förhållanden. Härmed må nu vara huru som hälst, så vidhåller jag oförändrat, att det svar jag afgaf, på Grefve v. Platens yttrande, är ordagrant sådant det uti mitt förra anf-rande blifvit till Höglofl. Kongl. Krigs-Hofrätten meddeladt , och icke sådant, som det uti förklaringen finnes upptaget. Huruvida Premier-Löjtnant Liljehöök yurat sig eller icke, under sammankomsten den 7 Januari, öfverlemnar jag åt honom sjelf att afgöra; mig föreföll, sisom om han skulle förklarat sig icke dela den af Grefve v. Platen uttalade åsigt af affären. Hvad vidkommer den af Premier-Lojtnanterne Coijet och Meister framförda beråttelsen vill Hr Kont:e-amiralen m. m. C. af Klint, angående ändamålet med och resultatet af sammankomsten den 7 Januari, så har jag uti min förra inlaga till Höglofl. Kongl. Krigs-Hofrätten antydt berörde deras åtgärd, såsom varande obefogad, och enär ifrågavarande sammankomst icke var af Befälet beordrad, erfordras föga skarpsinnighet för att bedöma, huruvida det var nödvändigt eller ens passande att skicka eller låta bruka sig, såsom deputerade, för att inberätta en åtgärd, som de fordrat det jag skulle vidtaga, men som dock ej berodde på dem, utan på mig och ingen annan, samt, efter hvad som passerat, bordt anses såsom uafgjord och tvifvelaktig. Derefter nämnes uti förklaringen att ett senare sammanträde ägde rum den 24 Januari, som af mig sjelf var äskat, i den akt och mening, som jag till Hr Ami-ralen m. m. Grefve Cronstedt skulle hatva förklarat, neml. : för att erhålla ännu en opinionsyttring af graden, efter hvilken jag sedermera skulle rätta mitt handlingssätt , samt att vid berörde sammanträde, af mig och Premier-Löjtnant Liljehöök , skrifteliga anförande i ändamål att rätttärdiga mig blifvit uppläste. Vid denna del af förklaringen får jag ödmjukast genmäla, att något sammanträde icke ägde rum, mig vetterligen den 24, utan deu 29 Januari, såsom jag haft äran i mitt redan afgifne anförande anmäla, samt att detta sammanträde alldeles icke var af mig äskat, för alt än ytterligare erhålla någon opinionsyttring al graden till rättesnöre för uitt handlingssätt, utan af mig flera gånger förgälves begärt i afsigt att meddela kamraterna mitt vid första sammanträdet lofvade bestämda beslut, såsom mine skrifvelser till Friherre Knorring i detta ämne kunna vitsorda, i håndelse de infordras, äfvensom samma afsigt uttrycktes och innefattades uti det af mig vid sammanträdet den 29 afgifna skriftliga anförande. Visserligen har jag hört omtalas ett sammanträde , som emiellan den 7 och 29 Januari ägt rum, och hvartill kamraterne böra blifvit kallade genom Premier-löjtnant Coijet; men jag var icke härom averterad, ehuru mig blifvit sagt, att den mot mig ävägabragte affären äfven vid detta sammanträdet varit föremålet för öfverläggning. Huruvida så verkligen förhåller sig, känner jag icke och öfverlemnar åt Hr Krigsfiskalen att, om sådant må anses erforderligt, söka få utrönt befogenheten till detta sammanträde, samt hvad derunder förehades rörande min nu ifrågavarande sak. Af skyldig aktning och vördnad för högt uppsatte förmän , har jag uti min förra inlaga, ansett mig icke böra detaillera förhållandet med ifrågavande begäran om sammanträde , då detta icke oundgängligen påkallades i och för min rättmätiga saks behöriga utveckling och afgörande; men sedan man i den afgifne förklaringen icke synes vilja förstå den grannlagenhet, som varit orsaken till denna min underlåtenhet, samt derigenom så tillsägandes satt mig i den för mig obehagliga ställning, att antingen träda denna grannlagerhet allt för nära, eller ock lemna en oriktig framställning obesvarad; så är jag skyldig mig sjelf och desom i min sak skola döma, att om rätta förhållandet upplysa, nemligen: Sedan jag efter sammankomsten den 7 Januari, flere gånger skriftligen och muntligen begärt ett förnyat sammanträde emellan kamraterna inom Premierlöjtnants-graden , men detta ailtid blifvit af dem med afslag bemött; så ansåg jag mig föranlåten att hos Hr Amiralen m. m. C. af Klint, efter framställning om billigheten af min begäran i detta hänseende, utbedja mig det han mätte derom öfvertyga dem af mine kamrater, som visade sig obenägne till det begärda sammanträdet, och sålunda utverka mig detsamma, detta lofvade också bemälte Hr Amiral ynnestfullt att, (icke genom befallning utan) genom öfvertalande skäl söka för mig bereda. Min förundran var derföre stor, då jag på skriftlig anmodan af Amiralen Hr Grefve Cronstedt, hbegifvit mig till honom den 26 Januari om e. m. och under det enskilta samtal jag med bemälte Hr Grefve hade äran åtojuta; fann att det berodde på honom, huruvida det af mig begärda srmmantradet skulle äga rum eller icke. Samtalet emellan Hr Grefven och Amiralen PR I 1 Dh