proposiiioa med iorsiag tilen jag rörande porto för prel, udningar och tidskafter, enhat hvilkea porto för tidningar och tidskrifter skulle besiämma; ull! en tredjedel af priset för de 5 första specier en tidning kostar ariigen, en sjattedel fir de dernäst följande 3 specier o. s. v. Porion för våra fleste, eller i alla fail betydlbgaste, tidviogar komme att här genom ansenligt förhöjas. — För att emellertid hjelpa detta, etler, såsom det i propesuionen heter, för att vidmagthålla god ordaing och polis i atseende på tidningarne, för at yara i besiuning af et haud på den periodiska pressen, för att kunna gynna de goda tidniagarne, men straffa de elaka (arbiträrt!), på det den exekutiva makten måtte komma i besittning af myndighet, att leda pressen till det som godt är, och så mycket som mojligt sätta gränser för dess förderfliga ioflytande (någo: som förfatrarne at grundlagen annars försummat att göra till föremål för lagstiftuingea), och emedan Hans Majt icke kan erkäana, att domstolarne lemna en tillräcklig gataati mot tidningspresseos missbruk, mot dess förde. figa följder : i sådaut afseende, och på sådane grunder föreslås i propositionen bestämdt: PFör tinländski och utländska tidningar och tid skrifter, hvilkas utbredande det anses gagnetigt att befordra, är det öfverlemuaåt åt Konungen, alt bevilja nedsättning i Ofvanbestämde betalning, hvilken nedsättning kan af Konungen suspender as eter upphåfvas. Vi förmoda ej att det fianes någon enda ledamot af Storthinget, som kommer att rösta för ett. sådant lagförslag, och vi avse det derföre ötverflösigt ait yttra oss derom, af någon fruktan för verkan af det forbländande, som en elter annan måhända kan finna i premisse.ne. Vi vilja blott för egen del anmärka, at: Morgenbladet för närvarande betalar 1 postpurto en sjettedel af prenumeratiomspriset, men att vi, i fall ofvannämnde förslag blefve lag, finge anse det för en sor guvst och nåd, att få forifara att erlägga en så modercercad afgif:, och lefva i daglig fruktan ait blifva satta på en tredjedel. Då tidningar i allmänhet, i följd af sista momentet af 100 f i grundlagen ), kunta anses till en stor del rigtade emot, eller såsom koatroll på statsstyrel:en, och i synnerhet verkställande makten, så synes ingenting mera orimligt, än att åt denna makt gifva, om icke rätt tull lif och död öfver tidningarne, likväl medel i häovderne, att göra konkurrenasen mellan tidningarne högst svår för de frimodigaste bland dem, eller dem, som minst behaga regeringen. På uiläagska varor inskränka sig prohibitufsystemets anhängare till en införseltull af 25, högst 30 procent; men hvad namn skal man väl gifva eit systera, som vill belägga våra tidningar med 33 3 procents porto, så framt de icke äro artiga eller visa tecken till obelefvenhet? Morgenblsdet fick 1828 tillsägelse, att moderationen i postporto för de:samma skulle upphäfvas, i fall det icke teg stilla om den 17 Maj; slika tillsägelser kunna. ju blifva allmänna, och hvem vet hvad de kunna verka på en eler annan. — I premisserne till deta lagförslag förekommer trenne gånger ordet Ordlydelse, hvilket har ett så onorskt ljud, att man antingen måste anse det för ett af de vanliga felen i öfversätlvingar från Svenskan, eller antsga att det tillkommit i öfversättningen från Fransyskan, förmedelst öfversättarens Sverska omgifummgar. Läsaren fioner häraf, att det är fråga om ett slags 1812 för tryckfriheten i Norge, liksom vi haft vårt, hvars frukt ännu frodas i indragningsmakten. Den i Norge föreslagna mesyren är visserligen icke af så genom ripande beskaffenhet, som det till lag konstituerade godtycket hos oss, men i alla fall en liten god början. Det som härvid förefaller besynnerligast, är att man ett ögonblick kunnat tro, att ett sådant försleg skulle vinna bifall i den Norska representationen, sedan man sett hvilket öde Reg:s flitiga försök att erhålla det absoluta veto, att införa adel i Norge, samt i frågan om mnaturalisationen m. fl., fått röna. Någon tro på möjhgheten att finna försvarare för förslaget, måste likväl hafva legat till grund för dess framgifvande, ty hade man på forhand den öfvertygelsen, att dei skulle blifva enhälligt förkastadt, så vore ju detta det samma, som att med flit utsätta sig för er dekonfityr. Förslaget lärer i allt fall endast blifva af någon vigt för kommande bhistoriesk;ifvare, såsom karakteriserande styrelsens anda och syfining. Det är bland annat mårkligt nog att se, huru för en föreslagen lag i Norge modell hämtas från hvad som föregår i Preussen, Baden, Hessen och flere små Tyska stater, der regeringarne antingen förbjudit eller försvårat cirkulationen af vissa utländska tidningar, hvilka icke falla vederbörande på läppen. Enligt pro positionen till Storthinget, skulle regeringen lsndsfaderligen ataga sig besväret att bedöma, hvilka utländska tidningars och tidsskrifters utbredarde det skule vara gagneligt ett i Norrige befordra. Norrmännen hefva hittils sjelfve först ätt att välja hvilka utländska bl:d de ) Denna 6 är af följande lydelse: