anställa någon ansvarstalan.
Det är följaktligen hvarken såsom bolagsman, eller
såsom cessionant, eller såsom tjenstehjon, och icke en
gång såsom ombud, som något ansvars-påstående kan i
den form målet nu äger emot mig framställas, och al-
la de lagrum såväl aktor som herr Göök åberopar, äro
alltså förfelade och 1 afseende på mig alldeles otillämp-
lige; — men ehwu jag lagligen icke är mine konwa-
parter redovisning skyldig, har jag likväl under rätte-
gången icke en enda gång underlåtit att vid hvarje sör-
skild fordringspost upplysa på hvad sätt den tillkom-
mit, och hu:u dess belopp blifvit för handelsfirmans
räkning användt. Det är ock, för att göra denna re-
dovisning ännu mera åskådlig, svm jag uti bilog de
tableau i ett sammanhang, upptagit alla de nu ifråga-
stallde transaktioner och såluuda behörigen styrkt, att
alla de varor och penningar jag i bandelsfirmans namn
uppburit, redligen blifvit för handels!irmans räkning an-
tingen utgifne elles ock såsom konkursmassaus tillgång
upptagne uti mine, till Rådhusrättea ingifne, och med
ed fästade tillägg till den af mia moders ingifna stat.
Den af kontraparterna så ifrigt åberopade grund. för
deras ansvarspåstienden, eiler den, att jag icke kunnat
visa, det de for firmans räkning uppnegocierade varor
och penningar kommit. handelsfirman tillgodo, försvin-
ner således vid blotta genomögnardet af förenämude
tableau, och hade aldrig bort omnämnas i slutpåståen-
derne, om författarne deraf, mera fästat uppmärksam-
heten på hvad i målet förekommit, än på nodvändig-
heten att till fullgsrande af deras principalers önskan,
och möjligen derunder beroende intressen, yrka strsfl-
bestämmelser, som de sjelfvre måste ogilla, så vida de
icke vilja anscs.till ytterlighet oskicklige uti all lagtil-
lämpniag.
Enär nu, på sätt jag här ofvan utredt, jag icke i
eget namn uppgjort någon enda transaktion och fullgö-
randet af dem, som skett för handrlsfirmans räkning,
icke ålegat mig, samt att jag icke var någoa redovis-
ning skyldig åt min moders kontrabenter, utan endast
åt henne sjelf såsom. sin -hufvudman, så måste ock
deraf påtagligen följa, alt jag icke eller behöfde deras
tillåtelse för den af mig företagne resan, likaså litet som
jag varit skyldig redogöra dem för ändamålet med den
samma. Euär nu tages i betraktande att jag redan den
24, således 3:ne dagar före. min afresa, från härvarande
Landshöfdinge embetet utiog pess på utrikes ort, så
finnes, väl icke något föregifvande mera absurt än det,
som herr Göök frarakastar eller att jag skulle omgifr
vit dexna resa med den djupaste hemlighet; och om
jag ärvat rymma, hvilket väl icke rimligen kan sägas
om den som innehsar behörigt pass, skulle jag då lem-
nat obegagnade de 3.ne dagar, jag, efter hvad allmänt
var kändt, före afresan innehade pass, och sålunda
blottställa mig för de hinder, som för densamma möj-
ligen kunde under denna tiden beredas, då deremot
ifall jag arnat rymmnia, dessa dagar varit dertill vida
lämpligare, enär det icke är , ovanligt att en affärskarl
begagnar helgedagar och den ledighet ham då äger från
goromål på stället, för resor till andra orter... Med ett
ord, att jag icke rymt bevisar mitt ianehafde pass, och
att jag ärnade rymma, kan af ingen dödlig bevisas; man
deremot talar allt för motsatsen, — foröfrigt var jag
här ingenting skyldig; mine Hligganden mot min moder
kunde jag likaväl fullgöra på uirikes ort, och såsom
sjellmyndig och gberoerde person, var jag följaktligen
berättigad att använda min tid på hvad ort och på
hvad sätt jag sjelf finn det lämpligast, uten att jag
derför behöfde redogöra någon af mine antagonister,
hvilka, som sagdt är, icke med mig utan mad min mo-
ders handelsfirma hade kontraherat och således icke ha-
de till mig, utsn till den för handelsfiman snivarige,
att hålla sig om fullgörandet. i
Herr Goök har i synnerhet ansett det högst straff-
värdt att på denna resa jag äfven medfört firmans böc-
ker och en del kontante valutor, ehuru herr Göök
medgitvit det min fullmakt för ledningen af firmans
affärer, varit oinskränkt och således att jag ägt at upp-
göra för firmans eräkning . affärer på hvilken ort och
i hvilka ämnen jag fann det lämpligast. — Herr Gööks
yrkande det jag genom denna åtgärd brutit mot 42 Kap.
Missgernings-Balken bevisar endast, att herr Göok icke
sätter synnerligt värde på allmänna omdömet om hans
juridiska skicklighet, ty annars hade han välicke kun-
nat framkomma med en så ömkelig definition på stöld,
som den, att hvad jag med en annan persons vilja har
i handom, och denne deremot aldrig ägt i sin band,
eller haft: under sin värd, likväl kan anses vara honom
hemligen och utan hans vilja fråntaget, — särdeles då,
såsom nu är fallet, jag aldrig förnekat eller fördöljt in-
nehafvandet deraf.
Enär emedlertid både målsäganderne sjelfve inför
Feather embetet och deras ombud, samt aktor
här inför Kämnersrätten medgifvit: och påstått, det jag
verkligen vid min afresa härifrån innehade handelsfir-