icks ville föreställa sig — de till och med skulle lägga sig till Barceona? — Sedan han ytterligare sys: selsatt sig med ea hop möjligen inträffande händelser, till hvilska förhållanderne i Spanien kunde gif.a anledning, slöt Talaren med en uppmaniag bill regeringen, att vara betänkt på alt sätta sjöväsendet på ea respektabel fot, och i synnerhet att öka anialet af ångfartyg, hvaraf Frankrike blott har 23 a 30, då Eugland deremot råknar omkring 1500. De penningar, som dertill användas, skulle göra mera gagn, än de, som blifvit nedlagde i oayttiga monumenter, ilr Virey frågade om regeringen förvissat sig, att icke Fraosyska krigsfångar från fälttåget 1812 ännu försmägtade 1 det iare af Siberien? — Grupper af deputerade pratade så högt, att Hr Virey icke mera hördes. Hr Dupia bad dem hålla sig tysta, exaedan här icke vare fråga hbvarken om Grekland eller Spanien, utan om Franosmän , som voro lefvande begrafna i Siberiens ödemarker. . Marskalk Maison svarade på den föregående talarens fråga, att han ander sitt vistande i Ryssland, såsom ambassadör, användt alla medel, för att upptäcka huruvida ännu Frausmänr funnos kringspridda 1 Siberien. Ryska regeringen hade, så mycket det stått i hennes förmåga, uuderstödt hans bemodanden 1 denne väg. Men man hade icke funnit några Fransmän i Siberien, med undantag af några få, som der nedsatt sig, och . icke. ville återvända till Frankrike. Skulle ytterligare några spår upptäckas till sådane olycklige, så skulle Fransyska missionen i Petersburg på allt sätt söka befordra deras återvändande till Frankrike. Hr Piscarory, som fordom tjent under general abvier.i Grekland; återkom till förhållandet i nämnde land, och skildrade Bäyrarnes framfart med nästan ännu mörkare färger, än Hr Lamartine gjort. De Bäyerske soldaterne, påstod han, voro så mycket mera onyttiga, som vid de ständigt förnyade upploppea de icke ens kunde användas till deras dämpande, af fruktan att derigenom ännu mera förbittra folket. — De höllos derföre ständigt inaneslutne i de fasia platserne, der de gjorde ingeoting, hvilket också mest öfverensstämde med deras böjelse. Greklands flotta, som var så mäktig under frihetskriget, fanns icke mer; Hydras, Spezzias flor var förbi. Alla de summor Bäyrarne fått ait disponera, genom de båda första serierna af statslånet, hade af dem blifvit bortslösade och förtä da, utan ringaste nytta för landet. Iugeun landsväg hade: blifvit anlagd, ingen allmänt nyttig inrättning af något slag kommit till stånd. Under sådana omsävdigheter förestod otvifvelaktigt en katastrof, och om äf.en vid en sådan Bäyrarne behöllo öiverhanden, — hvilket talsrea hvarken kuade hoppas eller förmoda — så skulle en sådan framgång blott tjena att göra Rysslands infly.ande öfvervägande, då deremot Grekland, ifall det vore verkligen irutt och koastitutionellt, skulie bhfva en naturlig bundsörsandt for Frankrike. Frankrike borde derföre icke bevilja uibetalaingen af tredje serien af Grekiska lånet, utan under följande trenne vilkor: 1) att de Bäyerske trupperne, ministrarne och öfige embetsmän bemskickades; 2) att den utlofvade konsttuiionen proklamerades, och 3) att noga räkenskap aflades för användandet af de båda första serierne af lånet. Gieklaud under Båyrernes ok hknade Parihenons mar,.sortaflor i Lord Elgims orena händer. i Hr Thiers beträdde nu ånyo tribunen, för att, som han lofvade, meddela några förklaringar öfver de 4 hufvugpuukter, som de föregående talarne behandlat, nemligeu Krakaus och Greklands förhållanden, Spanien och den Preussisk-Tyska frågan. Han erinrade likväl på förhand, att hän ämnade gå till väga med mycken försigtighet, emedan, ehuru dessa stora angeligenheter i aiimänhet vissecligen hörde till ämnena för tribunen, gjorde deras detaljer det likväl icke, och aldraminstsadana ämnen, rörande hvilka underhandlingar just nu ega rum. Ivgen skall eiler kunna säga, att han öfverskridit den gräns han föresksilvit sig; tvärtom vore hans förklaringar af det slag, att de nästan ingen!ing förklarade. 1 afseende på Krakau, jemförde han först med hvaraudra de båda bekanta artiklarna i Wienska kongressakten, hvaraf den ena föreskrifver, att ingen främmande väpnad makt, under hvad förevänning som helst, nåzonsin må beträda Krakaus område; och den andra ålagger fristaten Krakau den skyldighet, att icke lemna iuflyktsort åt någon öfverlöpare, desertör eller dömd brottsling från, de tre skyddsmakternas område, utan at tvertom, på defäs begäran, genast uilemna hvarje sådan. A? deana jemförelse drog Hr Thiers äen slutsats, att skvddsmakterna således måste hafva egt rättighet, ait, med öfverträdelse af den förstnämnda artikeln, tilltvinga ve as IAla vännan iNmMarech UnAfollandaet of dan an.