HMeEeHILU då ae ARC UL DÅ. AA VvPddh, 195 I1aHUtalU ac
T DD. Krook i namade stad, den 12 Oktober sistlidet
år, anställd busvisitation efter olofligen i riket införde
varor, föranla.es jag a tjenstens vägnar mig i ödmjuk-
het besvära.
Uti de at mig i målet afgifne slutpåståenden bar jag,
i öfverevsstämmelse med stadgandet uti 41 f. af Kgl.
förordningen, rörande oloflig imförsel eller utförsel af
varor den 9 November 1830, yrkat, att Handlanden
Krook, twtilhka med häktade Handlanderne Gulin, Are-
skoug , Barheraren Lindström, Gesallen Svenonius,
Drängarn2 Auders Truedsson och Anders Salomonson-
samt Dragaren Pehr Johnsson, måtte, utom annst anu-
svar, äfven fällas att hvar för sig böta 500 Rdr Ban-
ko för dei de våldsamt hindrat beslagarne i deras för-
rättning, Men som Rådstufvurätterm ej funnit stäl hör-
till lemna bifall och dessutom, mot mitt yrkande, be-
friat tillalsde Drängen Nils Andersson och Handlanden
Lars Cronholm från allt ansvar i målet, nödgas jag i
ödmjukhet anhälla, det Kougl. Ilof- Rätten täcktes, med
afseende å de skäl jag i slutpåståenderne andragit, i
j
j
j
ofvanberörde on.stöndigheter ändra Rådstufvurättens be- j
slut, äfvensom att det måtte få ankomma på Kgl. Sty-
relsen öfver fangelser och arbetsinrättningar i riket, alt
bestämma den fästning eller korrektonsanstalt, hvarest
de åsömda straffarbetena skola verksiallas,. utan hinder
deraf, att korrektionella arbeisfängelset härstädes blifvit
af Rådstufvurätten utsatt. Malmö den 28 Mars 1830.
J. M. Zellinger.
Till Kongl. Maj:ts och Rikets Högloft. Hof-Ritt
öfver SS kåne och Blekinge!
I det -f Rådhus-R ätten härstädes den 11 sistlidne
Mars aldömda samt Höglofl. Kongl. Hof-Rätttns prof-
ning understälda mål, som utvecklat en strid emellan
Tull- Aristokratien och dess allierade, å ena sidan, samt
medborgaren, å den andra, hafva de mäktiga viljorna
rönt så mycken medgörlighet, att ingen orimlighet bör
synas dem for stor, att genomdrifvas,
Från denna synrunkt betraktade, sakna de besvär
visserligen icke grund, hvilka man låtit Tullfiskalen
Zellinger emot Rådhus-Rättens utslag anföra, och !
hvaröfver vi nu ödmjukast afgifva förklaring.
Det har lyckats att beröfva oss, hvad, under men-
niskans jordiska lif, är henne dyrbarast, friheten, samt
att i cen handling, som man gifvit namn af rättvisa,
förespegla oss den grymmaste framtid. Har detta skett
i stöd af lag? Nej, — vi skulle då icke hafva något,
att i denna sak beklaga oss öfver; ty lagen, den må
vara förståndig eller afvita, är Samhällsmenniskans yttre
regel för hennez3 gerningar. Men det har skett i trots
af lag och laglig bevisning. Makt och svaghet hafva
begge verkat till samma mål. -Svagheten förbigå vi,
— som billigt är. - Men maktens emot o3s uppträdde
redskap fråge vi: hvadan detta menniskohat, denna
misshandling, denna trampning sf I1xg och rättegångs-
ordning? Tron ej, att ext monopolium, hvars onpaiur-
lighet seklers erfarenhet bekräfiat, låter naturali-
sera sig genom våld; men tron, att när landets mäkti-
ge låtit foraktet för lag och rättsformer skrida till hand-
ling, ar det ett tecken, mindre godt, än betydningsfullt.
Nu, —-- icke nöjde med offret af våra personer, wvil-
ja våra förföljare sträcka det äfven till en del af vår
egendom. Sedan Rådhusrätten, med sme, fjerrsn från
domarens pröfning Jlånte, bevisuingsgrunder, påbördat
oss, att bafva mad våld återtagit gods, som varit un-
der beslag anhället, derfore Rådhusrätten dömdt oss
till ansvar efter förfatiningens 42 ; yrkas i besvären,
att vi äfven måtte fällas till böter enligt 41 sista mo-
mentet, — hvar:f således skulle följa, att vi vore öfver-
tygade hafva vid undersökaingsullfället gjort sådant
motstånd, att undersökningen alldeles icke kunnat verk-
ställas. — Men om detta förhållandz egde rum, att un-
dersokningen alldeles icke kunnat verkställas, huru vill
då besvärsförfattaren förklara, att gods likväl skall haf-
va blifvit af oss återtaget? Troligen har besvärsförfatta-
ren ansett misshandlingen emot oss hafva upphunnit den
grad, att en laglöshet mera — gjort föga tll saken;
och här har han rätt.
Ett moltif, af det sistnämdes beskaffeuhet, lärer äf-
ven hafva ingätt i besvärs-påståendet, att Rådhusrätten,
som, enligt ed Kongl. brefvet den 7 November 1827,
bestämt stället, hvarest det ådömda fästningsarbetet bor-
de undergås, hade lagligen kunnat åt styrelsen öfver
rikets fängelser och arbetsinrättningar öfverlåta, att kom-
plet:era utslaget i deuna del. — Vi hoppas, att målets
rättvisa utgång skall befcia klaganden från bryderi i
nämde omständiguet, så vidt den oss angår. Ystad d.
2 Maj 1836. Å
T. D. Krook. SS. M,. Gulin.
Sn RR RR LR.
i
ll