än af cgen känsla af förtrytelse — jag nu anser mig örpligtad att framställa följande reconventions-påståenden. Jag har redan förut tillkännagifvit, att Commercerådet coh Riddaren Wijk är det verkliga och förnämsta drifnjujet i den helfvetesmaschin, man emot mig begagnat — och det är således i sin ordning, att jag emot Herr Wijk riktar initt första yrkande. Herr Wijk har inför Eandshöfdingeembetet falskeligen angifvit mig för brott, som å heder och ära gå. Han har derstädes ä mig yrkat reklamation och häkte, utan att jag till nagot brott varit förvunnen, och utan sådan uppenbar missgerning, der jag bort gripas och häktas för. Hyarförutan Herr Wijk, hos Landshöfdingeembetet, skriftligen förbuudit sig till ansvar för all den påföljd, som i och för deuna arrestering kunde äga rum. I grund af 20 Kap. 7 S Missgerningsbalken, jemförd med Kongl. förördningen den ao Jan. 1779 och 6r Kap. S Missgerningshalken, yrkar jag a7vitså, att Herr Commercerådet och Riddaren Wijk, må för denna olaga arrestering, dömas till ett års fän16 sk. B:co. Herr Wijk har dessutom icke allenast inför dorhstol fortsatt dess hos Landshöfdingeembetet gjorda falska angifvelse, och sökt densamma i bevis leda; han har likaledes jatit de antagna ombud, vice Häradshöfdingen Göok, å mig derföre yrka avsvar, och påstått detta ansvar böra bestämmas efter 18 Kap. 3. S samt 16 Kap. 4 Handelsbalken, jemförde med 43 8 Konkurslagen, äfvensom efter 42 Kap. 1 S Missgerningsbalken, jemfördt med Kongl. brefvet den vo Dec. 1737 och Kongl förklaringen den 23 Mars 1807; hvadan ock då 60 Kap. 198 Missgerningsbalken stadgar att den, som gifver någon an inför rätta eller Konungens Befallningshafvande för den sak, som går a Hf eller ära hans, och vill honom dertill binda, men gitter det ej, samt sådant falskeliga af argt uppsåt gjort, skall derföre stånda samma straff som den angifne bort undergå, om hän brottslig varit; så och då Herr Wijks arga uppsåt är mer än tillräckligt uppdagadt, genom hans öfriga behandling af denna affär, samt Herr Wijk genom dess ombud, uti förenämnde påstående, sjelf bestämt delagrum, hvarefter angifvelsen bör bedömas, så har han tvungit mig, att, ouktadt min böjelse för en lindrigare åsigt å honom, i grund af de emot mig åberopade lagrum, yrka, att han; Commerceradet och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden, Olof Wijk, må för denna falska och af argt uppsåt framställda avgifvelse, den han icke gittat i någon mån i hevis leda, stillas i halsjern i one timmar, samt derefter straffas med arbete å någon kronans fästning i 5 år, hvarförutan och då Herr Wijk genom dess svåger och underordnade organ, ansvarige ntgifvaren af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning, låtit i samma tidningsblad offeatliggöra, att åberopandet af 42 Kap. I S Missgerningsbalken, skulle åsyfta att skärpa straffet med ett och annat jar spö; så hemställer jag i ödmjukhet, om icke äfven dessa par spö må Herr Wijk beniäget förunnas. Den skada och det lidande Herr Wijk genom sitt brottsliga förfarande förorsakat mig och min olyckliga moder , kan icke i ziffertal bestämmas, men som handelsfirman C. Lidbäcks Enkas Comp. fallissement, och förlusten af min moders enskildta egendonr, devaf varit en beklaglig följd, så yrkar jag, det Herr. Wijk, såsom skadestånd till mig, må ådömas genast godteöra nämnde handelsfirmas kreditorer, hela deras af nämnde firma egande fordringsbelopp, jemte räntor och öfrige omkostnader, samt dessutom till min moder återställa, eller till fullt värde henne ersätta, all den, heunes censkildta egendom hon nu varit nödsakad att till godtgörelse af handelsfirmans skulder ät herrar kreditorer afträda. Herrar Grosshandlarne ÅA. E. Heger, J. A. Westerberg och G. F. Hennig, hafva väl lika med Herr Wijk, deltagit i arresteringsåtgärden, samt de emot mig gjorde angifvelser, dem de likaledes sökt i bevis leda, äfvensom deltagit uti straffbestämmelserne emot mig; men då jag anse deras förfarande hafva varit mindre en följd af argt upp såt, än af Herr Wijks förledande och ögonblickets förvillelser, så inskränker jag mig till det påstående, att nämnde Heger, Westerberg och Hennig, må hvar för sig dömas för arresteringsåtgärden, till ett års fängelse och 33 R:dr 16 sk. böter, samt för den emot mig gjorda angifvelse efter 60 Kap. 2 8 Missgerningsbalken, eller att böta 20 daler silfvermynt, samt inför rätten göra mig offentlig afbön, äfvensom lika med Herr Wijk, en för alla och alla för en, vara mig ansvarige derföre, att här ofvan yrkade skadestånd , må till sitt fulla belopp redligen utgå. Härförutan har Herr Göök tagit sig talan, äfven för de öfrige i denna sak instämde målsegare, och påstått angifvelserne, äfvensom de yrkade straffbestämmelserne vore å deras vägnar framställde, och Kämnersrätten har genom särskildt beslut gillat denna hans behörighet; men då jag är fullt öfvertygad,, att de, långt ifrån att deltaga uti, tvertom i högsta grad ogilla åtalet emot mig; så ock, ehnru jag, i följd af den ansvarighet, hvaruti de sålunda blifvit försatte, nödgas å dem, som Rätten anser vara Herr Gööks hufvudmän i denna fråga, yrka det ansvar och det skadestånd, som här ofvan, i afseende på Herrar Heger, Westerberg och Hennig är framställdt, gör jag härvid likväl det uttryckliga förbehåll, att detta mitt yrkande icke afser någon af dem, hvilka antingen redan förklarat eller, då de vid Kiämnersrätten blifva häröfver hörde, bestämdt förklara, det de icke velat deltaga i det brottsliga förhållandet emot mig, och ej eller uppdragit åt Herr Göök, att å deras vägnar framställa de sanslösa yrkanden, som uti hans slutpåståenden innefattas. Götheborg den 13 Maj 1836. Henr. Christ. Lidbäck. Afskriftens enlighet med original-handlingen intygar Götheborg den 13 Maj 1836. Ex officio G. Lundgren. gelse, och att böta 100 daler, silfvermynt, med 33 Rdr: mm