uppenbar kränkning af traktaterne af 1815, hvilka, så-
so. detsynes, maa ämnar upprätthålla och efterlefva i
alla punkter, som äro betungande för Frankrike, då
deremot de absolutistiska - makterne icke göra sig
något samvete af att bryta dessa traktater, sa
ofta de stå dem i vägen. Äfven i afseende på
Spanien hade ministere bordt yttra sig tydligare.
Telaren var bland devcas antal, som genast vid utbrottet
at den Cailistiska insurrektionen, eller åtminstone straxt
etter det pretendenten, genom Frankrikes efterlåtenhet,
ankommit till krigsteatern, trodde att Frankrike borde
interveaera. En sådan intervention, i frihetens intresse,
skulle utomdess hafva erbjudit Spaniorarna någon er-
sättning för de förra interventionerne 1808 och 1823,
at hvilka dea ena företogs i usurpationens intresse, den
andra i despotismens. - Nu deremot ansåg talaren en
miervention olämplig, åtminstouc så länge till dess Cor-
tes åter sammantrådt i Madrid, och, såsom de enda
legitima organerna för nationens vilja, uttalat sin önskan
om en. sådan. För öfrigt sysselsatte sig talaren med att
försvara förbundet med England, mot Hertigen af Fitz-
james, och yttrade slutligen sin förvåning öfver, att ar-
mceen ånnu alltid fortfor att hållas på fullständig krigs-
fot, då likvål ministrarne aldrig nog kunde prisa det
vänskapliga förhållande, som rådde mellan Frankrike
och alla Europeiska makter.
Öfverste Bricqueville angrep derpå regeringens poli-
tik i allmänhet, emedan det var uppenbart, att i alla
forhållandea till främmande makter :cke så mycket na-
tionens. intresse, som fastmera dynastiens, rådfrågades.
Frankrike, sager man, har åter blifvit upptaget i skötet
af den Europeiska sta!sfamiljen. Det måste väl således
hafva utträdt eller blifvit utstött derifrån. Och då ville
talaren fråga. hvilka förändrade omständigheter, som
åstadkommit denna förändrade saxernes ställning? Han
kunde icke finna, att det absolutistiska Europa gått ifrån
sina förra principer, alltså måste väl Frankrike eller
fastmera dess regering hafva frånträdt: de grundsatser,
som fö ut tillskyndat det den äran, . att uteslutas från
den der hyggliga familjföreningen. De absolutis iska rege-
ricgarnes despotism märktes blott af det skalet mindre
för närvarande, än under de föregående åren, att dess
verk gått så raskt framåt, att foga eller intet återstår att
göra. Sedan Polens nationalitet blifvit bortspelt, Italien
åter böjdt under det gamla oket, Tyska kamrarnes mun
ulläppt, pressen krossad, och alla frisinnade män inom
de absolutistiska regeriagarnes områden, eller så långt
de kunnat komma ät dem, drifna i landsflykt eller in-
spårrade, så låg det väl i sakens natur, att den så
smycket prisade moderationen hos dessa regeringar skulle
ioställa sig sjelfmant. Vår regering har orätt att räkna
sg till fortjenst, att hafva återfört dem till denna mo-.
deration. Hon har endast derigenom gjort sig ange-
näm för dessa regeringar, att hon, så mycket af hen-
ne erodt; följt de sifna befallningarne, efterapat
ce gifna exemplen. Vi hafva nyligen sett p.of häraf i
de trakasserier, hou beredt de koniedereiade Poiackar-
ne, hvilka man är tack skyldig, att de frivilligt aflägs-
nat sig från Frankrike, och derigenom sparat regerin-
gen den skammen, att med våld låta släpa dem från
Paris, för att derigenom visa en artighet åt Ryska am-
bassadoren. Fastän talaren, under sådana omständig-
heter, var öfvertygad, att regeringen föga skulle lyssna
till hansreklamationer, så kunde han dock icke under-
låta att fråga ministrarne, huru det hängde tillsamman
med priosarnes resa till Tyskland. (Knot från centern.)
Utan att vilja kasta en förmäten blick in i diplomati-
ers mysterier, eller vilja titta det ännu mysteriösare
kungliga prerogativet bakom kulisserna, bade talaren,
såsom l!edamot af kammaren, rättighet att fråga efter
an:edninge. och ändamålet med denna resa, vid hvilken
läveligen andra kombinationer kunde fastas , hvilka åter
ginge ut på penningeutgifter. Men om man också, så-
som sakerna nu stå, måste öfvergifva tankan på ära
och rykte och alla de fördelar, Julirevolutionen lofvat
oss, så bör man dock icke lättsinnigt lemna ifrån sig
den enda rättighet, som folkets representanter annu ega,
nemligen den, att vaka öfver, att icke allför mycket
penningar bortslösas, utan gagn och utan ära för sta-
ten.
Hr Lamartine började med ett försvar för alliansen
med England, och belyste derjemte en mängd andra
förhållanden, som hade afseende på den utrikes polhti-
ken I synnerhet fört:enar hvad han yttrade om Grek-
land, serdeles uppmärksamhet. Jag vet — sade han —
att man begirt hos vår regering, att tredje serien
af det Grekiska Månet, för hvilket vi jemte Eng-
lind och Ryssland gått i borgen, måtte få upptagas.
Ochnu frågar jag ministrarne, om de äro sionade
ar kasta våra skattdragandes penningar i gapet på den
ansrki och de mtriger, som för närvarande spela mä-
stare i Grekland? Jag frågar dem om Greklands omk-
liga :egering uppfyllt ens ett enda af de vilkor, under
hvilka garantien för detia lån öfvertogs? Jag ser i det