Article Image
(Insändt).
Några ord i anledning af anmärkningarna i
Dagligt Allehanda öfver artikeln om Nord-
Amerikanska fristaterna och deras kultur.
(Forts. feånägardagsbl.) 3
Men låtom oss börja vårt egentliga försvar mot den
värde anmärkaren! Detta resomaement, som blott är li-
tet mera omständligt än det som förefinnes i sjelfvå upp
satsen, men innehåller alldeles samma åsigt, kallas af
anmärkaren hypothetiskt. Välan, jag påstår dersmot att
hela hans ufall är en syllogismus conditionalis, der an-
tecedsatia äro falska hypotheser och der sjeilfva slut-
ledningen således måste vara falsk. Enfa!digt och barns-
ligt kommer han med sina frågor och besvarar dem
sjelf, för att. bespara andra besväret. Han säger först,
att ett amalgam af individer från olika länder icke kun-
ua behålla fädrens ärfda anlag. Det vore ej så ledsamt
ait se det bevisadt. Troligen skall det hemtas från den
gamla trotjenarinnan logican. Men om anmärkaren ha-
de velat inse meningen af detta ställe, så skulle han
funnit, att med anlag här i omedelbar foljd etter den
föregående pinkten menades förnufiiga, alimänt mensk-
liga anlag, som deras fader hade ärft af sina fäder o.
s. v. Här var således icke fråga om dena Engelska in-
dustrien, det Fransyska njutningsbegäret eller den Hol-
lärdska näringsfliten, utan sjelfva de ursprungliga snla-
gen, som voro förädlade, utveeklade och renade genom
Europeiska kulturens inverkan. Sedan den tiden hafva
kristendomen, Storbrittaniens litteratur och tusende an-
dra högee krafter fortverkat, och detta allt skulle vara
eit iniet eller åtminstone ett högst bristfälligt orgamum
för bevarandet och utvecklingen af det evigas idd!? I
sammanhang härmed frågar anmärkaren, om jag på all-
var skulle tro, ait Tyskland och Sverige kunna upp-
komma på andra ställen än i Tyskland och Sverige?
Hvad vill detta säga? Här roar han sig ett ögonblick att
visa sig såsom mysticus; Tyskland och Sverige på an-
dra ställen, än i Tyskland och Sverige? Menar han ber-
em, landet och floderna ett, så kan jag väl tryggt sva-
ra, att det icke låter sig göra; men denna snåärjfråga är
ju tydligen till min fördel; ty om Amerika aldrig kan
flyttas, aen väl folket är flyttbart, så följer af hela anmärka-
rens fintliga dialektik, att Amerika blir Amerika, komme
dit hvem som komma vill, och att således de som nu
herska der äro och blifva Amerikanare så väl som de
äldre innevånarne i dessa trakter. Ar icke anmärkaren
en förträfflig logikus? För öfrigt tror han att åtta, tie
natioaer kunna sammanhållas af ett gemensamt materiellt
(!) band, och dessa nötas mot hvarandra på en tredje
Thumbnail