SSR SN VA 0
sig, i trots af många faror, till Brahestad, 28 mil från
Wesa, och återlemnade i bröd hvad de i mjöl emottagit.
— En sådan anda rådde hos Finska nationen.
Rörande Sveaborgs öfvergång och de hemliga orsaker-
na dertill, berättas följande anekdot: Då Cronstedt låg
på sitt yttersta, sade han till sin gamle bepröfvade och
förtrogne läkare, att han under hufvudgärden hade en
liten portfölj, hvilken invehöll papper, som betydligen
rättfärdigade hans förhållande vid Sveaborgs kspitulation.
Men som khan icke mera behöfde nmågot rättfärdigande
inför menniskor, och några ännui Sverge lefvande per-
soner kunde alltför mycket blottställas, om de i portföl-
jen bevarade handlingarne blefvo bekamta, lät han i sin
närvaro uppbränna dem af nämnde läkare. — Detta
sprider väl icke något egentligt ljus öfver Cronstedis
förhållande, men det ger styrka åt de mångfaldiga gss-
ningar, hvilka om Sveaborgs ö!vergång varit i omlopp.
Afven efter vapenhvilan om vintern upphörde icke
besvären och obehagen af fälttåget för Finska armden,
och serdeles för Savolax-brigaden. hvilken måste beva-
ka demarkations-linien och utgöra förposterne. Dessa
svårigheter gingo så långt, att på tre veckor dogo 11
officerare och tre prester af brigaden, och då man om
morgonen kom till sjukhuset, lågo vid väggen hopar af
lik appstaplade, hvilka aftonen förut varit lefvande men-
niskor, Författaren säger härom:
Dertill kom en ovanlig sträng köld, så att thermo-
metern sällan visade mindre än 35 å 36, men ofa
ända till 40 grader under fryspunkten. I början voro
vi här så hopträngde, att uti ett rum bodde, utom gårds-
folket, 22 af Savolax-Jägareregemeutes befäl och stab,
med deras uppassare, och bland dere tre sjuka.
Jag borde visserligen lemna en skildring af de mö-
dor och mångfaldiga besvärligheter, som Savolaxbriga-
den under detta fälttåg måste utstå, mem jag bekänner,
att jag icke kan göra det så fallständigt, sem saken er-
fordrade. Mingen skulle också anse min beskrifning
öfverdrifven, hvarföre jag vill omnämna bloit en del af
hvad jag sjelf sett. Jag var ofta med, då truppen kopplade
sina gevär på sidan om vägen, och befål och manskap,
frusna och darrande af köld, hemtade sin hvila på blotta
snödrifvan, hvarunder trupper, såsom till exempel i
Löfånger, var provianterad med omalen råg i stället för
bröd och mjöl. Jag var med, då hela truppen med
allt befäl, uti 16 dygn i November månad, bivuakera-
de und:r köld, snö och yrväder; och mången af befä-
let hade då i flera dagar ingen snnan föda än gröt,
doppad i rent och obemängdt vaiten, ti.l mergon, mid-
dag och qväll. I början af fälttåget felades väl icke
proviant för truppen, men för befälet så mycket mera.
De som först kommo till de få vid vägen belägna går-
dar, kunde med böner erhålla nigot; men alla de an-
dra intet. . På tobsk, hvarvid soldaten är allmänt van,
var sådan brist, att ex tums ling bit ansågs både af
befäl och manskap som en stor sällsysthet. Efter 50
a 60 mils marsch hade soldaternas klider blifvit slarf-
viga, och deras skor alldeles utsliina, så ait befälet, vid
utkoramendering till fiåltvakt, nödgades göra afseende
på hvilka af manskepet hade skor eller icke. — Ja, jag
såg soldater af Savolaxjägareregemente gå på post utan
skor.
Under affären vid Lappo, — berättar författaren, at
meden truppen hvilade, ljöd en nästan allmän klagan
öfver deras sårade fötter och sjuka tår. Voi, voi mi-
num jalkani!V Aj, aj, mina fötter! Då General
Adlexrcreutz talade vid dem, lofvade afbjelpa deras nåd,
och sfier en stunds samtal frågade, om de hvilat ut
och hemtat nya krafter, för att kunna fortsätta anfallet,
svarades med en mun: ja! och ingem hördes mera kla-
ga öfver sjuka fötter. När Generalen ville aflösa dem,
svarade de: när vi vila tillbaka, då må Hr Genera-
len aflösa oss!
Författaren fortsätter skildringen af de mödor och för-
sakelser, hvaremot Savolaxbrigaden hade ait kämpa
under stilleståndet, sålunda: -Efter sådana besvärlig-
heter, efter 250 mils marsch och efter deltagandet i så
minga träffningar, hade det varit en billig fordran, att
Savolaxbrigaden fått hemta nödig hvila, och Svenska
regementer blifvit beordrade att stiadna och bevaka
Sverges gränser. Men så tillgick det icke. Julhögti-
den, som annars af Savolaxarne plägar firas med stor
högtidlighet, den firades 1808 af brigadens qvarlefvor
med ganska nedslående kanslor. De hade så många
vågat lif och blod för fäderneslanders räddning; de ha-
de seit så många af sina kamrater stupa vid sin sida
eller förgås af sjukdomar, och nu, oaktadt alla ansträng-
ningar och uppoflringar, sågo de 1g så långt aflägsna-
de från sin hembygd, från sina hustrur och barn,
från sina föräldrar ech andra anhöriga, utan hopp att
någonsin mera, såsom Svenska undersåter, få återse
dem, Svenska hären, på hvars bistånd vi så länge
väntat, och för hvars hembygd nu ensamt skulle stri-
das, den fick gå hem på sina rotar, och de som så
mycket lidit, som uthärdat så många besvärligheter,
de skulle ännu under den strängaste köld utgöra förnpoö-