RR rn a a tionen, eller om det icke ar tvertom dess representations-rätt, som underbåller dess betyderhet:och ger den inflytelse.. Om man ser sig omkring i hela Europa, så skall man finna, att Adelns tid, såsom serskilta stånd, såsom privilegierad korporation, dels redan de facto är förbi, dels med stora steg mnärmar sig till sitt upphörande. Den fortfar i Byssland, Ungern och Polen icke derföre att den är Adel, utan derföre att den är, hvad den fordom var i hela Europa, under ståndets blomstrande tid, den bildade klassen. Ju mer deremot medelklasseu tillväxt i själsodling och förmögenhet, destomer har Adelns anseende sjunkit, derföre att dess bildning förblandats med mezcdelklassens, och dess förmögenhet som ej kunnat förkofras genom de medel, hvaraf hon uppkomsmit: eröfingar, inkräktningar på landtmannens rätt och konungarnes ynnest, samt ej eller tillväxt genom samma väg som förkofrat medelklassens: handel och iadustri, har mera afän tilltagit. Fordom stark genom. de öfriga ståndens svaghet och obetydlighet, har hon i sin ordning blifvit svag, 1samma mån de andras betydenhet tillvext. Detta är det allmänna förhållandet i Europa. Derigenom har den ännu för ett halft sekel sedan otänkbara händelsen inträffat, att man i Fraukrike genom ettlagstiftande maktens beslut, formligen upphäft Adela, och att sådant skett, icke med våld vller förföljelse, utan under skratt och med det dödande ullägget, att vapen och imsiynier kunde hvar och en efter behag tillägga sig. I England förestår en krisis troligen Adeln såsom privilegierad kast, och den tyckes endast hafya valet mellan tvenne alternativer, antingea att frivilligt nedstiga från sin plars, eller att med vild bortträngas derifrån, för att förblandas i nationens omätliga massa. I Spanien, Tyskland och Italien äro väl ännu stora rikedomar hopade hos nägra få avceliga familjer; men mängden är fattig och saknar inflytelse. Detta sr det allmänna förhå!landet i Europa. Det återstår att efterse, om förhållandet hos oss är annorlunda. Hvar och en, det minsta bekant med ställningen och umgängeslifvets ton, vet ganska väl, att ståndsskillnad hos oss numera föga eller icke existerar, och att den finnes 1 umgänget ännu mindre, än mför lagen. Den Adelsman, som bröstade sig öfver sitt adelskap, som i grund af d-t, sökte förhäfva sig öfver den ofrälse, skulle göra sig löjlig, och försöket hörer derföre nu mera endast till sällsyntheterna. En Adelsman, som ej har något annat för sig än sitt diplom, vore det än så ganimalt, men saknar, — vi säga icke talanger, men relationer, förmögenhet eller skicklighet att producera sig, kommer icke längre, hvysrken i befordrinsväg eller: i umgängeskretsarna, än en ofrälse under samma förhållauden, och i förbindelser af hvad sasg som helst, vänskapligt umgänge och äktenskap göres ingen, eller så godt som ingen åtskillnad emellan frälse och ofrälse. De förmåner, som konstitution och lagar tillägga Adel!smannen : rättigheten till ett antal platser inom den högsta lagskipningen, beredningen och banken, samt ett högre forum i vissa fall, äro så obetydliga, att de öfriga klasserna icke hafva skäl att missunma den, eller att de icke kunna sägas upphäfva den allmänna jemlikheten emellan ståvden. Icke desto mindre existerar en ganska bestämd och omotsäglig ståndsskillnad, ett faktiskt företrade, beviljadt Adeln framför de öfriga stånden, hvilket det vore en orimlighet, att vilja sätta i fråga. Ser man sig omkring, så finner man Adelns inflytelse och preponderans märkbar öfverallt. — Beträder man hofvets krets, så ser man den uppfylla af Adeln, hvars medlemmar uteslutande omgifva Konungafanuljen, utgöra dess umgönge och bilda hvad man kunde kalla dess hushåll. Nedstiger man derifrån till statens värf, så finner man alla högre embetsrum befolkade med Adelsmän, och bland de lägre platserna så många upptagna at dem, som de möjligea kunna rymm.s. Gifves en bestöllning, som medför inkomsier, yttre glans eller inflytande, och till hvars förvärfvsnde ej fordras besvärliga studier, el!er hvars skötande icke kråfver vidsträckt omtanka och strängt arbete, så kan man. på förhand taga för gifvet, att den tillfaler en Adelsman, så framt någon sådan möjligen kan bli kandidat dertili. Om en ofrälse någon gång gyhnss af samma solskens blickar som bestråla adeln, om han sålnnda upphöjes till samma förminsrätt, som är det privilegierade ståndet beskärd, så måste han, med få undantag, först genom ett adelsdiplom initjerss i de invigdas mysterier, måste skudds af sig det ! orgerliga stofiet, för att få beträda , det ionersta af helgedomen. hvarifrån makt och glans och förmåpver utskiftas. Detta factum är så bestämdt, att den, som möjligen kunde tvifla derpå, endast be20 ÖJ IT I a 2 DIC 4 a