HMeEeHILU då ae ARC UL DÅ. AA VvPddh, 195 I1aHUtalU ac T DD. Krook i namade stad, den 12 Oktober sistlidet år, anställd busvisitation efter olofligen i riket införde varor, föranla.es jag a tjenstens vägnar mig i ödmjukhet besvära. Uti de at mig i målet afgifne slutpåståenden bar jag, i öfverevsstämmelse med stadgandet uti 41 f. af Kgl. förordningen, rörande oloflig imförsel eller utförsel af varor den 9 November 1830, yrkat, att Handlanden Krook, twtilhka med häktade Handlanderne Gulin, Areskoug , Barheraren Lindström, Gesallen Svenonius, Drängarn2 Auders Truedsson och Anders Salomonsonsamt Dragaren Pehr Johnsson, måtte, utom annst anusvar, äfven fällas att hvar för sig böta 500 Rdr Banko för dei de våldsamt hindrat beslagarne i deras förrättning, Men som Rådstufvurätterm ej funnit stäl hörtill lemna bifall och dessutom, mot mitt yrkande, befriat tillalsde Drängen Nils Andersson och Handlanden Lars Cronholm från allt ansvar i målet, nödgas jag i ödmjukhet anhälla, det Kougl. IlofRätten täcktes, med afseende å de skäl jag i slutpåståenderne andragit, i j j j ofvanberörde on.stöndigheter ändra Rådstufvurättens bej slut, äfvensom att det måtte få ankomma på Kgl. Styrelsen öfver fangelser och arbetsinrättningar i riket, alt bestämma den fästning eller korrektonsanstalt, hvarest de åsömda straffarbetena skola verksiallas,. utan hinder deraf, att korrektionella arbeisfängelset härstädes blifvit af Rådstufvurätten utsatt. Malmö den 28 Mars 1830. J. M. Zellinger. Till Kongl. Maj:ts och Rikets Högloft. Hof-Ritt öfver SS kåne och Blekinge! I det -f Rådhus-R ätten härstädes den 11 sistlidne Mars aldömda samt Höglofl. Kongl. Hof-Rätttns profning understälda mål, som utvecklat en strid emellan TullAristokratien och dess allierade, å ena sidan, samt medborgaren, å den andra, hafva de mäktiga viljorna rönt så mycken medgörlighet, att ingen orimlighet bör synas dem for stor, att genomdrifvas, Från denna synrunkt betraktade, sakna de besvär visserligen icke grund, hvilka man låtit Tullfiskalen Zellinger emot Rådhus-Rättens utslag anföra, och ! hvaröfver vi nu ödmjukast afgifva förklaring. Det har lyckats att beröfva oss, hvad, under menniskans jordiska lif, är henne dyrbarast, friheten, samt att i cen handling, som man gifvit namn af rättvisa, förespegla oss den grymmaste framtid. Har detta skett i stöd af lag? Nej, — vi skulle då icke hafva något, att i denna sak beklaga oss öfver; ty lagen, den må vara förståndig eller afvita, är Samhällsmenniskans yttre regel för hennez3 gerningar. Men det har skett i trots af lag och laglig bevisning. Makt och svaghet hafva begge verkat till samma mål. -Svagheten förbigå vi, — som billigt är. Men maktens emot o3s uppträdde redskap fråge vi: hvadan detta menniskohat, denna misshandling, denna trampning sf I1xg och rättegångsordning? Tron ej, att ext monopolium, hvars onpaiurlighet seklers erfarenhet bekräfiat, låter naturalisera sig genom våld; men tron, att när landets mäktige låtit foraktet för lag och rättsformer skrida till handling, ar det ett tecken, mindre godt, än betydningsfullt. Nu, —-icke nöjde med offret af våra personer, wvilja våra förföljare sträcka det äfven till en del af vår egendom. Sedan Rådhusrätten, med sme, fjerrsn från domarens pröfning Jlånte, bevisuingsgrunder, påbördat oss, att bafva mad våld återtagit gods, som varit under beslag anhället, derfore Rådhusrätten dömdt oss till ansvar efter förfatiningens 42 ; yrkas i besvären, att vi äfven måtte fällas till böter enligt 41 sista momentet, — hvar:f således skulle följa, att vi vore öfvertygade hafva vid undersökaingsullfället gjort sådant motstånd, att undersökningen alldeles icke kunnat verkställas. — Men om detta förhållandz egde rum, att undersokningen alldeles icke kunnat verkställas, huru vill då besvärsförfattaren förklara, att gods likväl skall hafva blifvit af oss återtaget? Troligen har besvärsförfattaren ansett misshandlingen emot oss hafva upphunnit den grad, att en laglöshet mera — gjort föga tll saken; och här har han rätt. Ett moltif, af det sistnämdes beskaffeuhet, lärer äfven hafva ingätt i besvärs-påståendet, att Rådhusrätten, som, enligt ed Kongl. brefvet den 7 November 1827, bestämt stället, hvarest det ådömda fästningsarbetet borde undergås, hade lagligen kunnat åt styrelsen öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar öfverlåta, att komplet:era utslaget i deuna del. — Vi hoppas, att målets rättvisa utgång skall befcia klaganden från bryderi i nämde omständiguet, så vidt den oss angår. Ystad d. 2 Maj 1836. Å T. D. Krook. SS. M,. Gulin. Sn RR RR LR. i ll