RR rn a a
tionen, eller om det icke ar tvertom dess representa-
tions-rätt, som underbåller dess betyderhet:och ger den
inflytelse.. Om man ser sig omkring i hela Europa,
så skall man finna, att Adelns tid, såsom serskilta stånd,
såsom privilegierad korporation, dels redan de facto är
förbi, dels med stora steg mnärmar sig till sitt upphö-
rande. Den fortfar i Byssland, Ungern och Polen ic-
ke derföre att den är Adel, utan derföre att den är,
hvad den fordom var i hela Europa, under ståndets
blomstrande tid, den bildade klassen. Ju mer dere-
mot medelklasseu tillväxt i själsodling och förmögen-
het, destomer har Adelns anseende sjunkit, derföre att
dess bildning förblandats med mezcdelklassens, och dess
förmögenhet som ej kunnat förkofras genom de medel,
hvaraf hon uppkomsmit: eröfingar, inkräktningar på
landtmannens rätt och konungarnes ynnest, samt ej el-
ler tillväxt genom samma väg som förkofrat medelklas-
sens: handel och iadustri, har mera af- än tilltagit.
Fordom stark genom. de öfriga ståndens svaghet och
obetydlighet, har hon i sin ordning blifvit svag, 1sam-
ma mån de andras betydenhet tillvext. Detta är det
allmänna förhållandet i Europa. Derigenom har den
ännu för ett halft sekel sedan otänkbara händelsen in-
träffat, att man i Fraukrike genom ettlagstiftande mak-
tens beslut, formligen upphäft Adela, och att sådant
skett, icke med våld vller förföljelse, utan under skratt och
med det dödande ullägget, att vapen och imsiynier kun-
de hvar och en efter behag tillägga sig. I England
förestår en krisis troligen Adeln såsom privilegierad
kast, och den tyckes endast hafya valet mellan tvenne
alternativer, antingea att frivilligt nedstiga från sin
plars, eller att med vild bortträngas derifrån, för att
förblandas i nationens omätliga massa. I Spanien,
Tyskland och Italien äro väl ännu stora rikedomar ho-
pade hos nägra få avceliga familjer; men mängden är
fattig och saknar inflytelse. Detta sr det allmänna för-
hå!landet i Europa. Det återstår att efterse, om för-
hållandet hos oss är annorlunda.
Hvar och en, det minsta bekant med ställningen och
umgängeslifvets ton, vet ganska väl, att ståndsskillnad
hos oss numera föga eller icke existerar, och att den
finnes 1 umgänget ännu mindre, än mför lagen. Den
Adelsman, som bröstade sig öfver sitt adelskap, som i
grund af d-t, sökte förhäfva sig öfver den ofrälse,
skulle göra sig löjlig, och försöket hörer derföre nu
mera endast till sällsyntheterna. En Adelsman, som
ej har något annat för sig än sitt diplom, vore det än
så ganimalt, men saknar, — vi säga icke talanger, men
relationer, förmögenhet eller skicklighet att producera
sig, kommer icke längre, hvysrken i befordrinsväg eller:
i umgängeskretsarna, än en ofrälse under samma för-
hållauden, och i förbindelser af hvad sasg som helst,
vänskapligt umgänge och äktenskap göres ingen, eller
så godt som ingen åtskillnad emellan frälse och ofrälse.
De förmåner, som konstitution och lagar tillägga Adel!s-
mannen : rättigheten till ett antal platser inom den hög-
sta lagskipningen, beredningen och banken, samt ett
högre forum i vissa fall, äro så obetydliga, att de öf-
riga klasserna icke hafva skäl att missunma den, eller
att de icke kunna sägas upphäfva den allmänna jem-
likheten emellan ståvden.
Icke desto mindre existerar en ganska bestämd och
omotsäglig ståndsskillnad, ett faktiskt företrade, bevil-
jadt Adeln framför de öfriga stånden, hvilket det vore
en orimlighet, att vilja sätta i fråga. Ser man sig om-
kring, så finner man Adelns inflytelse och preponde-
rans märkbar öfverallt. — Beträder man hofvets krets,
så ser man den uppfylla af Adeln, hvars medlemmar
uteslutande omgifva Konungafanuljen, utgöra dess um-
gönge och bilda hvad man kunde kalla dess hushåll.
Nedstiger man derifrån till statens värf, så finner man
alla högre embetsrum befolkade med Adelsmän, och
bland de lägre platserna så många upptagna at dem,
som de möjligea kunna rymm.s. Gifves en bestöll-
ning, som medför inkomsier, yttre glans eller inflytan-
de, och till hvars förvärfvsnde ej fordras besvärliga
studier, el!er hvars skötande icke kråfver vidsträckt
omtanka och strängt arbete, så kan man. på förhand
taga för gifvet, att den tillfaler en Adelsman, så framt
någon sådan möjligen kan bli kandidat dertili. Om
en ofrälse någon gång gyhnss af samma solskens blic-
kar som bestråla adeln, om han sålnnda upphöjes till
samma förminsrätt, som är det privilegierade ståndet
beskärd, så måste han, med få undantag, först genom
- ett adelsdiplom initjerss i de invigdas mysterier, måste
skudds af sig det ! orgerliga stofiet, för att få beträda
, det ionersta af helgedomen. hvarifrån makt och glans
och förmåpver utskiftas. Detta factum är så bestämdt,
att den, som möjligen kunde tvifla derpå, endast be-
20 ÖJ IT I a 2
DIC 4 a