(Införes på begäran.)
Till Götheborgs Stads Kämners-RBätt.
Det är med blandade känslor af fruktan och hopp,
jag nu inför denna aktningsvärda domstol, förklarar
mig öfver de förfärande påståenden, hvarmed såväl Ak-
tor som Herr vice. Häradshöfdingen Göök sökt upp-
skrämma min fantasi, och förvilla allmänna omdömet
öfver mitt hamdhngssätt. Jag fruktar, och hvarföre skul-
le jag förneka det, jag fruktar verkligen denne mäkti-
e fiende, som genom sitt: inflytande kunnat till den
grad inverka på ett Landshöfdingeembete, att detta
embete, ehuru ej längesedan så utmärkt för dess in-
tellektuelt kraftfulla styrelse, för dess noggranna iaktta-
gelse af lagarne och dess former, samt för dess af al-
la insinuationer oberoende aktning för hvarje medbor-
gares rättigheter till person och egendom, nu deremot
kunnat tillåta sig en så stark afvikelse derifrån, som
den, att, på lösa och, som det sedermera befunnits, rakt
falska föregifvanden, samt med förbiseende af Majestä-
tets höga rättigheter och rikets konventionella förhål-
landen, sjelfmyndigt från annat konungarike reklamera
samt i häkte insätta en person, som oförvunnen till
allt hvad möjligen kunnat få namn af brott, icke en
ging ägde någon skuld hvarföre han kunde lagsökas,
och som samma Landshöfdinge embete sjelf, några da-
gar förut, auktoriserat till dess företagna utrikes resa.
Jag fruktar denna Tartuff, som oaktadt hålen efter spi-
karne ännu ej äro tillräckligt cacherade, likväl under
masken af en Brutus, lyckats tillnarra sig flera akt-
ningsvärda och allmänt ansedda namn under ansöknin-
gen om den så lagstridigt meddelade. reklamationen, och
som likaledes lyckats för ett ögonblick allmännare in-
sinuera den tankan, att jag vid ledningen af min mo-
ders handels-affärer skulle hyllat samma principer, som
dem, för hvilka han sjelf, särdeles vid förvaltningen af
anförtrodt gods, gjort sig så allmänt känd. Med ett
ord — jag fruktar att det främmande intresse, som,
på sätt jag uti hosfogade , af mig nu i ödmjukhet till
dess innehåll åberopade besvärsskrift, närmare utveck-
lat, haft ett så kraftigt inflytande på behandlingssättet
emot mig, äfven möjligen kunnat försöka att inverka
pa det domslut jag vid Kämnersrätten har att afvakta.
Och emot allt detta, — Huru svagt är icke. mitt hopp.
Hvad kan väl jag hoppas? som, under hela denna emot
mig så orättvist bereada och så våldsamt underhållna
tilldragelse, varit så väl af myndigheter, som af en-
skildta personer: till den grad förfördelad, förtryckt och
nedtrampad att man icke en gång tänkt sig möjlighe-
ten af det jag skulle åga någon rättighet att försvara,
ännu mindre någon upprättelse eller något skadestånd
att, utkräfva. — Jag, som så skyddslöst blifvit lemnad
i händerre på min förföljares organer, att desse i öf
vermodet af sitt välde, öppet inför sjelfva domstolen
vågat bestrida min rätt, att ens med min egen moder,
ännu mindre med mine anhörige och vänner, få sam-
tala annorlunda än i deras närvaro, — hvilka i sjelf-
tagen egenskap af konkurs-systemets mnational-gardister,
trott sig ensamme äga myndighet inom fängelset samt
en obegränsad disposition öfver min person och min
enskildta tillhörighet. Jag, som icke äger annat stöd
än medvetandet af min oskuld — icke annat ansvar
än lagarne och icke annat skydd än allmänna rätts-
känslan, samt en skimrande föreställning om möjlig-
heten deraf, att mine domare skulle, mera sjelfstän-
dige än en högre auktoritet, kunna motstå alla fre-
stelser, både af lockelser och hot, för att lika sam-
vetsgrant och oväldigt tillämpa lagarne nu, då de fri-
känna, som i motsatt händelse, eller derest de skulle
hafva fördömt mig.
Men för dena olycklige är äfven den minsta ljusning
en dag, äfven det svagaste hopp en stödjepunkt —
och det är derföre jag nu, med fullkomlig tillförsigt
till mine herrar domares rättvisa och urskillning, före-
tager den lagliga vederläggningen af slutpåståenderne.
Härvid torde jag till en början få fåsta Kämners-
rättens uppmärksamhet på några generella misstag eller
förvillelser, som tyckas ligga till grund för så väl ak-
tors som vice håäradshöfdingen Gööks påståenden, äf-
vensom för hela behandlingssättet emot mig. Att un-
danrödja dessa misstag är alltså detsamma, — som att
undanrödja sjelfva påståenderne och det är således för
mig desto mera angeläget att utveckla verkliga förhål-
landet härmed.
Man har hvarken vid min reklamation ej eller se-
dermera under rättegången, och ännu mindre uti slut-
påstaenderne, gjordt,sig ett redigt begrepp om de för-
hållanden, hvaruti jag stått till handelsfirman C. Lid-
bäcks Enka Comp. eller om de skyldigheter, som,
i följd deraf, kunnat mig lagligen aligga, .
Man har börjat med att hos Landshöfdinge embetet
förklara mig för kompagnon uti samma firma och he-
la den stränga behandlingen såväl emot mig, som emot
min moder har egentligen endast haft till syftemål, att
aftvinga både mig och henne en falsk uppgift härom,