Om anmärkaren hade något religiöst sinne, så skulle det
tala till honom, men dena som tror, att sjeifva kristea-
domen kan vara af förganglig art och gå under, som
vi skola se till slutet, till den kan det icke säga något
betydelsefuailt. Annars skulle jag kunna visa honom, att
der det gudomliga kan letsa bland menniskorna, der är
ingen fara för deras högre ardeliga lif. Om det nu
skulle vara sant hvad aumärkaren såger, att jorden, na-
turen och luften utöfia en så allsmäktig inverkan på
menniskan, så följde deraf, att en familj, fostrad och
uppfsdd vid Torneå, icke skulle kunna trifvas och ut-
bildas i högre afseende i Skåne t. ex., eller att en man
med snillegåfvor icke skulle kunna användas på något
annat ställe än sin i födelsebygd; ty hvad som galler i
allmänhet om ett helt slägte, gäller också om hvart och
ett val organiseradt och til kropp och själ sundt indi-
vid deraf; ty säkert medger vår logikus, att om ett allt-
mäut omdöme är sant, så är också det derunder subor-
dinerade omdömet sant; äfvensom han vet, att om eit
inskränkt omdöme ar falskt, så är också det allmänna
falskt under hvilket det lyder. Således om det nu är
falskt, att sadllet eller den enskilde mannen är bun-
dena vid en viss trakt af jordea, för att kunta handla
och verka icen högre och ädel anda, så är det ock
falskt, att hela den menniskostam, hvartill han hörer,
skulle vara det.
Anmärkaren förargar sig deröfver, att man sagt, det
trons och hoppets renaste ljus tändes först i eit aflag-
set fjerran, och derfrån utgick välsignelserikt öfver ve-
sierland:ts nejder, och ban vill nödvändigt, att detta
icke skall hänga ihop med ämnet; men den oförkknelige
logikern torde förlåta, sti det uttrycket just är ett kar-
dinalskat; ty det säger hvarken mer eller mindre, än
att de snäliga krafterna kuna verka på andra ställen, än
der de först sättas i rörelse, och et! således en trans-
atlantisk flyttning alldeles icke förnunskar något af den
genuina, inneboende hfsprincipen i dem. Visseniigen kan
en hord förvildas, om den losryckes från inverkan ai all
högre bildning och andekraft, men om detta är fallet med
kopparvildarna i Amerikas skogar, så är det icke hän-
deisen med de öfverflyttade Europeerna; ty de hafs.a allt
hvad vi ega, och ändock något mera derill. Vidare
fortfar han i sin förträfliga argumentation: om i forn-
tiden ett folk af barbarer undavträngt et annat dylikt,
så bar det ingenting att göra mesd barbarietS undauträn-
gande af kulturen, som han kallar en förfinad och förderf-
vad, försvagad och försvagande civilisation. Först an-
märka vi i förbigående det upphöjda begreppet om kul-
tur; sedan tillägga vi blott, att vi ha ett anaat, och att
om bajbarer, som undantrangde andra barbarer, oaktadt
den underbara naturinverkan, som de undanträngde skul-
le röna framför de undauträngande, likväl i tidernas
fullbordan kunde bli sådana folk som Greker och Ger-
marnrer, så är det icke så osannolikt, att Amerikanerne,
med vida större ressourcer och redan till en god del
förädlade af de förras kultur, skola kunna också blifva
något i andeligt afseende, när rätta tidpunkten inträffar. :
Nu följer en liten artig episod om civilisationen, som
skulle vara ett gift, så snart den sammanstöter med
barbariet. Huru anmärkaren läst filosofiens och mensk-
lighetens historia vet jag inte, men det lilla jag läst
deraf har öfvertygst mig om motsatsen, och så fänge
maa tror och törtröstar på försynens regering öfver
menuviskorna, så bör väl ingen kunna betaga tänkaren
denna hans öfvertygelse, som utgör menniskans skönaste
hopp, och utan hvilken den ideella sidan af lifvet vo-
re till stor del försvunuen. Här visar sig anmärkarens
logik från sin briljantaste sida. Han anför såsom bevis
Spaniorernas omenskligheter, och försätter sigi Norra Ame-
rika i ett tillstånd, som ligger utom det egeniliga samhälls-
lifvet... Hvem har väl någonsin påstått, alt någon kultur är
möjlig utom samhället? Hvem har kunnat hysa så dåraktiga
tankar, som att NordAmerikanska vildarne kunna öf-
vergå till civilisationen, så läsge de icke öfvergifva sitt
vilda näringsfång? Att tillskrifva upplysninges deras
otyglade passioner, och att de berusa sig af Europeer-
nas starka drycker och dö deraf till oberäknelighet,
det är minst sagdt tanklöst, och dessutom hafva kolonisa-
tionsförsök icke blifvit åsidosatte från HFristaternas sida.
Afrsen fianas i Canada hela byar af åkerbrukande för
detta vildar; och blir det möjligt att rädda qvarlefvorna
af de andre från undergång, så sker det också säkerli-
gen.
Lyckades det att omvända vildarne till kristendom,
så uppkom i och med detsamma samhällighetens anda,
och det första och svåraste steget vore taget på kultu-
rens bana; och sikerligen vet anmärkaren, att uet icke
fattas missionärer, som i Amerikas skogar verka för.
detta stora mål. Det är emellertud uppbyggligt att se,
buru öm han är om hordernas bästa, under det han
i
l
H
i
H
mindre varsamt vidrör och handterar det heliga:
Hvad sjelfra fördrifnirgens omoraliskhet beträffar, så
Jemnar jag gerna oanfäktad anmärkarens sentimentalitet,
men om det är förnuftsenligt att lemna en verldsdel så-