icks ville föreställa sig — de till och med skulle lägga
sig till Barceona? — Sedan han ytterligare sys: selsatt
sig med ea hop möjligen inträffande händelser, till hvil-
ska förhållanderne i Spanien kunde gif.a anledning, slöt
Talaren med en uppmaniag bill regeringen, att vara be-
tänkt på alt sätta sjöväsendet på ea respektabel fot, och
i synnerhet att öka anialet af ångfartyg, hvaraf Frank-
rike blott har 23 a 30, då Eugland deremot råknar
omkring 1500. De penningar, som dertill användas,
skulle göra mera gagn, än de, som blifvit nedlagde i
oayttiga monumenter,
ilr Virey frågade om regeringen förvissat sig, att ic-
ke Fraosyska krigsfångar från fälttåget 1812 ännu för-
smägtade 1 det iare af Siberien? — Grupper af deputerade
pratade så högt, att Hr Virey icke mera hördes.
Hr Dupia bad dem hålla sig tysta, exaedan här icke vare
fråga hbvarken om Grekland eller Spanien, utan om
Franosmän , som voro lefvande begrafna i Siberiens öde-
marker. .
Marskalk Maison svarade på den föregående talarens
fråga, att han ander sitt vistande i Ryssland, såsom
ambassadör, användt alla medel, för att upptäcka huru-
vida ännu Frausmänr funnos kringspridda 1 Siberien.
Ryska regeringen hade, så mycket det stått i hennes
förmåga, uuderstödt hans bemodanden 1 denne väg.
Men man hade icke funnit några Fransmän i Siberien,
med undantag af några få, som der nedsatt sig, och
. icke. ville återvända till Frankrike. Skulle ytterligare
några spår upptäckas till sådane olycklige, så skulle
Fransyska missionen i Petersburg på allt sätt söka be-
fordra deras återvändande till Frankrike.
Hr Piscarory, som fordom tjent under general abvi-
er.i Grekland; återkom till förhållandet i nämnde land,
och skildrade Bäyrarnes framfart med nästan ännu mör-
kare färger, än Hr Lamartine gjort. De Bäyerske solda-
terne, påstod han, voro så mycket mera onyttiga, som
vid de ständigt förnyade upploppea de icke ens kunde
användas till deras dämpande, af fruktan att deri-
genom ännu mera förbittra folket. — De höllos der-
före ständigt inaneslutne i de fasia platserne, der
de gjorde ingeoting, hvilket också mest öfverens-
stämde med deras böjelse. - Greklands flotta, som
var så mäktig under frihetskriget, fanns icke mer;
Hydras, Spezzias flor var förbi. Alla de summor
Bäyrarne fått ait disponera, genom de båda första seri-
erna af statslånet, hade af dem blifvit bortslösade och
förtä da, utan ringaste nytta för landet. Iugeun landsväg ha-
de: blifvit anlagd, ingen allmänt nyttig inrättning
af något slag kommit till stånd. Under sådana om-
sävdigheter förestod otvifvelaktigt en katastrof, och
om äf.en vid en sådan Bäyrarne behöllo öiverhanden,
— hvilket talsrea hvarken kuade hoppas eller förmoda —
så skulle en sådan framgång blott tjena att göra Rysslands
infly.ande öfvervägande, då deremot Grekland, ifall det
vore verkligen irutt och koastitutionellt, skulie bhfva en
naturlig bundsörsandt for Frankrike. Frankrike borde
derföre icke bevilja uibetalaingen af tredje serien af
Grekiska lånet, utan under följande trenne vilkor: 1)
att de Bäyerske trupperne, ministrarne och öfige em-
betsmän bemskickades; 2) att den utlofvade konsttuiio-
nen proklamerades, och 3) att noga räkenskap aflades
för användandet af de båda första serierne af lånet.
Gieklaud under Båyrernes ok hknade Parihenons mar-
,.sortaflor i Lord Elgims orena händer. i
Hr Thiers beträdde nu ånyo tribunen, för att, som
han lofvade, meddela några förklaringar öfver de 4
hufvugpuukter, som de föregående talarne behandlat,
nemligeu Krakaus och Greklands förhållanden, Spanien
och den Preussisk-Tyska frågan. Han erinrade likväl
på förhand, att hän ämnade gå till väga med mycken
försigtighet, emedan, ehuru dessa stora angeligenheter i
aiimänhet vissecligen hörde till ämnena för tribunen,
gjorde deras detaljer det likväl icke, och aldraminstsa-
dana ämnen, rörande hvilka underhandlingar just nu ega
rum. Ivgen skall eiler kunna säga, att han öfverskri-
dit den gräns han föresksilvit sig; tvärtom vore hans
förklaringar af det slag, att de nästan ingen!ing förkla-
rade.
1 afseende på Krakau, jemförde han först med hvar-
audra de båda bekanta artiklarna i Wienska kongress-
akten, hvaraf den ena föreskrifver, att ingen främmande
väpnad makt, under hvad förevänning som helst, nå-
zonsin må beträda Krakaus område; och den andra å-
lagger fristaten Krakau den skyldighet, att icke lemna
iuflyktsort åt någon öfverlöpare, desertör eller dömd
brottsling från, de tre skyddsmakternas område, utan at
tvertom, på defäs begäran, genast uilemna hvarje sådan.
A? deana jemförelse drog Hr Thiers äen slutsats, att
skvddsmakterna således måste hafva egt rättighet, ait,
med öfverträdelse af den förstnämnda artikeln, tilltvinga
ve as IAla vännan iNmMarech UnAfollandaet of dan an.