nom. Ett starkt band på makarna, att bemöta hvarandra med aktning, var lättheten att vinna äktenskapssk Inad för den minsta förolämpning mot hedern, och till de exempel författaren anfört på dena känslofullhet, nordiska ungdomen hyste för sina älskarinnor och dessa tillbaka för sina älskare, kunde mångfaldiga tilläggas Y nästan alla Nordens sagor. Utom en Bjalmar och ngeborg, en Hagbart och Sigae, erindrar man sig skal: de Kormak, Nordens Petrarcha, som hela sim lifstid kämpade och sjöng för sin förlorade Stengjerda ; Kjar: tans sorg öfver Gudrunas förlust, Ogu, som ej ville öfverlefva sin svärdsfallna Hergrim, Helga som nedsjönk döende på sin Gunlangs kappa, och otaliga ani dra dyhka exempel. Ben frihetsanda, som rådde öfver allt 1 Norden, visade sig äfven i barnens uppfostran. Utan tvång och hård aga uppväxte barnet under för äldrars och fosterfäders tillsyn, och lika som under lek : inöfvades det tillalla tidens idrotter. Författaren kommer från deita :mne till Nordens räringsfång. Under det jagt, boskapsskötsel, fiske och åkerbruk skaffade folket de första nödvändiga behofven, saknade de ej de ofverflödsvaror, som handeln kunde gifva; och så stora vådor den också var underkastad både till sjös af vikingar, och till lands af stigmän eller skogsröfvare, så förvånades dock de första christoa missionärerna öfver den rikedom af guld, silfver och andra öfverflödsvaror, de funno i Sverige. äkert är, att en stor del deraf bör tillskrifvas handeln, om också mycket inkommit genom vikingafårder. , Med en tillväxande handel går vanligtvis konstflit äfven i bredd, och författaren har efter de nyaste forskninsar, i synnerhet Finn Magnusens, lemnat oss en teckning deraf, som satter vära förfäder i ett fördelaktigt ljus. Ett folk, som med den tidens ofullkomliga verktyg byggde skepp så stora, som våra fregatter, med högsta elegans och skicklighet, som inlade sina vapen med guld och silfver, som prydde sma boniugar med basreliefer och broderade tapeter, samt sina tempel med bildstoder, — ett sådant folk kunde hvarken sakna skönhet, känsla eller hävdighet, äfvensom det tycke de hade för prydliga drägter vittnar, att de redanZvoro ofver vildhetens första gränsor, och att praktkärlek var väckt hos dem genom förbindelse med viländska folkslag. Så tarfliga de voro i sin husliga lefnad, i afseende på mat och dryck, som blott inskränkte sig ull hvad deras eget land gaf, och der ölet och mjödet var det enda, som öfverflödade, så visste de dock att förljufva sina samqväm med ädlare nöjen. Sådana voro muntra samtal, musik och dans. Harpans slag, som ansågs fröjda sjelfva Gudarna, förskönade festerna, och under det de äldre efter slutad måltid fortforo att glamma vid hornet, och att höra skaldernas sånger, reste sig de yngre till sång, dans och lekar. , Sådan är den teckning författaren lemnar af sederna under hedniska tiden, och den kan bäst slutas med hans egna ord, att Svenskarna voro ett folk, som genom sitt för all mensklig bildning öppna sinne, geaom sin migtiga vilja och kraft, genom sina bragder och minnen, väl förtjenar en lika odödlighet, som Homeri hjeltar. Sista afdelningen af detta förtjenstfulla arbete har författaren eznat åt en skildring af cbristendomens inlörande i Sverige, hvarmed han inträder på det egentliga historiska området, emedan källorna här blifva rikhaltigare och händelserna mera säkra. Hans teckning af de första hedningaomvändares lefnadsoden, af de hinder, som satte sig emot ehristendomens framsteg, och fördröjde dess fullkomliga seger nära trenne sekler, äfvensom af de omständighet ter, som gynnade dess utspridande, äro af författaren med dess vanliga historiska konst, i en lika så intagande, som redig tafla, framstälida. Vi önska uppriktigt, och som vi tro flera med oss, att Svenska allmänhetens deltagande må uppmuntra författaren, att fortsätta sin lika så mödosamma som hedrande bana, och sätta honom i stånd, att gifva vår litteratur den dyrbara skänken af en utförlig klassisk Svensk historia. BOEDRNTERES TE TAR KROG AMN TI RTR FART TA LTR TASTE IPA BERIT DETTA SEELE IA AE RA NÄ RS .