EMD. 1030, UCL INGE Ila Ullatlas all NaAgOnS PIC IUCN handlingar antasta, eller någon sakförare ocis angifvare bifall gifvas utur de, på otillbörligt sätt tilihandabr agte dokumenter, våsot tiil den anklagades besvär eller förfang ett pr öfra eller fulltyga, utan ock på den allmänna, och äfven uti vigtigare frågor, som t. ex. uti Armfeldska, hågmålssaken, gillade princip, att enskildte prel äga lika hemlighetskraft som tal emellan fyra ögon, hvilket icke får, enligt Kongl. brefvet den 24 April 1754, hvarken berättelsevis eller såsom skäl idom. eller utslag införas, och sådant af det i samma Kongl. bref anförda skäl, att eljest icke allenast all förtrolig sammanlefnadl och vänskap förstöras skulle, utan ock all säkerhet om lif, ära och egendom sättas öL äfveniyr. Jag har för öfrigt funnit anmärkningsvärdt, att såväl aktor, som herr Goök fästat synnerlig vigt dervid, att handelsfirmans skulder, hvaraf de i slutpåståenderne gjort en någorlunda korrekt förteckning, icke ännu äro betalte, ehuru det väl synes temmeligen begripligt, att hvad man liqviderat, icke mera kan tt namn af skuld. Men hvarken aktor eller herr Göök kunna förneka, att det just är för liqviderandet af dessa skulder, som min moder afstått all, såväl handelsfirmans som sin enskildia förmögenhet, och hvaröfver Rådhusrätten icke lärer underlåta att vid konkursmilets afgörande, parterne emellan lagligen skilja, och hvarmed Kämnersrätten icke lärer taga någon befattning, hvarken för bestämmandet af fördringarnes belopp. eller deras betalningsrätt, ej eller för utredningen af hvad deraf kan oguldet återstå, sedan saväl konkursmassans nuvarande tillgångar, som hvad min moder kan framdeles ärfva eller sig förvärfva, derå gått i afräkning, och så länge en sådan utredning ej förutgått, lärer någon betalningsskyldighet för mig så mycket mindre komma ifråga, som, efter hvad förut är bevist, jag ieke häftar i minsta ansvarighet för handelsfirmans skulder. : Det enda hvarpå något åtal å mig kunde rimligen grundas, skulle således ligga i sättet hvarpå dessa skulder tillkommit; om neml. dervid något svek eller bedrägeri ägt rum. Men att så icke förhåller s sig, går jag nu att ådagalägga. Det är egentligen på 3:ne sätt, handelsfirmans skulder tillkommit, neml. dels genom köp af varor och upplåning af penningar, dels genom uppköp af andras vexlar,, och dels genom försäljning af firmans vexlar, hvilka icke på destinationsorten blifvit accepterade, och sålunda med protest hit återkommo. Hvad första sättet beträffar, så består just handeln uti en beständig omsättning af varor och penningar från den ene person till den andre, äfvensom från en ort till en annan, uti uppköp af varor, för att derefter sälja dem, och för att använda de derföre inflytande medel, äfvensom hvad kontant kan uppnegocieras till nya företag och nya varuuppköp, och ändamålet med alla dessa omsättningar och varutransaktioner, är att på desamma bereda sig sjeif någon vinst eller förtjenst, men hvilket så hufvudsakligt beror på konjunkturen och oberäknade tillfälligheter, att handelsföretaget lika ofta kan medföra förlust, utan att derföre ledaren deraf underlåtit något af hvad. på honom kunnat ankomma. Ar således hörn något brott, så är all handel brottslig, och hvarje köpman, en förbrytare. Men jag vill icke tro det min moders herrar kreditorer, hvaraf nästan ingen enda finnes som icke är handlande, gilfvit sine ombud uppdrag att drifva slike satser. Till mitt försvar ar tillräckligt att fästa domstolens uppmärksamhet derpå, det jag haft min moders uppdrag att för hennes räkning och risk drifva handeln. Au jag så mycket mindre öfverskridit detta uppdrag, som min moder icke förvägrat, hvarken att godkänna eller betala de engagementer jag henne iklädt , , samt att vid sjelfva slute mn, hvilka för det mesta skelt genom miklare, någon olaglighet, hvarken af lock eller pock ägt rum, Hvad åter betalningen beträftade, så var vid min afresa den 27 December, icke en enda skuld förfallen, och då genom det al Herr Wijk uppväckta allarm, min moder redan andra dagen derefter, eller den 29 December på förmiddagen, bringades uti cessionstillstånd , så var min åtgärd såsom handelsfirmans ombud upphörd, och jag var följaktligen icke ens berättigad, att för firmans räk-hing låta betala de skulder, som först den 28 förföllo och således i hvad händelse som helst, icke varit, eller kunnat blifva, före den olagliga atvestoringsitgärden, ill betalning fastställde. Hvarförutan såväl denna arresiering, som Herr Wijks till Hamburg den 1 Januari arriveradeuppgilt, det jag skulle haiva rymt m. m., ovilkorligen mäste frikalla mig från allt vållande dertill, att handelsfirmanus skulder icke ordentligen blifvit liqviderade. — Dessutom finnes mig: veterligen ingen lag, som för brott rubricerar en underlåten betalning på förfallodagen , och om en sådan lag funnes, hvem skulle väl då vilja kasta den förste stenen? , Hvad åter angur de af firman uppköpte vexlar, så upplysa slutpåståenderne att desse varit följande, neml. : En på B:co M. 2009, dragen af Herr Wijk den 24 a Yr i