IML pr Dt MV EPO MSK ter af bladet och dessutom är fo-fattad på flera språk, hafva vi svårt at sammanfatta alla dess förtjenster uti en ko t resumd, men vilja likväl göra reda för det hufvudsakl:ga af innehållet. Nya Argus framställer en sas, hvilken man icke l kan undså ait gilla, neml. att en neutralitet från Sverges sida, till sin verkan precist densamma som en nära allians med Ryssland, vore i allra högsta grad OSvensk; seml. en sådan neutralitet, som skulle bei stå deruii, att om Ryssarna ånyo behsgade gå till Constantiinopel, Sverge skulle sitta stilla och se derI på, med armarna i kors.? Bevisningen för denna sats, som förefaler oss ganska enkel, är med mera i djupsinnigh:t behandlad i Argus. Han påstår neml. att som amhihah kerhaterc svehpaeve, una uthgho,å östern och södern udumd qetliösh has Svarta hafvet aöaun ibnaräfå anpoift nsst i laa:as sareiötaå mdn Fransk styrelsens habhila statskonst, så förhatlig för Minerva och hennes patroner gddgv duachnean, ek aa solegåråh ndn:nemragt tufjie Gubbarnas klient och organ och kamraterna af den sig så kallade liberala pressen, celler den andra centralpunktens, Pviljornas attacheer och drabanter, — — Ja den klämma ui hvilken dessa missrabla jonglörer äro fast, är ändå tio gånger väire; också skrika de tio gånger ömkligare — — Dea fråga som vi bragt å bane och nu 1 flere månader utförligt i alla dess partier behandlat: muhotal uebaröeo tumgl-and umro el aer åt! kstgen, kisåc, eåtehet ooapee k bfsg-vg lur Incoiaagsfä aituviut arbsacet-ör slhgeermflfrka tsilgss aei ar ri k lelet-ahvk -—; hela deana fråga äro de miserabla jonglörerne alltför fega och alltiör bundna att upptaga och vidröra — — för fega äro de usla stackarre, alt, som vi gjort, på allvar uppiaga och afbandla frågan, och å and.a sidan inse de dock, attn speörgovi deetofid sasböoa umrerö enmid inr-sgl måtbrr — -—; POckså ser man dem nu, när de börja af oss efterhållas, alldeles råka i yrsel och upphäfva ett gräsligt larm af smädelser mot oss, i hopp att dermed kunna boribl.nda saken; men denna hvarken kan eller får I bortblandas, ty arg agsbvtiltleak aoodrt e on — tnehn rädevrö åecmianneu Van d nhfflaqudo — —. Den föraktliga rol, som de sig så kallande oppositionstidningarne nu spela under hela den sista tiden i frågan om neutraliteten, om rustningarne och om orsakerna till dessa, sedan de förut tillkännagåfvos oflicielt i Hamburgska tidmngarna, mkve pnboy ksvdep har ock till den grad rört jonglörerne att de nu ej veta hur de skola bära sig åt. — Frågan om Algier, heter det vidare, lärer äfveu ru snart förekomma till diskussion och afgörande, och ett ytterligare bevis på tredje partiets öfvergifvande af sina principer lärer också då med såkerhet kunna motses? — — Det är märkvardigt att se huru sanningen till slut gör sig gällande, oindeac gvpdem aikstbg dzflffsum fifgqyv— Det är rohgt, fortfar Argus ja pikant alt se månvännerne i Dagligt Allehanda förråda sitt instinktlika fanatiska hat mot Guizot och de doktrinära i Frankrike, under samma tid som de förebrå Aftoubladet dess materialism och taga sig airn, som de ingenting så högt skulle detestera som materialism! Hvilken gceuflig oPkunnighet, hvilken total saknad af allt medvetande öfver :eskaffenheten af deras eget Leben und iweben röjer sig ej i denna löjliga motsägelse, Hkodst jkerm rpisfäffix 2oeounts wdvy gbegerv ktighe meqmm mtko oo —? Men om alit detta är Dagl. Allehanda Red, så okunnig, som det barn som föddes i går, uch deraf uppstår också den löjliga motsägelsen, att Dagligt Allehanda Red., under det den tager sig en air af att vara emot materialism, och förebrår Aftonbladet dess materialism, likafullt sjelf endast äro ett eko af denna platta och krassa materialism. Och så djupt inbyrd är den i denna materialism, utan att Pyeta det sjelf, att den just derfore af instinkt hatar Guizot och de doktrinära? — — Aqcedef etc, omorn Ymuedikker gvbe owe aunosodi knuispe elle, Det är sust Guizots och de doktrinäras odödliga förtjenst, att de både såsom författare och universitetslärare, deputerade och staismän ktnsbloqgeb jeoa-jrrkl denna materialism? — — Den katolska mysticismen och supranaturalismen, ultraismen och historiskheten, (vi tale ej om den lumpna vaudevilleoch romanlitteraPtur, hvilken är den enda som Dagl. Allehanda, Aftonbladet och Statstidningen synas känna ) Argus slutar denna intressanta artikel med en spådom, att inom 10, ja inom 6 år, skall msn här i Sverige knappt minnas Aftonbladets och Dagligt Allehandas liberalism. Ar 1833 spadde Argus, att innan riksdagens början det icke skulle finnas en halfdragen nd. unnvemang i Aftonbladet och Dagbhet Allebanda Sn Enn, ——— ee ————n