anställa någon ansvarstalan. Det är följaktligen hvarken såsom bolagsman, eller såsom cessionant, eller såsom tjenstehjon, och icke en gång såsom ombud, som något ansvars-påstående kan i den form målet nu äger emot mig framställas, och alla de lagrum såväl aktor som herr Göök åberopar, äro alltså förfelade och 1 afseende på mig alldeles otillämplige; — men ehwu jag lagligen icke är mine konwaparter redovisning skyldig, har jag likväl under rättegången icke en enda gång underlåtit att vid hvarje sörskild fordringspost upplysa på hvad sätt den tillkommit, och hu:u dess belopp blifvit för handelsfirmans räkning användt. Det är ock, för att göra denna redovisning ännu mera åskådlig, svm jag uti bilog de tableau i ett sammanhang, upptagit alla de nu ifrågastallde transaktioner och såluuda behörigen styrkt, att alla de varor och penningar jag i bandelsfirmans namn uppburit, redligen blifvit för handels!irmans räkning antingen utgifne elles ock såsom konkursmassaus tillgång upptagne uti mine, till Rådhusrättea ingifne, och med ed fästade tillägg till den af mia moders ingifna stat. Den af kontraparterna så ifrigt åberopade grund. för deras ansvarspåstienden, eiler den, att jag icke kunnat visa, det de for firmans räkning uppnegocierade varor och penningar kommit. handelsfirman tillgodo, försvinner således vid blotta genomögnardet af förenämude tableau, och hade aldrig bort omnämnas i slutpåståenderne, om författarne deraf, mera fästat uppmärksamheten på hvad i målet förekommit, än på nodvändigheten att till fullgsrande af deras principalers önskan, och möjligen derunder beroende intressen, yrka strsflbestämmelser, som de sjelfvre måste ogilla, så vida de icke vilja anscs.till ytterlighet oskicklige uti all lagtillämpniag. Enär nu, på sätt jag här ofvan utredt, jag icke i eget namn uppgjort någon enda transaktion och fullgörandet af dem, som skett för handrlsfirmans räkning, icke ålegat mig, samt att jag icke var någoa redovisning skyldig åt min moders kontrabenter, utan endast åt henne sjelf såsom. sin -hufvudman, så måste ock deraf påtagligen följa, alt jag icke eller behöfde deras tillåtelse för den af mig företagne resan, likaså litet som jag varit skyldig redogöra dem för ändamålet med den samma. Euär nu tages i betraktande att jag redan den 24, således 3:ne dagar före. min afresa, från härvarande Landshöfdinge embetet utiog pess på utrikes ort, så finnes, väl icke något föregifvande mera absurt än det, som herr Göök frarakastar eller att jag skulle omgifr vit dexna resa med den djupaste hemlighet; och om jag ärvat rymma, hvilket väl icke rimligen kan sägas om den som innehsar behörigt pass, skulle jag då lemnat obegagnade de 3.ne dagar, jag, efter hvad allmänt var kändt, före afresan innehade pass, och sålunda blottställa mig för de hinder, som för densamma möjligen kunde under denna tiden beredas, då deremot ifall jag arnat rymmnia, dessa dagar varit dertill vida lämpligare, enär det icke är , ovanligt att en affärskarl begagnar helgedagar och den ledighet ham då äger från goromål på stället, för resor till andra orter... Med ett ord, att jag icke rymt bevisar mitt ianehafde pass, och att jag ärnade rymma, kan af ingen dödlig bevisas; man deremot talar allt för motsatsen, — foröfrigt var jag här ingenting skyldig; mine Hligganden mot min moder kunde jag likaväl fullgöra på uirikes ort, och såsom sjellmyndig och gberoerde person, var jag följaktligen berättigad att använda min tid på hvad ort och på hvad sätt jag sjelf finn det lämpligast, uten att jag derför behöfde redogöra någon af mine antagonister, hvilka, som sagdt är, icke med mig utan mad min moders handelsfirma hade kontraherat och således icke hade till mig, utsn till den för handelsfiman snivarige, att hålla sig om fullgörandet. i Herr Goök har i synnerhet ansett det högst straffvärdt att på denna resa jag äfven medfört firmans böcker och en del kontante valutor, ehuru herr Göök medgitvit det min fullmakt för ledningen af firmans affärer, varit oinskränkt och således att jag ägt at uppgöra för firmans eräkning . affärer på hvilken ort och i hvilka ämnen jag fann det lämpligast. — Herr Gööks yrkande det jag genom denna åtgärd brutit mot 42 Kap. Missgernings-Balken bevisar endast, att herr Göok icke sätter synnerligt värde på allmänna omdömet om hans juridiska skicklighet, ty annars hade han välicke kunnat framkomma med en så ömkelig definition på stöld, som den, att hvad jag med en annan persons vilja har i handom, och denne deremot aldrig ägt i sin band, eller haft: under sin värd, likväl kan anses vara honom hemligen och utan hans vilja fråntaget, — särdeles då, såsom nu är fallet, jag aldrig förnekat eller fördöljt innehafvandet deraf. Enär emedlertid både målsäganderne sjelfve inför Feather embetet och deras ombud, samt aktor här inför Kämnersrätten medgifvit: och påstått, det jag verkligen vid min afresa härifrån innehade handelsfir