förstod han äfven att illudera, genom uppgift, att hvad man ansåg för hans egendom, vore annan mans tillhörighet. Sedan dock försök till utmätving åtskilliga gånger bhivit gjorda och lika fruktlöst aflupit, blef stadens Executor af vederbörande anbefalld att göra sista försöket, då han ej borde lägga fiugrarne emellan utan annamma äfven det yttersta, som möjligen kunde åtkommas af något värde. Denna befallning blef också till punkt och pricka upfyld, att ej en gång Hr Fändrikens urficka skonades från undersökning. Den utanför hängande urkedjan med vidhängande berlocker, gaf anledning förmoda att någon ting af ännu större värde måtte finnas innanför, å hvilket den tredskande Fändriken glömt att dokumentera sig, såsom icke egare, troligen emedan han i alla fall förmodat det vara i fullkomlig säkerhet på detta fredlysta ställe; men att han bedrog sig i sin förmodan, visade utgången. Utmältningsförrättaren, annars vid dylika tillfällen ganska foglig, lade verkeligen vantarne på urkedjan , men anfölls i detsamma både i fronten och queuen: från förstaämnda håll erhöll han nemligen af Fändricken en kindpust, och från sistnämda en, som det i lagen kallas, hårdragning af den kmdpustandes nu mera aflidne, några och sjultioårige fader, förre Löjtranten Fogelberg, hvilken, ända till det afgörande ögonblicket, stått på lur i dörren till eu angränsande rum. Den sålunda öfve:fallae tjenstemannen, en handfast karl, fredade sig lätt från båda sina fiender, utan att på dem behöfva utöfva repressalier; men gulduret passerade emedlertid under kalabaliken helt behändigt ur egearens i exekutorns ficka; och med detsamnaa förfors sedermera efter hvad lag och författningar fereskrifva. , Så väl fader som son blefvo naturligtvis instämde till Rådhusrätten att stånda till snsvar, dena förre for hårdragningen och den sednare för kindpusten, såsom tillfogade — tjensteman uwnder utöfning af tjensten. — Den gamle, på grafvens brädd vandrande krigaren försonade sitt brott med några lumpna sch. sem lagen stadgar för en hårdragning, sedan han med värjemålsed friat sig från tillmälet, att hafva afvetat i hvad ärende dem af honom lufvade gick, oaktadt han hela tiden varit synlig på sin post i dörren; men sonen, f. d.: Fändricken, sleppej för så godt pris: han dömdes contumaciter att böta 66 Rdr 32 sk. Bko, hvilka böter i brist på tilleång skulle förvandlas i 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Hvar och en kan nu lätt föreställa sig, att den som så envist tredskat att utgifva 6 Rdr Bko, ej så gerna ville punga ut med mer än 11 gånger denna summa. Dea satxfällde har emellertid förstått att inpå fjerde året undandraga sig domens verkställighet; men då han häromdagen auträffades i sitt hus häri staden, blef han af Stadsbetjeningen gripen för att med nästa fångstransport afföras till lämshäktet. Nu försökte ham likväl det yttersta, för att åtminstone ännu på någon tid freda både sin kassa och sin mage; ty, ehuru den förra visserligen var honom kärast, så är dock blodet tjockare än valten och han ville följaktligen äfven ogsrna exponera den sednaars: han blef nemligen hastigt illamående; men då den efterskickade stadslakaren förklarade hans sjukdom väl ej af den beskaffenhet, att någon svalskur komme i frågn, dock ait en dylik ej vore på mumsta sätt vådlig, så blef han straxt till Stadshäktet afförd och derifrår till Länshäktet, der au omkring hälften af hans sötebrödsdagar redan lär vara passerad. Magen lär dock redan de första 8 dagarne ropat ve och förbannelse öfver Hr Fändrickens karghet, så att ryktet förmält det han, med tårar i ögonen, skall förklarat sig villig att mot erliggsnde af fulla bötesbeloppet nedtysta den upproriske. Vi äro så mycket snarare benägpe att tro detta, som vi hört, ait fångvektaren skall af vederbörande erhållit strärg instruktion att låta Hr Fändrisken ärligt få sin vederbörliga ranson. (Uddev. Veckoblad.) a