än af cgen känsla af förtrytelse — jag nu anser mig
örpligtad att framställa följande reconventions-påståenden.
Jag har redan förut tillkännagifvit, att Commercerådet
coh Riddaren Wijk är det verkliga och förnämsta drifnju-
jet i den helfvetesmaschin, man emot mig begagnat — och
det är således i sin ordning, att jag emot Herr Wijk rik-
tar initt första yrkande.
Herr Wijk har inför Eandshöfdingeembetet falskeligen
angifvit mig för brott, som å heder och ära gå. Han har
derstädes ä mig yrkat reklamation och häkte, utan att jag
till nagot brott varit förvunnen, och utan sådan uppenbar
missgerning, der jag bort gripas och häktas för. Hyarför-
utan Herr Wijk, hos Landshöfdingeembetet, skriftligen för-
buudit sig till ansvar för all den påföljd, som i och för
deuna arrestering kunde äga rum. I grund af 20 Kap. 7 S
Missgerningsbalken, jemförd med Kongl. förördningen den
ao Jan. 1779 och 6r Kap. S Missgerningshalken, yrkar
jag a7vitså, att Herr Commercerådet och Riddaren Wijk,
må för denna olaga arrestering, dömas till ett års fän-
16 sk. B:co.
Herr Wijk har dessutom icke allenast inför dorhstol
fortsatt dess hos Landshöfdingeembetet gjorda falska angif-
velse, och sökt densamma i bevis leda; han har likaledes
jatit de antagna ombud, vice Häradshöfdingen Göok, å
mig derföre yrka avsvar, och påstått detta ansvar böra be-
stämmas efter 18 Kap. 3. S samt 16 Kap. 4 Handelsbal-
ken, jemförde med 43 8 Konkurslagen, äfvensom efter 42
Kap. 1 S Missgerningsbalken, jemfördt med Kongl. brefvet
den vo Dec. 1737 och Kongl förklaringen den 23 Mars
1807; hvadan ock då 60 Kap. 198 Missgerningsbalken stad-
gar att den, som gifver någon an inför rätta eller Konun-
gens Befallningshafvande för den sak, som går a Hf eller
ära hans, och vill honom dertill binda, men gitter det ej,
samt sådant falskeliga af argt uppsåt gjort, skall derföre
stånda samma straff som den angifne bort undergå, om hän
brottslig varit; så och då Herr Wijks arga uppsåt är mer
än tillräckligt uppdagadt, genom hans öfriga behandling af
denna affär, samt Herr Wijk genom dess ombud, uti före-
nämnde påstående, sjelf bestämt delagrum, hvarefter an-
gifvelsen bör bedömas, så har han tvungit mig, att, ouk-
tadt min böjelse för en lindrigare åsigt å honom, i grund
af de emot mig åberopade lagrum, yrka, att han; Com-
merceradet och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-or-
den, Olof Wijk, må för denna falska och af argt uppsåt
framställda avgifvelse, den han icke gittat i någon mån i
hevis leda, stillas i halsjern i one timmar, samt derefter
straffas med arbete å någon kronans fästning i 5 år, hvar-
förutan och då Herr Wijk genom dess svåger och under-
ordnade organ, ansvarige ntgifvaren af Götheborgs Han-
dels- och Sjöfarts-tidning, låtit i samma tidningsblad of-
featliggöra, att åberopandet af 42 Kap. I S Missgernings-
balken, skulle åsyfta att skärpa straffet med ett och annat
jar spö; så hemställer jag i ödmjukhet, om icke äfven
dessa par spö må Herr Wijk beniäget förunnas.
Den skada och det lidande Herr Wijk genom sitt brotts-
liga förfarande förorsakat mig och min olyckliga moder ,
kan icke i ziffertal bestämmas, men som handelsfirman C.
Lidbäcks Enkas Comp. fallissement, och förlusten af min
moders enskildta egendonr, devaf varit en beklaglig följd,
så yrkar jag, det Herr. Wijk, såsom skadestånd till mig,
må ådömas genast godteöra nämnde handelsfirmas kredito-
rer, hela deras af nämnde firma egande fordringsbelopp,
jemte räntor och öfrige omkostnader, samt dessutom till
min moder återställa, eller till fullt värde henne ersätta,
all den, heunes censkildta egendom hon nu varit nödsakad
att till godtgörelse af handelsfirmans skulder ät herrar kre-
ditorer afträda.
Herrar Grosshandlarne ÅA. E. Heger, J. A. Westerberg
och G. F. Hennig, hafva väl lika med Herr Wijk, delta-
git i arresteringsåtgärden, samt de emot mig gjorde angif-
velser, dem de likaledes sökt i bevis leda, äfvensom del-
tagit uti straffbestämmelserne emot mig; men då jag anse
deras förfarande hafva varit mindre en följd af argt upp
såt, än af Herr Wijks förledande och ögonblickets förvil-
lelser, så inskränker jag mig till det påstående, att nämn-
de Heger, Westerberg och Hennig, må hvar för sig dö-
mas för arresteringsåtgärden, till ett års fängelse och 33
R:dr 16 sk. böter, samt för den emot mig gjorda angif-
velse efter 60 Kap. 2 8 Missgerningsbalken, eller att böta
20 daler silfvermynt, samt inför rätten göra mig offentlig
afbön, äfvensom lika med Herr Wijk, en för alla och alla
för en, vara mig ansvarige derföre, att här ofvan yrkade
skadestånd , må till sitt fulla belopp redligen utgå.
Härförutan har Herr Göök tagit sig talan, äfven för de
öfrige i denna sak instämde målsegare, och påstått angif-
velserne, äfvensom de yrkade straffbestämmelserne vore å
deras vägnar framställde, och Kämnersrätten har genom
särskildt beslut gillat denna hans behörighet; men då jag
är fullt öfvertygad,, att de, långt ifrån att deltaga uti,
tvertom i högsta grad ogilla åtalet emot mig; så ock, ehn-
ru jag, i följd af den ansvarighet, hvaruti de sålunda blif-
vit försatte, nödgas å dem, som Rätten anser vara Herr
Gööks hufvudmän i denna fråga, yrka det ansvar och det
skadestånd, som här ofvan, i afseende på Herrar Heger,
Westerberg och Hennig är framställdt, gör jag härvid lik-
väl det uttryckliga förbehåll, att detta mitt yrkande icke
afser någon af dem, hvilka antingen redan förklarat eller,
då de vid Kiämnersrätten blifva häröfver hörde, bestämdt
förklara, det de icke velat deltaga i det brottsliga förhål-
landet emot mig, och ej eller uppdragit åt Herr Göök, att
å deras vägnar framställa de sanslösa yrkanden, som uti
hans slutpåståenden innefattas.
Götheborg den 13 Maj 1836.
Henr. Christ. Lidbäck.
Afskriftens enlighet med original-handlingen intygar
Götheborg den 13 Maj 1836.
Ex officio
G. Lundgren.
gelse, och att böta 100 daler, silfvermynt, med 33 Rdr:
mm - -