förstod han äfven att illudera, genom uppgift, att hvad
man ansåg för hans egendom, vore annan mans tillhö-
righet. Sedan dock försök till utmätving åtskilliga gån-
ger bhivit gjorda och lika fruktlöst aflupit, blef stadens
Executor af vederbörande anbefalld att göra sista för-
söket, då han ej borde lägga fiugrarne emellan utan an-
namma äfven det yttersta, som möjligen kunde åtkom-
mas af något värde. Denna befallning blef också till punkt
och pricka upfyld, att ej en gång Hr Fändrikens urficka
skonades från undersökning. - Den utanför hängande
urkedjan med vidhängande berlocker, gaf anledning för-
moda att någon ting af ännu större värde måtte finnas
innanför, å hvilket den tredskande Fändriken glömt att
dokumentera sig, såsom icke egare, troligen emedan
han i alla fall förmodat det vara i fullkomlig säkerhet
på detta fredlysta ställe; men att han bedrog sig i sin
förmodan, visade utgången. Utmältningsförrättaren, an-
nars vid dylika tillfällen ganska foglig, lade verkeligen
vantarne på urkedjan , men anfölls i detsamma både i
fronten och queuen: från förstaämnda håll erhöll han
nemligen af Fändricken en kindpust, och från sistnäm-
da en, som det i lagen kallas, hårdragning af den
kmdpustandes nu mera aflidne, några och sjultioårige
fader, förre Löjtranten Fogelberg, hvilken, ända till det
afgörande ögonblicket, stått på lur i dörren till eu an-
gränsande rum. Den sålunda öfve:fallae tjenstemannen,
en handfast karl, fredade sig lätt från båda sina fien-
der, utan att på dem behöfva utöfva repressalier; men
gulduret passerade emedlertid under kalabaliken helt
behändigt ur egearens i exekutorns ficka; och med det-
samnaa förfors sedermera efter hvad lag och författnin-
gar fereskrifva. ,
Så väl fader som son blefvo naturligtvis instämde
till Rådhusrätten att stånda till snsvar, dena för-
re for hårdragningen och den sednare för kind-
pusten, såsom tillfogade — tjensteman uwnder ut-
öfning af tjensten. — Den gamle, på grafvens brädd
vandrande krigaren försonade sitt brott med några
lumpna sch. sem lagen stadgar för en hårdragning, se-
dan han med värjemålsed friat sig från tillmälet, att
hafva afvetat i hvad ärende dem af honom lufvade gick,
oaktadt han hela tiden varit synlig på sin post i dör-
ren; men sonen, f. d.: Fändricken, sleppej för så godt
pris: han dömdes contumaciter att böta 66 Rdr 32
sk. Bko, hvilka böter i brist på tilleång skulle för-
vandlas i 28 dygns fängelse vid vatten och bröd.
Hvar och en kan nu lätt föreställa sig, att den som så
envist tredskat att utgifva 6 Rdr Bko, ej så gerna ville
punga ut med mer än 11 gånger denna summa.
Dea satxfällde har emellertid förstått att inpå fjerde
året undandraga sig domens verkställighet; men då han
häromdagen auträffades i sitt hus häri staden, blef han
af Stadsbetjeningen gripen för att med nästa fångstrans-
port afföras till lämshäktet.
Nu försökte ham likväl det yttersta, för att åtminsto-
ne ännu på någon tid freda både sin kassa och sin
mage; ty, ehuru den förra visserligen var honom kä-
rast, så är dock blodet tjockare än valten och han
ville följaktligen äfven ogsrna exponera den sednaars:
han blef nemligen hastigt illamående; men då den ef-
terskickade stadslakaren förklarade hans sjukdom väl ej
af den beskaffenhet, att någon svalskur komme i frågn,
dock ait en dylik ej vore på mumsta sätt vådlig, så
blef han straxt till Stadshäktet afförd och derifrår till
Länshäktet, der au omkring hälften af hans sötebröds-
dagar redan lär vara passerad. Magen lär dock redan
de första 8 dagarne ropat ve och förbannelse öfver Hr
Fändrickens karghet, så att ryktet förmält det han,
med tårar i ögonen, skall förklarat sig villig att mot
erliggsnde af fulla bötesbeloppet nedtysta den uppro-
riske. Vi äro så mycket snarare benägpe att tro det-
ta, som vi hört, ait fångvektaren skall af vederbörande
erhållit strärg instruktion att låta Hr Fändrisken ärligt
få sin vederbörliga ranson.
(Uddev. Veckoblad.)
a
